Pysselweekend

Nu närmar sig helgens ledighet; om du nu har turen att vara ledig i helgen vill säga. Då kanske du inte riktigt vet vad du ska göra av all tid som står till ditt förfogande? Känner dig lite rådvill, så att säga? 
Låt mig då ge dig ett förslag: Pyssla!

Att pyssla kan ge den djupaste tillfredsställelse. 
Man kan pyssla med allt möjligt, men just den här hösthelg då september nästan går över i oktober tänkte jag förslå att du sätter dig ner med dina nära och kära (om du har någon/några) och leker med pappersdockor.
Ja, just det. Pappersdockor. 
Och inte vilka pappersdockor som helst utan de allra, allra finaste och mest välgjorda och porträttlika pappersdockor som någonsin gjorts till en veckotidning.
Bara titta här och förundras över dess vackra linjer.
Tänk så mycket roligt ni kommer att ha tillsammans med era klippdockor!

Fram med saxen och klipp till för en härlig weekend i familjelyckans tecken!

Kram!

Andra favoritklippdockor hittar du här.

Julstämning

Ute är det gulgrönt och regnigt höstväder. Utemöblerna mår sämre och sämre för varje dag. Igår körde jag mitt vanliga beskäringsrace. Rönnen, som jag själv har fött upp till en uppstammad sådan och äppelträdet blev skarpt beskurna. Att jag hade trädgårdsarbete för händerna igår berodde på att mina söner var hemma p g a studiedag... fick absolut inget målararbete utfört.
Varken på dagtid eller kvällstid, då det alltid är svårt att somna om man har fått sova ut på morgonen.

Men idag har jag vintermusiken på "for added inspiration". Och om jag är riktigt flitig och har flyt ska jag slutföra fem akvareller idag. 
Undrars det jag. 
Så nu är det "over and out for a while".
Todeloo!

Bio

Lån av bild härifrån : )

Ja, den var väldigt bra, tycker jag. Och "based on a true story", ja, det tycker jag var ännu trevligare. Och ett stort extraplus att den är fransk och inte amerikansk. Så himla trevligt det hade varit om man hade fått se mycket mer fransk, italiensk, etc. film även på TV. Då hade jag kanske hållit mina franskakunskaper vid liv. 
På semestern träffade vi en fransman. Jag erbjöd honom att sitta ner, på franska, mind you. Men sen... när han sa något så fattade jag ingenting. Nähä. Han talade tack o lov engelska. Men, jag skulle verkligen VILJA. 
Je veux parler francaise! Vet inte ens om den meningen är korrekt.
Nu läser äldste sonen Elliott franska och jag har ju TÄNKT att jag ska ta upp min franska också. Snart ska jag sluta tänka och göra istället.

Filmen heter "En oväntad vänskap" på svenska.
Och den där mörke fransmannen, oh la la, vilken snygging! Och vilket garv! 
En mun med astronomiska proportioner. 

Oui, oui, je le recommende, eller var´e heter.

Äntligen fredag!

Fin bild från en sida

En vardagsvecka hemma och jag har redan hunnit att roa mig kungligt...

Eftersom inget ordnar sig av sig själv har jag mailat en rektor, skrivit till Skolinspektionen, ringt och mailat till kommunen för att efterlysa vår avlastare, mailat till äldste sonens skola... ja, det bara rullar på som vanligt...

Åsså jobba så mycket som möjligt däremellan.

Gnäller jag? Javisst! Vem ska annars gnälla åt mig?

Men på söndag ska jag på den där franska filmen som jag verkligen hoppas är värd sina lovord. Lovord på radion, men i dagens tidning fick den endast två granar av någon som inte var lika imponerad. 

"Alla människor upptäcker förr eller senare att de är sin egen själs trädgårdsmästare och regissör för sitt eget liv"

James Allen

Just det. Det borde jag tänka på oftare.

Förströelser

Mitt i koncentrationen måste jag förströ mig litegrann. 
Lyssnar på en väldigt, väldigt bra bok som jag varmt vill rekommendera.
Den har några år på nacken (har en bok en nacke?) men är lika bra för det.
God litteratur har ingen ålder (eller?).
Nåväl, till saken: "Kvinnan i rummet" av Jussi Adler-Olsen. Lite dansk humor och bitande ironi mitt i det gräsligaste elände. Mycket läsvärd!

