Min bästa syster

är på besök. Hennes högsta nöje, tror jag, går ut på att hålla full koll på samtliga affärers klädsortiment. Och då menar jag full koll...
Hon känner till varenda byxa, blus och klänning som finns i alla butiker. Och hur gör hon detta? Jo, genom att ständigt besöka dessa inrättningar och handla. Lite här, lite där. Kolla, kolla. Hennes mesta och bästa inköp är leggings. Hon har leggings i alla färger och mönster som skapats. Där kan jag känna en viss avundsjuka. Jag gillar också mönstrade sådana, men där jag nöjer mig med multirandiga köper hon alla mönster och färger (nåja, nästan) som finns.
Hennes andra bästa gren är halsdukar. Tusentals, säger jag. Själv har jag bara hundratals.
Tills skillnad från min syster, som ser shopping som en dygd, tillhör jag den där skinntorra falangen som kniper ihop både ögon och mun, och framför allt plånboken. Jag är ju tvungen att hålla hårt i de få pengar som sipprar in på mitt konto.
Men: och nu kommer vi till pudelns kärna.
Varje gång vi träffas och ränner runt i alla affärer och loppisar som Gud har skapat, så är det jag som hittar en massa kläder, smycken och loppisdelikatesser! Och som jag handlar! Jag öppnar ögon och mun och framför allt plånbok på vid gavel. Minsta lilla tanke på att kanske begränsa pengaflykten kväver jag genast i sin linda.

Och den här gången har jag faktiskt fyndat i princip allt till sommarreapriser. Även klänningen för 399:- som jag våghalsigt bestämde mig för, visade sig kosta en hundralapp mindre vid kassan. En finfin skissbok i precis rätt format för en saga, 30:-. En liten porslinsgås på Kupan för 15:-, randiga leggings på Indiska 79:-. Ja, du ser, bara struntsummor!
Men jag vågar aldrig, aldrig räkna ihop hur många tusen? jag har sprättat denna vecka!
Och hur ska det då gå, när jag nästa fredag åker upp till Järvsö?! Där som det finns så fina fina linnekläder och smycken och loppisdelikatesser!