Inspirerad av A.Schulman vill jag berätta om ljud från förr.
Lördagsmorgnar i köket: Ljudet av "Ring så spelar vi" följt av "Melodikrysset". Det stränga hyssjandet om man råkade prata just när P.Granberg och B.Haslum gav koordinaterna för den kommande melodin.
Lördagar eller söndagar: Vi krattar gruset framför huset i tjusiga ränder och mönster.
Och apropå gruset. Det knastrande ljudet av grus under klassiska träskor; då visste man att våren äntligen hade kommit.
Då och då: ett pinglande från bjällran som hängde på ytterdörren. Då ville katten Pysen gå ut.
Ibland: ett obestämt muller från vinden. Då var det Lissgårds-Kajsa som åkte rullskridskor. Hon var vårt vindsspöke.
Var som helst: Vår familjs visselsignal. Tre toner. Då hittade vi varandra direkt, var vi än hade gått vilse. Vi var fem barn, alltid var det någon som vinglade iväg.
I telefonen: Mamma brer ut sig på brett hälsingemål. Då pratade hon med hälsingesläkten.
I sovrummet: Min syster smaskar på ett outhärdligt sätt på sina eviga tuggummin. Då sov jag i soffan i vardagsrummet, eller storarummet som vi kallade det.
I sovrummet II: inandet av en eller flera myggor precis när man hade släckt lampan och skulle sova. Då täckte jag över allt utom näsan och försökte sova.
I trädgården: Brummandet av humlor som flög från blomma till blomma. Och det ljudet hör inte bara till förr. Det är fortfarande bäst.
Vilka ljud kommer du ihåg?
Eviga tuggummin? Nämen, jag säger då det...
SvaraRaderaI KNOW YOU!!!
SvaraRadera