Som en händelse, som ser ut som en tanke, läser jag på kvällarna boken "3096 dagar" av Natascha Kampusch. Barnet som blev kidnappat som 10-åring, instängd i ett minimalt rum och som 18-åring lyckades fly från sin kidnappare. Jösses, vilken uppväxt!
Att hon har hjärnan i behåll är ju ett under. Också en mycket läsvärd bok.

Lite så att man börjar se sig om när man går ut. 
Vem vet när en kidnappare får för sig något. Fasansfulla tanke!

Mer bokprat: På väg till utlandet valde jag nogsamt litteratur. Skulle jag ta med mig den tunna pocketen som jag snart skulle ha läst ut, eller skulle jag drista mig till att ta med Ninni Schulmans tjocka, tunga bok "Pojken som slutade gråta"? Många lata dagar på soldäck, tänkte jag och tog med mig Ninni. Vad gör jag då, dumma mänscha? Glömmer boken på tåget! Va?! 
Hur klantig kan man bli på en skala?
Till råga på eländet var det en biblioteksbok, så den måste ju ersättas eller återbördas.
Hittegods på Centralen är stängt på helgerna. Synd. Fick slänga ut en efterlysning på facebook. Någon som ska till Sthlm snart? Jomenvisst var det det! Så jädra gôtt! Slipper jag lägga ut 220:- (frakt...) eller 275:- (ny bok) så blir jag ju jublande glad.

Istället köpte jag "Kråkflickan" av Eriksson och Axlander-Sundquist på Pocketshop. Trodde först besviket att det skulle bli en vidrig redogörelse av plågsamma människoförsök, men nej, den var riktigt, riktigt bra.

Men inte en enda sida läste jag på soldäck.

Koncentration!

Och den här tomten blev det INTE.

Nu minsann drar det ihop sig till akvarellmålning igen. Oh, fasa!
Jag vill verkligen att det ska bli så jävla BRA! Och akvarell är så jävla SVÅRT!
Får inköpa ett kvalitetspapper med liten gräng, så inte scanningen blir så jobbig. (Se bild ovan) Tips, någon? 
Och måste inköpa en kub av min finaste gröna, vet tyvärr inte namnet på den, men fin är den. Helst ska jag vara färdig med fem stycken till onsdag.
Ja, då gäller det att penseln flödar min väg, hela vägen.
Inga sneglingar på annat som stör, bara koncentration så att det börjar flöda. Och då, då följer man flödet. 
Magiskt!

Skit också!

Fint utedass!

Igår kväll spolade sonen i toaletten nere i källaren tre gånger.
Jag tycker det är onödigt att slösa på vatten, så jag sa åt honom att sluta. För att få full effekt på given order brukar det vara bäst att kolla så att den efterlevs. Jag gick ner och kollade läget. 
Han fnissade glatt och sa att han hade slängt min bikini i toaletten...
Hmm...
Jag hade visst förlagt en BH på väg till tvättstugan, där nere.
Mycket riktigt. Men inte hela sanningen skulle det visa sig.
 I toaletten låg en BH, ett litet glas, ett doftljus, en tvålpump samt en fjärrkontroll till TV:n.

Exakt HUR kul är det att slänga saker i toaletten och spola flera gånger? 
(När man är nio år!?)

Måste testa nån gång, så jag vet.

Glad också att vi inte har utedass eller bajamaja.

Tomteyra

Mina IKEA-tomtar tar ännu ett varv runt världen och ska i höst showa på en utställning om julen på självaste Austrian Museum of Folk Art and Folk Art i Wien, Österrike! 

Coolt, va?!
Av tolv jultomtar hade de kunnat klura ut var tio av dem kommer ifrån. Däremot var det knivigare med de två som kom från Indien och Turkiet. Va? Tyckte de var heltypiska. Vad tycker ni? Vilken är varifrån?

