Att göra väl

Även om Ingvar Kamprad äger en triljon dollar och IKEA är god för ännu fler triljarder, så tycker jag det är schysst att IKEA Foundation skänker 390 miljoner till flyktingar i Kenya. Det må vara fickpengar för den rike, men jag tycker att det bör kunna hjälpa några stackars flyktingar på ett eller annat sätt. Jag tycker det. De får gärna skänka mer pengar, visst, naturligtvis, men vi kan väl se det som en början? Dessutom misstänker jag att IKEA Foundation, Ingvar och en hel massa andra stenrika människor redan har skänkt, och skänker, en kolossal massa pengar till behövande, utan att berätta detta för hela världen.

Vissa tycker att Ingvar försöker köpa sig avlatsbrev, p g a en ungdomssynd (som jag misstänker att fler än Ingvar drogs med i när de var unga på 30-40-talet).
Då undrar jag om dessa tyckare anser att "han" skulle behålla pengarna i egen ficka, och om det vore bättre?
Vissa kan visst aldrig göra rätt i vissa andras ögon, vad de än gör. Jag tycker att vissa andra ska "taga bjälken ur sitt eget öga, innan de börjar bekymra sig om grandet i sin broders".

Och fundera på hur mycket pengar de själva skänker till de behövande? Va?!
Tja, jag tycker det. Verkligen.

Yogasunday

Så här ungefär.
Det är skönt att sträcka ut sin lekamen i en konstig yogaposition. Har yogat två prova-på-pass idag. Ett stycke Ashtanga Vinyasa Yoga (flödande yoga) och ett stycke Hatha Chakra Yoga (koncentration på chakrana). Mmm, det var skönt att andas genom näsan och inandas yogadofter och lyssna på plingplong.
På lördag blir det yoga på Friskis och Svettis, inte lika cosy som på Veda, men det är väl inte det yttre som ska styra? Men på utsidan sitter de, yogabyxorna från Indien, som jag kände ett starkt behov av idag. Snart ska jag även köpa den doft som gömmer sig i indiska kläder.
Sen ska jag gå in i min själ och kolla hur jag egentligen mår. Efter yogan gick jag tillsammans med en vän och sippade latte och njöt av vädret och sällskapet. Några hundra meter längre bort, på Stortorget, spelade EMD live, men jag, jag spisade söndagsjazz i solen.
Yoga och jazz, så rätt det kan bli.

Höst(f)lukt

Mina favoritblommor på sensommaren: Luktärter. Bäst i båda kategorierna: Skönhet och doft. Absolut underbar! Däremot är de lite jobbiga som vill ha något att stödja sig på under uppväxten. Jag hann inte (som vanligt) att sätta något stödjande, så de slingrar sig förtvivlat på allt de kommer åt. (Hmm, tycker det liknar nåt annat i mitt liv).
I år satte jag ringblommor också. En gammal klassiker som, trots att de är gula, har en robust charm som är svår att motstå.
Astrarna har jag inte gjort själv, de har "farmor Kerstin" gjort. Födelsedagsbukett till den "svärande dottern".

"Med blomster kan man berätta det osagda", var det någon som sa en gång.

Då överlåter jag tolkningen till dig.

Oh, the talent!

Lets wander the wild gardens after tea.
We will run through the labyrinths and trees.
We will hunt snowdrops until the sun goes down
and wait for the cricket chorus to begin.
We have ships to count
and beehives secrets to keep,
wool to spin
and ponies to name.
And then when we are finally at home,
we will dream in striped linen and
hang wreaths of blue roses
on our cottage door.

***
Önskar så att jag hade snickrat ihop den alldeles själv, men icke.
Tycker att det låter som en dikt av de stora poeterna. Du får själv välja vilken!
Hittade den på en fin blogg och hemsida av en mycket talangfull kvinna. Stickar och handarbetar och har, naturligtvis, en katt. Alltid dessa katter!
Och vem har en katt? Just det, jag. Måste betyda nåt. Nåt litet, snälla. Lite talang till mig också!
Hon är inte bara stickerska, hon är musiker dessutom.
Härligt med så mycket talang, som hon dessutom bjuder på!

(Bilden är från Dessau-Wörlitz)

Det spelar

tusan ingen roll hur gärna man än vill ha ett jobb.
Det är lika jäkla svårt att skriva en jobbansökan varje gång.
Man vill inte vara för översvallande (då finns det stor risk att man betraktas som hysterisk), man vill inte vara för korrekt (tråkig typ, utan personlighet), man får inte bli för personlig (vem fan bryyyr sig!), inte skriva för kortfattat (jasså, inte mer intresserad?), inte för långrandig (men hallååå!, jag har inte tid!).
Inte skicka ett basic brev (syns inte), inget découpage...

