I skolans värld

Idag ringde rektorn upp. Hon hade haft ett samtal med en upprörd fritidsledare... Den STACKARS fritidsledaren hade blivit alldeles förskräckt när kapprummet var tomt och Noah var borta! 
Historien var den att N hade varit i klassrummet tillsammans med en annan tjej och lyssnat på musik. Sedan hade tjejen gått hem. N är alltså ensam i klassrummet.
Om man då är en tänkande fritidsledare går man väl in och kollar om N vill göra något annat TILLSAMMANS med alla andra?
Alla andra skulle nämligen titta på film!


Som jag tolkar situationen har han inte blivit tillfrågad utan lämnad i klassrummet. Han har då gått ut i kapprummet och förmodligen stängt dörren själv. De s k fritidsledarna (som är minst fyra/fem stycken), har tagit alla barnen med sig in i ett annat klassrum och förberett filmvisning.


Eftersom N inte är den snabbaste på att klä på sig så tar det MINST fem minuter att klä på honom och ta sig ut från skolan.
Under dessa fem minuter, plus den tid det tar att låsa upp cykel, fästa ryggsäck på pakethållaren m m, var det ingen som hade koll på vad N pysslade med.


Om N hade varit ett normalstört barn hade det inte varit nån stor grej. Men, jag har ett barn med särskilda behov och då tycker jag att han kan få lite uppmärksamhet och hjälp. Vanliga barn har varandra, alltid, alltid, men det har inte N. Men detta är tydligen alldeles för jobbigt för skolans fritidsledare. 
Och det får jag skit för. 


Här är en länk till en annan skolsituation som jag också känner igen. Noah kan inte heller använda en penna på ett adekvat sätt.