"Jag heter Annika jag tra la la,
och jämt så är jag så innerligt glad!"
Jaha, så här blev tavlan alltså.
Jag brukar tänka om mina tavlor att de ska ses på avstånd.
Hoppas Annika blir lite glad nu när hon får ett porträtt av sig själv som liten flicka. Inte för att jag har en aning om de var så här hon såg ut : )
Så läcker, en tavla att bli glad av!
SvaraRaderaTack! Annika blev också glad : )
SvaraRaderaÅ denna sång sjöng min mamma för mej när jag var liten!
SvaraRaderaJag bloggar lite i efterhand jag, men jag hittade ju hit först igår o det är jag så glad över ska du veta!
Jag kommenterar här på DIN blogg menar jag såklart!
SvaraRadera