Du ska verka genuint intresserad av företagets historia och dess grundare (svårt, även om du är det), ringa lagom många gånger inom lagom lång tid, ha ett antal intressanta frågor att ställa (även om du tycker att svaren redan står i annonsen).
Har du lyckats med detta så återstår bara konsten att inneha rätt ålder, kön och livsförhållande för just detta jobb.
Men hur svårt kan det va?!

Sitter just nu med en ansökan till ett jobb jag gärna skulle vilja ha...

Skodd

Äntligen har jag hittat ett par skor i min smak!
Herrmodell, "klumpiga" och just för i år, "modigt" blanka.
Och märk väl: sköna!
Den här hösten blir bra, det känner jag på mig.

Görbra gerbera!

Jag fyller år idag. Fick dessa lyckopiller levererade med taxi av en charmant chaufför!
Oh, så fina de är. Tack Ninni och Peter! De värmer som en brasa på vintern (ja, som någon annan har brassat då förstås).
Och alla hälsningarna på facebook värmer också, till nästa år tror jag : )
Det är kul med vänner som känner.

Nytt läs(h)år

Vad kan jag säga? Sötaste och snyggaste killen i stan!
Kanske jag skulle extraknäcka som frisör? Denna son har inte besökt en frisersalong i hela sitt liv, men ser väl rätt skaplig ut i huvvet ändå? Jag vet inte om han rättade sig efter normen på nya skolan... han hade visst fått ett antal kommentarer om hårlängden, men påstod att det var ett väl genomtänkt beslut grundat på många dagars jämförande av pros and cons.
Att ha en lång lugg som hela tiden måste föras åt sidan (men absolut inte ligga bakom örat!), att det tar två timmar för håret att torka räckte för att saxen och kort hår skulle vinna.
Grabben var lyrisk efter ingreppet.
Och då är jag nöjd också.
(Om två år är det säkert lika långt igen.)

Bokmässa!

Ja, i år ska det ske. Jag ska minsann åka till Bokmässan i Göteborg! Jag ska ta med mig min storebror och vandra runt bland böcker och människor en hel lång lördag.
Många år har jag velat göra det, men i vanlig ordning inte riktigt kommit ända fram.
Men i år, då har jag ett mål med bokmässan.
Jag ska minsann gå på föreläsning med självaste Amanda Allaharenbokinomsig Hellberg (och nån Camilla Läckberg)!
Oh, dessa stjärnor! Så roligt det ska bli!
Det blir till att ta på sig kravallkängorna så man får en schysst plats. Och så putsa glasen och rensa öronen för att kunna insupa dessa drottningars visdomsord.
Och du då? Kommer du?

Bokstöd?

"De viktigaste sakerna i livet är inte saker".

Anthony J D´Angelo

Nä, det har han sannerligen alldeles rätt i, den gode Anthony!

Kan någon tala om för mig vad den där orangea saken är för något? Du har säkert fått en. Just nu förefaller den vara en utav de mest meningslösa sakerna som någonsin tillverkats av plastindustrin... och skickats ut i miljontals till oss stackars människor som någonsin varit med i en bokklubb.

Förra året skickade de ut en ful blå dalahäst i plywood i en nyckelring. Den fanns det ju något syfte med i alla fall.

Året före det var det också orangea plastbitar, men de skulle man använda till att skala apelsiner med. Det fattade jag i alla fall.

Men den här? Är den en fingergunga? Ska man lägga den i boken som ett klumpigt bokmärke? Ska man lägga den i boken för att hålla uppslagna sidor på plats? Är det en väldigt kort och klumpig brevöppnare? Kan man använda den till att skrapa något? Nej, det övergår mitt förstånd. Och då har jag verkligen försökt att tänka utanför ramarna.

Vad månde dyka upp nästa år? Jag bävar.

Men det ger ju jobb åt några tusentals kineser kan jag tro. Eller är det indier nu? Vilka är billigast i drift? Vilka kan billigast tillverka skitsaker som vi kan fylla jordens alla soptippar med?

För de inbillar sig väl inte att någon använder soporna de skickar ut?!

Hemma hos mig åker de direkt i plaståtervinningen. Vilket jävla slöseri med jordens resurser!

Kanske kan man trycka ner den i halsen när man känner att man behöver spy vid tanken på många människors gränslösa begär efter onödiga saker?

Die Kedddy - Die!

Jo, jo, det är höstlikt ute. Regnet öser er och vindarna viner. Och kallt är det här inne. Försökte göra en brasa. Försökte tänka positiva tankar. "Jodå, det kommer att brinna, det kommer att bli varmt, jaa då". Tidningsremsorna brann, de späntade stickorna brann och en bräda glödde till där ett tag. Sen började det ryka in. Precis som varenda JÄVLA gång jag försöker elda! Jag HATAR Kedddy-helvetet. Trots att jag staplar trä´t i en fyrkant, luftigt och bra så vill det aldrig ta sig.

