Blogg100 - Tredje gången

Nu har jag klickat i ett formulär igen...
Denna gång har jag förbundit mig att skriva minst ett blogginlägg per dag i 100 dagar.
Kolla här. Kanske du också blir sugen?
Då syns vi i bloggosfären.

Som jag tänker: antingen går det vägen eller så går jag in i väggen. 
Hö, hö.

PS. Här fortfarande inte hittat kameran : (

Rubbad och rörd

Efter uppvaknande och frukosterande drabbades jag av synrubbningar. Kunde tusan inte få synskärpa! Synnerligen påfrestande. Istället för att rusa till telefonen och ringa ambulans, kokade jag vatten och hällde i salt i ett glas. Lät svalna och baddade sen ögonen med detta vatten. Gick och lade mig med bomullstussar på ögonlocken och somnade så småningom in.
När jag vaknade var jag något klarsyntare. Skönt!

Går ju inte att jobba vid datorn när man inte ser som man ska.

Upprepas det imorgon blir det till att undersöka orsaken närmare. Kan tänka mig utslitna ögon (ja, inte riktigt fysiskt sådana) p g a ständig användning. Från datorskärm till TV till bokläsning i taskig belysning på nätterna.
Kanske kan också min nya ansiktskräm rubba synen? Konstigare saker har hänt förr. 

Igår, ett magiskt program med Jill Johnson och Kristian Gidlund. 
Jag har inte läst hans blogg, ej heller hört hans sommarprogram, men det vill jag göra nu. Hoppas att han hann se programmet. 
Tack Jill, du och dina gäster har fått mig att lyssna mer på country.
Rätt skön musik, det där.

Speciellt fastnade Townes van Zandts "If I Needed You". 

Om virus och papyrus.

Stolt över mig själv. Har städat bort virus ur datorn alldeles själv (lite hjälp från den gode Internet, kanske...)
Nu bör jag slippa en massa irriterande pop-up-fönster och bing-skit och uppleva en något snabbare dator också! Halleluja!

Sitter bredvid en hög hög med tunt, tunt papper. Snorpapper?, tänker du då.
Men icke. Det är s k ritpapper för barn, supertunt papper som min son målar och målar och målar på. För det mesta går det hål i det av allt målande, men numera får han till riktigt fina färger!
Tidigare målade han alltid över alla färger med svart och det var alltid mer vatten än färg på hans målningar. Numera har han gått över till pastell och inte alls så mycket vatten. Utveckling, mina vänner, utveckling!

Dessvärre säger han att jag inte får slänga hans konstverk heller. Och det tror jag inte att jag kan acceptera innan bordet drunknar i papper.
Det brukar ju vara jag som står för nedskräpningen på det här bordet. 
Nu har jag fått en konkurrent samtidigt som det är mycket trevligt att ha en kompis, som vet att uppskatta konst, bredvid sig.

Vet ni vad. Jag har tappat bort min kamera! 

Kanske att den ligger under pappershögen?

OS för alla!

Jag vill...

verkligen rekommendera alla mina läsare att klicka på den här länken. Den leder till ett äventyr. Vindlande. Svindlande.

Bloggerskan är författare och skådespelare (vissa kan då allt!) och de senaste dagarna har hon författat texter med utgångspunkt ur läsarnas kommentarer, i form av korta meningar som hon väver in i texterna.
Texterna slingrar sig och passar in i varandra, personerna berör varandra och till slut har hon väl skrivit en hel roman på detta sätt!

Väldigt spännande att läsa och väldigt, väldigt bra!