Love is all you need

Love trail by NoahsArk

NoahsArk gör ett litet inlägg angående Pride-veckan. 
Vägarna kan vara snåriga och svåra, men vi vet ju att kärleken är till för alla, och den som kan älska och ta emot kärlek kan skatta sig lycklig!

Peace!

Nytt på Etsy!

Tog tag i saken och lade ut ett antal nya tavlor på NoahsPaper idag.
Klapp på ryggen och en djup suck av lättnad.
Skönt att få det avklarat!

Granit av NoahsArk. Den här har jag själv på väggen. Lugnande.

Jag har slutat äta griskött.
Det får vara nån måtta på vad man trycker i sig, tycker jag.
Efter många år då jag, trots att jag vetat bättre, ätit griskött i alla former, har jag nu fattat ett (lätt) beslut att avstå. Detta för att jag har en "reumatisk disposition" och vill inte alls ha ont i kroppen. Kan redan känna ont i fingrar då jag har ätit något olämpligt (eller typ druckit sex glas rosévin) och det är bara som små varningsblinkers som jag nu måste ta på allvar. Än så länge har det onda gått över, men en dag tippar det över är jag rädd.

Istället åt jag idag en portabellasvamp för första gången i mitt liv. Kändes som en stor stek ungefär, och några timmar senare är jag fortfarande mätt.
Det får bli något lättsmält ikväll. 
Typ nåt glas... eller två, rosé!

Krasch

Min fina Birda föll i golvet för sisådär en fyra dagar sedan. Pang! Eftersom hon är gjord av papperslera är hon ganska skör, så jag räknade med att hon skulle falla i småbitar. Men, såvitt jag kan se så har bara överkroppen släppt från underkroppen. Grejen är den att hon ligger där än.
Jag kan titta ner till vänster om bordet där jag sitter och se henne ligga där på parketten tillsammans med ett vadderat kuvert, en tidning från SOMA, en kartongbit, damm och sladdar...
Och jag orkar inte bry mig tillräckligt för att plocka upp den stackars Birdan!
Hela bordet ser återigen ut som en krigszon. Så mycket att göra och så liten lust. 
Semester kallas det visst. 
Och jag är inte den som tänker hetsa upp mig över ogjorda saker; det är liksom ingen idé; inget blir mer gjort för det.
Ska bara koncentrera mig lite och hitta intresset igen!

Först ska jag plocka undan allt, för att sedan kunna plocka fram lite igen.
Och så tror jag att jag ska lyfta upp Birda ur misären på golvet. 
För det är hon värd.

Att lära är att leva

Nu stundar nya tider.

Jag har börjat Instagramma och återuppväckt mitt Twitterkonto från 2009!
Köpte mig en Huawei (uttalas visst woawi) för att kunna swisha, typ.
Lite beige att behöva ge sambons mobilnummer till folk som vill betala till mig. Numera är jag alltså något mer självständig, och det känns ju bra såhär år 2015.
Instagram blir nog ett fortsatt promotande av NoahsArk.
Twitter ska bli ett utlopp (avlopp?) för eventuella tankar, och NoahsArk.
Just nu är det det absolut roligaste jag har ägnat mig åt på ett antal år.

Annars söker jag nu efter kurser i örtkunskap och aromaterapi.
Min släkt har bestått av folk som kan stämma blod, drömma sanndrömmar och ta bort vårtor och vi har t o m haft en kuckelgumma i släkten, så varför skulle inte jag fortsätta den traditionen?!
Mycket att lära sig, men intressant ska det bli.

Varför lever man, om inte för att lära?

Se där, en mening att lägga ut på twitter! 

En twitterfågel.

Kändisar

 Jo´rå så att nu är vi kändisar. Åtminstone bland de som läser tidningen och de som läser Fäjsbukk. Att analysera detta vidare låter sig inte göras. Semestern tar på krafterna.

Ett menlöst inlägg

Det är nu jag skulle lägga upp en massa härliga bilder från lägret vi just kom hem från igår. Lägret anordnas av TSC-Sverige för barn och vuxna med Tuberös Skleros och deras anhöriga. 
Men, när jag kom hem och packade upp kunde jag inte hitta adaptern till mitt minneskort i kameran. Det konstiga är att jag inte hittade den i stugan vi bodde i heller. Så var är den? 
Ingen idé att leta längre, jag får helt enkelt köpa en ny.
Sen kommer några bilder.
Men ärligt talat har jag blivit riktigt dålig på att dokumentera mitt liv, både i bild och text. Kanske det är som någon sa, att det är viktigt att ha en bra kamera... och ha något att säga, kanske?
Samtidigt tycker jag att det är bara för mycket med "alla" som fotograferar HELA TIDEN. Kanske kan det vara en idé att försöka uppleva lite utan att ha en lins mellan sig själv och upplevelsen? 
Jaha, vad gick detta ut på nu då?
Bäst att låta alla göra som de vill, det är alltid bäst, så länge ingen skadar någon!

Och nu - tandborstning!

Utställning på bibliotek

Här hade vi utställning i nästan två veckor i juni, jag och min son.
Pratade i god tid med tidningen för att få lite uppmärksamhet för Tuberös Skleros. Att vi hade en förening i ryggen var garantin för att få ställa ut.
Tidningen tyckte det var bra att komma under de veckor som utställningen höll på och än har reportaget inte kommit i tidningen.

Men, snälla nån, kommer tid kommer råd!
Gapa inte efter för mycket.
Nästa vecka ska vi dra iväg på läger och dit drar vi en himla massa tavlor för en till utställning. Kul!