Husdjur är för det mesta rätt underbart att ha. De är för det mesta sällskapliga, mjuka, goa och accepterar dig för den du är. Ovillkorlig kärlek. Eller hur? Detta gäller dock inte för min katt. Han är bara sällskaplig när han vill. Tidigt på morgonen och sent på kvällen. Gärna framför och på datorn. Får han inte den uppmärksamhet han tycker att han förtjänar, småbits han på fötterna. Mina alltså! Han har också gnagt upp ett antal strumpor. Vi ska köpa en bitring tillhonom i helgen.
Han ligger aldrig i knä vilket vi tycker är tråkigt, det finns inget så... speciellt som att svettas av att en varm och tung kisse har planterat sig i ens knä...
Han har också uppfattat att yngsta sonen är ömsom rädd (ömsom lite modigare)för honom och passar naturligtvis på att gå emot honom och ibland jaga honom. Katter är inte alltid så helgjutna psykologer. Jag tror att han vet precis vad han borde göra men att han skiiiter i det.
Och så i onsdagskväll. Då biter han i datorsladden och dööödar min dator! I alla fall strömtillförseln till den. Dagen efter dog batteriet och nu är jag handikappad. Får sitta vid en annan dator, och det gillar jag inte!
Funderar just nu vad man kan göra med en katt som så uppenbart är så trött på att jag sitter vid datorn att han t o m biter i en elsladd!
Leka ännu mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar