Förstår inte

Har precis lyssnat på Waris Diries bok "En blomma i Afrikas öken" och mår riktigt illa av att höra om könsstympningen hon blev utsatt för som femåring. Varje dag utsätts sextusen flickor för könsstympning runt om i världen! 
Det finns inte ord för att uttrycka sorgen över det här flertusenåriga barbariet.

Och så kommer det en konstnär, född i Stockholm, som bakar en tårta med svart marsipan och rött innehåll.

Kulturministern skär en bit i tårtans underliv och matar konstnären som sticker upp sitt huvud ur bordet. Konstnären har också skrikit och stönat innan.
Runt om står kvinnor och skrattar åt att ministern matar huvudet med "sitt eget underliv"... Vad är det som är så kul? Borde inte en normal reaktion vara illa dold avsmak? Eller är skratten av det nervösa slaget, kanske? Oj, vad ska jag tycka om det här. Jaha, andra skrattar, då gör väl jag det också...

Detta är alltså konst. Det är inte rasistiskt. Allt är prima liv. Enligt konstnären.

Men jag kan fan inte fatta vad det sänder för budskap?

Om konstnären äter upp sitt eget underliv, matad av en vit kvinna?

Om det var de vita som införde könsstympningen från början, kunde jag förstå det på nåt sätt. Men jag fattar inte hur detta kan vara ett inlägg i jobbet mot könsstympning.  Konstnären själv säger att det är ett konstverk mot rasism.

Men, som sagt var: de vita har väl inget med könsstympningen att göra? 

Det är ju t o m kvinnorna själva som utför den. Naturligtvis för att det alltid har gjorts, är en tradition, och vem vill ha en kvinna som inte blivit förstörd och ihopsydd i underlivet? Inte männen i de länder där det görs.(Generalisering, ja)

Kommer skriverierna om det inträffade att göra att fler afrikanska länder jobbar på att förbjuda könsstympning?

Kommer det att ändra någonting? Det hoppas jag verkligen!

OK. Jag skriver om det och många andra skriver och upprörs över detta. Då har konstnären lyckats. Men på vilket sätt?

Jag tycker enbart att det är motbjudande, men kan naturligtvis inte sätta mig över konstnärens förklaring till konstverket. Men jag kan däremot inte riktigt förstå vad hon säger. Och vad hon ville ha sagt.