Nu och då

Det var en gång ett slott som hette Borgholms slott. Nu är det inget slott längre. Nu är det en slottsruin. En väldigt vacker slottsruin därtill.
Här kan man finna många vackra salar, mången vacker utsikt, svindlande trappor och becksvarta prång. Både nu och då kan man se drakar som glidflyger på breda vingar över nejden, spanar efter villebråd, månne?
En fårskock kanske, att sätta huggtänderna i
sedan de grillat dem i fasansfull eld.
Både nuförtiden och dåförtiden...
Tag dig i akt och skyl din hjässa för de fasansfullt vassa klorna som rispar din svål. Ikläd dig brynja mot de knivskarpa vingspetsarna som strimlar din bål.
Trä höga stövlar över dina vader och be till din gud att bevara dem från sparkarna som klyver ben till späntstickor. Och näbben, näbben som hugger överallt den kommer åt! Fasa, fasa!



Då är det bra gôtt att istället kura hemma vid sin brasa.