Ser hur...

gubben som går förbi sneglar inåt garageuppfarten. Han funderar väl på vad alla löv gör på trottoaren. Det ser stökigt ut. Jag håller med. Men idag har yngste sonen jobbat... Han älskar att stöka till. Överallt,jämt, hela tiden.

I morse kom han i retur. Han fick en kraftig kramp i skoltaxin och vinglade som en alika. Ostadig en lång stund efteråt. Så hej, son, välkommen hem igen! Bums i säng. Han vilade väl i en kvart i alla fall. Sen började det sedvanliga ocharmiga skrikandet och domderandet. 
Hungrig redan innan kl 10. Fika. 

Hade ingen mat hemma för snabb lunch, så jag fick hacka, hacka ihop till en grönsaksssoppa. Och uuut på promenad! Efter promenaden tyckte N att det var tid att kratta ut löv på trottoaren, sen blev han ju så hungrig igen...
Och soffdynor på väg ner på golvet, kontakter dras ur väggen, kläder tas av, saker pillas med och ett ständigt pratande om saker som hände för flera år sedan. Jag erkänner, mina öron kan inte ta emot  och registrera så mycket input på en dag. Det blir mycket ja, nej, jaha utan att tänka på om det passar in i konversationen monologen.
Och nu har solen sänkt sig. Kl är 15.20.
Och ännu en arbetsam dag har gått halvvägs.