Pånyttfödd

Vår båt - Novi dan (Ny dag)

Ah! hur härlig känner jag mig inte?!
Nybakad och något färgad känner jag mig, om inte rik på pengar, så på upplevelser och intryck. Fadringen va trevliga de är de där kroatierna! 
Så lagom lugna och trevliga och snygga var de också en hel bunt!
Reseledarna var av den goda sorten och förgyllde hela veckan med skratt.
Ressällskapet var också mycket trevligt. 
Jag visste inte att vandringsresor i september drar pensionärer till sig, men så var det. Och det finns pensionärer och så finns det pensionärer. I det här fallet var samtliga av den unga, rörliga, roliga sorten. 
Drog ner tempot något, men det fick gå ändå . Inte mycket att välja på.
Kanske tur det, så jag inte svimmade av i någon solgassande uppförsbacke.

Första vandringen fick jag lite känning där. Var inne på min första förkylda dag och mådde tjyvens. Dagen efter var jag frisk igen. Inget som inte ett bad från båten kan bota. 

Kan bara länka och rekommendera å det varmaste.

Hvala Hvaratska! Tack Kroatien!

Au revoir!

Ja, så var dagen här. Dagen före dagen, alltså. Imorgon kl 06.30 lyfter jag från Arlanda för en tripp till den  kroatiska skärgården. Ska bo på en likadan båt som du ser här ovan.. Dubbelhytt och egen wc och dusch. Jag och min syster yster ska kampera ihop. Jomen, det kan bli hur bra som helst. 

27 grader på dagen och 22 grader på kvällen. Precis så.

Just nu sitter jag och snörvlar lite och mår faktiskt lite illa (!), men jag har ingen resfeber utan är mest hungrig på nåt konstigt sätt. Kan ju vara den gamla köttmiddagen jag åt igår...

Tror jag får ta mig ett värmande bad lite senare.

Ja, imorgon alltså, i havet. Världens varmaste hav, typ.

Och somna till klucket av vågor, alternativt motordunk.

En HEL vecka utan familj och jobb. Helt crazy, liksom.

Har inte hänt på 13½ år. Dubbelcrazy.

Man kanske får smak på´t...

Jobb och sånt

Sitter och jobbar koncentrerat. Så koncentrerat som bara jag kan.
Tecknar s k vinjetter till en bok om autism. Kul!
Tidigare har jag återigen skissat lite till det stora möbelvaruhuset. Kul!
Har fått en till återkommande kund också. Tjoho! 
Har även förfrågningar på illustrationsjobb från stora "företag" och mindre privatpersoner. 
Så nu, mitt i allt detta, ska jag åka utomlands.
På fredagkväll drar jag till Arlanda. Ska bli så skönt. Hoppas jag. Jag tar inte ut något i förväg. Vågar inte. Igår kom halsondan. Motattack med vitlök, silvervatten och extradoser av FitLine (multidrycker) så idag har jag bara en lätt beslöjad röst.
Här ska ingen förkylning komma och försvåra min vandringssemester i trettiogradig värme! Vik hädan!
Lyssnar på sommarens Sommarprogram. Mycket bra underhållning och sällskap vid ritbordet. Och ett flertal har vuxit upp på/i Lidingö. I höghusen.

Själv är jag uppvuxen i en lägenhet med sex rum och kök, men jag trodde hela min uppväxt att jag bodde i ett hus... Och det gjorde jag. Fast vi delade det huset med en till familj som bodde på bottenvåningen. Den tredje våningen var vinden. Men eftersom den hade en vanlig trappa bakom en vanlig dörr så var vi barn väldigt ofta där uppe. Min äldre bror bodde t o m där på somrarna.
Redan då för många år sedan hade min familj väldigt många ägodelar och helt ogenerat bredde vi ut oss över hela vindsytan förutom i det ena av de två dörrförsedda förråden. Där fick grannarna ha sina prylar... Märkligt att de inte protesterade. De protesterade inte ens när vi spelade piano ovanför deras huvuden. Märkligt. Snällt. 
Vad hade hänt om de hade gnällt sönder mitt pianospelande? Då hade jag inte blivit en sån virtuos. 
Som jag var en gång. 
Nästan.