Autistisk?

Kanske autistiker? Who cares?

Sannolikt är många författare autister. De är fascinerade av ord, de söker det fullkomliga uttrycket, de dras till ensamheten, de har svårt att stå ut med ”small talk”, alltså struntprat.

[S]kaparprocessen kräver tystnad och avskildhet, och de författare som fått gåvan att kunna dra sig tillbaka från en larmande omvärld har stora förutsättningar att återgälda gåvan med verk som når ända fram.

Kafka kanske också skulle kunna ha fått diagnosen autism/asperger. Men med en förståelse och inlevelseförmåga i människan, som i den långa dialogen i ”Slottet” mellan protagonisten K. och Olga, vad spelar det för roll? Oförmåga att leva sig in i andra människors tankar sägs ju vara ett av kännetecknet för autism, men ändå lyckas han med det. Liksom alla stora författare. Med eller utan autism.

Det finns fördelar och nackdelar med det mesta, och att etikettera människor med bara en etikett, det låter sig aldrig göras. Men jag antar att det ändå är bra att tala om, så som i artikeln, för att belysa mångfalden och människans komplexitet.
Så skriver Janis på bloggen "metabolism"

Jag älskar ord och ensamhet och klarar inte av kallprat.
Jag tror jag har fått en släng av autism. Surprise!