Sprakfålen språkar

Vi har varit utan tvättmaskin i snart två veckor. Det har väl varit lugnt men nu börjar det bli kris bland kalsongerna hos mitt yngsta barn som trots att han säger till och får hjälp, inte har riktig styr på strålen. Vattenspridare, kallas det visst. Om det ändå vore vatten som kom ur den lille. Söndagen fick därför bli en rundresa bland vitvarutemplen. Hittade en tänkbar, men än var inte alla maskiner undersökta i denna stad. Vi fick snällt vänta till idag för att besöka stadens äldsta vitvaruaffär. Kan man fatta att inte alla butiker är öppna veckan runt! Skandaal! (Nä, nu ljuger jag ju. Jag tycker faktiskt vi skall helga vilodagen lite mer än vad vi gör). Det blev ingen maskin i den äldsta heller men minsann i den som ligger längst bort fann vi en Übermachine from Deutschland! Vi hade mycket hellre gått ner till söta lilla ElektroHelios med röda detaljer än som det kommer att bli nu, en försiktig knackning på dörren till tvättstugan där den schtrikta, raka, schwartzweisse maschinen kommer att residera. Men Herr Wasser är ju mer energischnål och schlukar sju kilo kläder samt har ett antal fler program att välja bland. Till samma pris. Vi blev ju helt enkelt tvungna att ta tysken i hand och önska honom välkommen in. Imorgon kommer han i egen hög person och blir installerad. Efter fem år med en gammal sunkig begagnad maskin, som jag länge misstänkt håller inne med sköjning och annat väsentligt, ska jag äntligen få känna hur rentvättade kläder doftar!

Frans Wilhelm Odelmark. Bildkonstnär, född 1849 i Västervik, död 1937.
Visst kan man hänga kläderna från skorstenen också men det verkar lite omständligt, tycker jag.