Idag har jag mätt mer än jag mätt på länge. Och omvandlat inch till cm. Tack och lovom för hjälp per Internet. Bläddrat i katalogen med alla möblerna och fått tänka om både en och två gånger. Ritat och jämfört med foton från caféet och gissat hur stor den möbeln är på ett ungefär. Jag kunde ju inte gå runt och mäta varenda möbel, det var illa nog att jag gick runt och blixtrade i lokalen. Jag har aldrig velat synas, än mindre störa, men i min nya yrkesroll kan jag inte tillåta mig sånt introvert beteende. "Här är jag och jag är jävligt bra" är min nya attityd och parroll!Att jobba skalenligt är inte riktigt vad jag är van vid, och jag märker vilken skillnad det blir när man faktiskt använder sig av en linjal. Man får inte alls plats med så mycket som får när man bara tar till minnet... Nu återstår kvällspasset vid ritbordet. Jag gör inte mycket annat än arbetar, umgås med barnen i ca fem-sex timmar, sen arbetar jag igen, ca fyra timmar till. Kul!
Ballt bord va? Vet inte om det får vara med men jag tycker det är lite insektsliknande och fint.
"Insektsliknande"? Nej, det tycker jag inte. Kännetecknande för insekter är ju att de i regel har sex ben. Möjligtvis liknar det en övergångsfas mellan människa och insekt. Jag vill minnas att det finns en illustrerad barnbok i detta ämne i en annan av dina möbler.
SvaraRaderaKäre Frazze!
SvaraRaderaSkulle också kunna likna denna graciösa möbel vid en spänstig och frustande travhäst. Kan du visualisera när den spänstar iväg? :) Rätt rolig syn som man kan sitta och fnissa till i sin ensamhet. Fnissar man för mycket bland folk kan man få oroliga sidoblickar, tänk på det.
Är jag insektsinfesterad eller är jag intresserad av förvandling, kanske? Det senare hoppas jag.
Valack jag blir, när jag märker att jag ligger hästlängder efter dig i associationsförmåga. Men du skulle kanske kunna hjälpa en tölt som mig på traven? I gengäld kan jag hjälpa dig med bästa boten mot oroliga sidoblickar; släpp all onödig självkritik och använd skygglappar.
SvaraRadera