Jaha...

Sonen avbröt lite spontant sin prao idag... Tyckte att ingen brydde sig om att han var där, och det hade han ju faktiskt rätt i. Ett stort varuhus där tydligen ingen fått instruktioner om att "ta hand om grabben"... Som vuxen borde chefen ha sett att "här kommer en försiktig typ som man bör hålla i handen", kunde man tycka. Det hade han också sett, men "trodde att det skulle gå bra ändå". Igår hade den lille 14-åringen inte ens tagit lunch eller fika på hela dagen. Och ingen har koll på det! Illa. Jag har tydligen en väldigt omogen, räddhågsen son och såna tar inte för sig överhuvudtaget. Men hörrni, han växer väl till sig ; )

Samtidigt som man blir "helt knäckt" över att det nu visar sig att jag har en son som inte pallar en prao, så blir jag lite nöjd med att han tog ett eget beslut : )
Äh, va fan ska man göra med allt? Va?
Han kommer ju inte att återvända dit, så nu blir det till att kontakta skolan för att se vad en avhoppare ska göra resten av veckan.

Och du som inte tror att jag har kört extremt psykologiskt finlir och snack med sonen, tror fel. Jag har t o m mutat honom! Han skulle få 500:- om han stannade hela veckan. Men när inte ens pengar hjälper, vad hjälper då?

Denna soppa kryddar vi med att gå till sjukhuset imorgon för att prata om resultatet av glutentesterna.
Hur stor är chansen att en 14-åring håller sig till glutenfri kost, helt plötsligt?
Och hur glad kommer han inte att bli då han får höra att doktorn vill göra gastroskopi på honom?!

Det är stabilt.

Dagens citat:"Världen vimlar av muntra prissar med förtvivlan i hjärtat", sa Herbert Tingsten.

Dagens gilla: Våfflorna var rätt goda!