Nu mår jag lite dåligt av kolmonoxiden.

Men jag låter lille sonen sitta kvar och försöker förtvivlat få honom intresserad av en film.

Just nu testar jag Ture Sventon. Han (inte T.S.) sitter i källaren och ropar hela tiden kommentarer, adress mamma.

Jag skulle visst jobba idag. Barnvakten blev förkyld och nu är läget mer än förkylt här, vill jag lova. Och då kan man ju lika gärna skriva ett argt inlägg om svårigheten med att vara hemarbetande, med barn som inte har börjat skolan än, i ett hus som kunde vara mysigt och varmt, men som är varken det ena eller det andra.

Kedddy - I hate you.

Ja, just det. Vår Kedddy har tre d:n. Är den ett falsarium och förklarar det i så fall dess värdelösa funktion? Eller är det jag som är värdelös?!

Wordfeud

Hittat på Boels blogg jag just hittade. Kul tjej verkar det som.

Ja, jag säger som Johannes, denna kompetente unge man: Wordfeud - världens roligaste tidstjuv. Herreguuud vad tid man kan "slösa" på detta fantastiska spel! Märk väl CITATIONSTECKNEN, ity att jag egentligen inte tycker att man slösar på tid när man förkovrar sig i språk, vilket det än är. Svenska eller engelska, serbokroatiska eller mandarin.
Det är bara nyttigt, och så fantastiskt roligt att klämma till (oj, där kom min onda sida fram) motspelaren med ett värstingord.
Som idag, då jag lade ordet som tömde hela bokstavsraden. Vilket ordet var? BRÖSTTON. Sen kom motspelarens drag: ER... lagda efter mitt ord. Det hade aldrig fått förkomma i Alfapet face to face, men i cyberrymden får man haka på och böja sig hej vilt, vilket kan ha sin charm, det också.

Själv äger jag ju ingen sån där fancy telefon eller apparat som man kan spela på, själv; så jag får på nåder låna sonens Ipod. Känns ju sådär...
Snart börjar han skolan igen och då är spel på dagtid kört för mig! Oh, nej! Just när jag har hittat lekkamrater på dagtid. Hmm, en kan undra vad di där apparaterna kostar egentligen...?
Eller kan det här vara lika roligt? Jag anmäler mig nu och hoppas det blir bra det med. Mitt namn är Sprakfålen om du vill spela!
På Ipoden heter jag Sprakfalen. Man är väl internationell!

Låt mig citera Johannes igen: "Äg mitt arsle eller bli min bitch. I dare you!"

Planking!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/basket/article13476563.ab

Jag har tidigare rapporterat om Siris planking. Kolla här. Det har spridit sig till andra.

Populär sport det där.

Senapskål

Vacker som en hel sommardag är senapskålens blomma!
Som en fint broderad blus från 1901. Och i samma stund som senapskålens vackra blommor smekte mina ögon kom dessa fantastiska namn för mig.
Vad har de gemensamt, undrar jag?
Nikanor
Hyginius
Emerentia
Apollonia
Nestor
Antipas

(Min ena son heter faktiskt Nicanor. Efter sin morfars far. Tjusigt, eller hur?)

Ingen som har listat ut svaret? Här kommer det då: Namnsdagar som ströks ur almanackan år 1901. Man kan undra varför då?!

Skogstokig

Vem var det sa att det inte finns några blåbär i år? Den gubben har inte gått de stigar som jag har. Eller besökt de öar som jag har. Han har överhuvudtaget inte befunnit sig i samma skog eller värld som jag har; kanske har han gått vilse i livet? Han hette i alla fall säkert inte Putte eller Olle.
Kanske han till och med var en hon?

Eller så har de befunnit sig i en annan del av Sverige.

Allt och inget är möjligt när solens heta strålar söker sig innanför hjässan en sommardag i augusti.

Sprita ärtor

Se så rara ärtor jag skördade idag. Trodde man kunde låta ärtorna hänga kvar i det gröna tills jag behagade plocka dem, men upptäckte att de faktiskt kan bli övermogna (wow, hur smart är jag då?!). Skidorna blir bleka och eländiga.
Men som tur är befann sig ärtorna inuti vid gott mod. Så jag satte mig och spritade ärtorna. Rakt ner i min fina skål från gamla Tjeckoslovakien: köpt på Emmaus för en spottstyver.
Och kolla dekoren. Potatisar! Ingen tvekan om vad denna skål var tänkt att användas till. Men Tjeckoslovakien finns ju inte längre, så jag gör som jag vill med den saken.