27 juli, 2010
Mors lilla Olle
Mors lilla Olle i skogen gick
rosor på kinden och solsken i blick
läpparna små utav bär äro blå
"Bara jag slapp att så ensam här gå"
I våra blåbärsskogar behöver ingen gå ensam.
Förkovring
24 juli, 2010
Tjohoooo!
Mäh! Mycket skall man skåda. Här ovan en son som vägrat studsa på matta i drygt två år. Hans kära storebror tyckte att det var JÄTTEroligt att ge lillebror stötar (sådana som lätt alstras på studsmattor) den första sommaren detta monster invaderade trädgården. Lillebror uppskattar inte alls stötar och har sedan vägrat att närma sig den svartblå mattan. Men idag, i 14 graders kyla och hällande regn ville han gå ut och studsa på mattan! Vassego´, säger jag.
(Storebrorsan är inte hemma, det kan ha hjälpt)
Framgång
Dina möjligheter till framgång står i direkt proportion till hur mycket glädje du får ut av det du gör.
Michael Korda
(Tål att tänka en lååång stund på)
Michael Korda
(Tål att tänka en lååång stund på)
22 juli, 2010
Ernst
Ah! Ernst. Han är väl för go´ ändå! Man må tycka att han är rätt speciell i sitt sätt att uttrycka sig och vara men jag tycker att han har väldigt bra smak. Min smak! Han lyckas alltid få till det estetiskt tilltalande. Dock funderar jag på hur praktiskt, hållbart etc. han får till det alla gånger... Kommer inte på nåt just nu (i reklampausen). Jag gillar Ernst för att han är unik. Trots en hel del skäll och gliringar håller han på sitt sätt och sin stil och som vanligt vinner alltid den som stolt håller på sig själv.
Ooops, slut på pausen!
21 juli, 2010
S O M M A R
Sol, värme, bad, sjö, hav, sand. Stavas sommar. En riktig sommar som kom senare i år men då kom med besked. Vi blåfrusna svenskar (som inte åker utomlands så ofta) blir så himla glada av lite värme. Vi är så tacksamma, så fullständigt utsvultna på värme och sol samtidigt. I alla fall alla vi som inte längtar efter höst och vinter. Jag brukar alltid få jullängtan i augusti, men dit är det långt och ingenting jag längtar efter. Alls.
17 juli, 2010
Splittrad
Ugh! Jag har nio feta almanackor att läsa. Är jag sugen på detta? Nja. Är det klibbigt ute? Ja.
Det kommer snart att börja regna och då ska jag göra en superrusning ut och plocka in lakan som hänger på tork. Har gett Emmaus tre kassar idag igen. Ska till antikvariatet på måndag. Känner ett obändigt behov av att slänga allt som jag inte ser nån vits med. Och det är mycket det.
Imorgon Öland och Wille Crafoord. Kul med nåt annat :) Tre dagar hemma och jag känner att jag behöver lite miljöombyte...
Det kommer snart att börja regna och då ska jag göra en superrusning ut och plocka in lakan som hänger på tork. Har gett Emmaus tre kassar idag igen. Ska till antikvariatet på måndag. Känner ett obändigt behov av att slänga allt som jag inte ser nån vits med. Och det är mycket det.
Imorgon Öland och Wille Crafoord. Kul med nåt annat :) Tre dagar hemma och jag känner att jag behöver lite miljöombyte...
En resa
Sånt här gillar jag högt och rent. En titt ut genom tågfönstret och du får dig en liten tankeställare bara sådär. Eller inte alls "bara sådär". Någon har tänkt och gjort och utfört och slutfört. Och glatt en annan medborgare.
Visst vore det alldeles underbart att göra så. Ett tag skulle kanske gå bra, men i längden skulle det nog inte kännas OK. Jag är inte tillräckligt ego för det. Jag måste fortsätta att dra (mitt lass). Jag vet att det finns någon mening med det hela, annars skulle det väl inte hända? Eller?
Om jag zoomar ut mig från min egen lilla värld och skådar det hela ovanifrån s a s, så skall det nog visa sig att jag fick precis vad jag behövde, och "bad" om ... och att jag måste kunna dra någon lärdom av det för att sedermera inte trilla i samma gryta igen? Men det är ju bara för oss i-landsmänniskor, som har tid och möjlighet att fundera i dessa banor. Jag menar, det finns väl ingen människa som kan lära sig något av att leva i misär, från födsel till död? Där blir det lite svårt att tro på det förutbestämda, helt plötsligt.
Det kan ju inte bara vara vi som har val som ska lära oss att välja rätt?
Ibland kan det kännas som om det hade varit lättare att leva utan att bekymra sig om både det ena och det andra...