Fiskelycka

Solglitter på vattnet, värme, metspöna guppar ner till båten. Sommarlovet är bara några timmar gammalt. Låsa upp grinden till båthamnen, låsa grinden efter sig. Äntligen. Förväntan. Fan, va skönt att sticka ut med sin kompis på sjön och bara njuuta av vattnets prat mot båtens sidor, fåglarnas skrin mot den blå himlen. Känna värmen som påminner om tidigare sommarlov. Långa, oändliga ljusa dagar och kvällar.
Så satt jag och tänkte häromdagen när jag satt och spanade på Hannes och hans kompis som skulle sticka ut med familjens båt. Sen började filmen hacka litegrann när Hannes hade besvär med att få igång motorn och fick ringa hem (hur klarade man sig i den pre-mobila eran?) för att fråga hur man gjorde, sen tog det ytterligare ca tio minuter då årorna las i klykorna (jag funderade ett tag på om de tänkte ro istället), men till slut puttrade den lilla motorn igång och äntligen for de ut på det glittrande vattnet. Triumfatoriskt.
Samtidigt drog två andra killar upp sin första abborre några meter därifrån, bland båtarna som guppade lojt i eftermiddagssolen. Aaahhh, är det sommar eller är det sommar?
Jag har fiskat en, jag upprepar en gång i mitt liv. Jag slängde ut flötet och kroken (de sitter visst ihop) och kunde efter några minuter hiva upp, med hjälp av mina bröder, en fin abborre av avsevärd storlek (som jag kommer ihåg det). Sen var jag nöjd och har förblivit nöjd med denna bedrift.
Mina bröder däremot, fiskade och fiskade och fortsätter fiska så fort sommaren kommer. Går ner till sjön, låser upp hänglåset till motorn (om den inte blivit stulen sen sist) och puttrar ut på älven för att pröva fiskelyckan än en gång.
Det kanske är något visst med det där solglittret ändå?