Tor med sina bockar

Ja, jag var vaken i natt. Mellan 02.15 till 04 ca, skulle jag tro. Jag menar, vem kollar klockan så noga mitt i natten. Lysfunktionen har lagt av för länge sen. Men jag var med och såg att det ljusnade därute i det blöta. Då hade det tystnat därute. Åskvädret magnifika. Tor hade spänt sina bockar för vagnen och slirade runt som en vansinnig med Mjölner i högsta hugg. Hej, vad det blixtrade och small!
Jag sprang runt och drog ur alla kontakter. Förstörda datorer hade varit en ohygglig (OHYGGLIG!) katastrof som jag knappt hade överlevt, känner jag. Lillebror vaknade och krävde öronproppar och ett omedelbart upphörande av ljussken och dunder. Tyvärr kunde jag inte hjälpa honom med den saken utan gick och la mig. Utan att kunna somna såklart. Regn mot fönsterbleck och sporadiskt åskmuller kan jag nog fixa, men när den lilla morgonpigga talgoxen eller vilken det var, satte igång och kvittra glatt i gryningen, då var jag tvungen att stänga fönstret! Vilket annars är något jag aldrig gör om sommaren. Hatar instängda sovrum. 25 grader inomhus i morse. Fi fan, va äckligt.
Nu står allt öppet igen och det enda som hörs är kyrkklockorna som ljuder över nejden. Ljudet av kyrkklockor alla andra tider än 11 på söndagar gör att jag tror det är krig eller annan katastrof på gång. Ringer de för att vi ska samlas på kyrkbacken, eller vad har hänt nu då? Hittills har det aldrig varit frågan om vare sig krig eller annat elände.
Men jag kan ändå inte höra glädjen i dem.