Ja...

det är måååndag morgon och mitt huvud känns så trångt...

Måndagar är ett gissel då yngste sonen oftast inte kunde somna kvällen innan och därför är plågsamt trött och absolut inte vill kliva upp.
Fasan är den dag han vägrar, för jag kommer inte att kunna få upp honom då. Idag ville han verkligen inte åka till fritids på eftermiddagen heller. 
Nähä... men då är det inte jag som får kämpa, det får skolpersonalen göra. Och tydligen? är fritids så trist att han nu inte vill vara där heller... 
Hjälp! Det drar ihop sig till en kris känner jag. (Jaha, nu igen...) 

Men ingen kris så stor som den jag såg på igår.
Var på bio! "Les Miserables", Samhällets olycksbarn av Victor Hugo.
Det var en fascinerande film. Otroligt välarbetad, färgerna, kläderna, rekvisitan, stämningen. Och så sjöng de i princip ALLA repliker (jo, att det var en musikal visste jag, men inte att det sjöngs konstant). 
Väldigt svårsjunget måste det ha varit, jag hade inte klarat det... 
Förutom några mycket kända sånger som är väldigt dramatiska och bra.
Rekommenderas varmt. Den är över 2½ timme lång, men det hade jag inga problem med. Den är proppfull med händelser, ingen död sekund, men för övrigt mycket död.
Topp!