Vilken tur att jag plockade de sista luktärtorna igår kväll.
Men de kanske är av ett segt släkte som kommer igen i solens sken?
Den här vita varianten har vuxit sig lika hög som syrenen den klättrar på. Häftigt!
Min favoritblomma faktiskt. Älskar doften och det fjärilslika utseende.
I min veka ungdom var min plan att gifta mig med luktärtor i buketten.
Oh la la, den ungdomen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar