Livet gick visst i stå... Med en son i rullstol blir det inte mycket tid över för något annat. Jag lyfter ben och torkar kiss och in och ut med rullstol och koka te som han inte dricker och läsa Bamse som han inte lyssnar på. Lägga mig kl 21.30 för att han kanske ska somna kl 23.00 och då är man själv trött och orkar inte kliva upp igen. Ni undrar om han har någon pappa?! Jaaa, dela på arbetet, kanske ta varannan dag så att båda hinner lite av det de vill/måste göra? Va? Nä... men HANS självpåtagna arbete är SÅ MYCKET VIKTIGARE än mitt sketna lilla tidfördriv! Ja, men jag ska ju bara starta ett företag, jag har ju bara några almanackor att läsa, jag ska ju bara skriva brev till de jävlar som har förstört vår sommar, jag ska ju bara nätverka inför hösten, JAG har väl för fan inget särskilt för mig!!!
Förlåt mig, nu eldade jag visst upp mig. Inte ska väl JAG elda upp mig. Förlåt. Så egocentrerat det blev. Fy på mig!
(Skyll inte ditt missnöje på andra, satsa på dig själv, förverkliga ditt liv, älska din nästa, planera er gemensamma semester så att ni blir nöjda båda två, lek med dina barn, skydda dig mot solen (vilken jävla sol? Jag bor ju i Växjö!!!), passa på att läsa alla de där böckerna du inte har hunnit under året, älska dig själv!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar