Om virus och papyrus.

Stolt över mig själv. Har städat bort virus ur datorn alldeles själv (lite hjälp från den gode Internet, kanske...)
Nu bör jag slippa en massa irriterande pop-up-fönster och bing-skit och uppleva en något snabbare dator också! Halleluja!

Sitter bredvid en hög hög med tunt, tunt papper. Snorpapper?, tänker du då.
Men icke. Det är s k ritpapper för barn, supertunt papper som min son målar och målar och målar på. För det mesta går det hål i det av allt målande, men numera får han till riktigt fina färger!
Tidigare målade han alltid över alla färger med svart och det var alltid mer vatten än färg på hans målningar. Numera har han gått över till pastell och inte alls så mycket vatten. Utveckling, mina vänner, utveckling!

Dessvärre säger han att jag inte får slänga hans konstverk heller. Och det tror jag inte att jag kan acceptera innan bordet drunknar i papper.
Det brukar ju vara jag som står för nedskräpningen på det här bordet. 
Nu har jag fått en konkurrent samtidigt som det är mycket trevligt att ha en kompis, som vet att uppskatta konst, bredvid sig.

Vet ni vad. Jag har tappat bort min kamera! 

Kanske att den ligger under pappershögen?