Wallsta

Lissgården. (Lifsgården)

Mitt hem i ca 18 år, numera förskola.

Trädgården totalt demolerad med hyreshus, garage och asfalt. Många av de otaliga träden har försvunnit. Han som bodde här i tidernas begynnelse (i ett vackert vitt hus med snickarglädje) planterade en hel fruktträdgård och något så ovanligt som en ek (som inte växer ovanför Dalälven, sades det). Till vänster utanför bilden låg tidigare ett mindre hus som ännu tidigare användes som kontor på den stiliga gården. När vi bebodde Lissgården bodde familjen Törnros där. Under deras hus fanns potatiskällaren. En riktig matkällare som nu har fyllts med jord. Trist.

Ett kuriosum: min mormor och morfar träffades på denna gård då mormor el morfar jobbade där!

I det här huset växte jag upp. Kom till Wallsta (eller Vallsta) när jag var fem år. Vi bodde på andra våningen. Innanför det lilla fönstret till höger låg en garderob där vi hade en del kläder och en massa garn! Innanför garderoben låg "barnkammaren" - det största sovrummet, som jag och min syster bodde i. Där lekte vi också spöktimmen många kvällar. Berättade spökhistorier och lekte läskiga lekar. I linoleumgolvet grävde vi en liten grop så vi kunde spela kula inomhus. Smart! Stora fönstret till höger - trappen och dörren till hemmet samt en dörr som ledde till vinden. Där, på vinden, bodde Lissgårdskajsa. Hon brukade åka rullskridskor ovanför våra huvuden...
Innanför det vänstra fönstret låg "hallen" där vårt matbord stod innanför ytterdörren. Där fanns också dörren till vardagsrummet, korridoren till vårt rum och gången till kök och det lilla sovrummet som låg innanför det vänstra lilla fönstret! Där bodde äldsta brodern.

 Här är baksidan av mitt f d hem. Stor balkong som sträckte sig längs hela stora rummet (vardagsrummet). När vi bodde där fanns ingen spiraltrappa utan en stege. En gång klättrade vi upp på taket tillsammans med två gästande barn. Det var INTE populärt hos deras föräldrar. Inte hos våra heller...  Det högra lilla fönstret leder in till "lillkammaren" där två utav mina tre bröder kamperade ihop. Detta var också lekkammare åt mammas alla dagbarn, under dagtid. Inte mycket privatliv där inte. Alla leksaker skulle delas. Där det faktiskt saknas ett litet fönster (har aldrig tänkt på detta förr) låg m´s  och p´s sovrum. 

 I denna ståtliga byggnad gick jag från första till tredje klass. Min fröken hette Ulla Bergstedt och var en stjärna! På ovanvåningen bodde den fruktade vaktmästaren med sin fru, husmor Elsa. Vaktmästaren gick under öknamnet Potter. Ingen glad gubbe den inte. 

 Och här då! Ingen by är väl utan en loppis nuförtiden. Fanns då inte på min tid. Då var den väl ett förråd kan tänka. Till vänster hade vi byns frisörska "Rak-Greta". Hon hade en strigel att vässa rakkniven på och jobbade tills hon stupade, tror jag. Minst 80 år, skulle jag tro. Reinfeldt måste glädja sig åt en sån krutkvinna! På detta loppis har jag köpt mina skridskor. 25:-. Bra pris.

 Det här huset var helt grått under min uppväxt, om jag inte minns fel. Numera har byns äldre (bl a min mamma) ryckt upp den superfina stugan ur sin törnrosadröm och den används numera som café under sommaren. Kvar-Eriks heter huset. 

Som liten och nyinflyttad hälsade jag på i det här huset. Tågen hade nog slutat stanna, men stinsen bodde kvar ännu några år. Sen revs huset och stinsen med fru flyttade. I omvänd ordning, hoppas jag. De var snälla, det minns jag.