Klantig

Vi brukar ibland skratta lite elakt åt en mig närstående person som inte har varit den mest praktiskt lagda, alla gånger. En person som kör bilen tills den dör. En som slår på saker för att få dem att fungera. Inte kollar vad som är i vägen utan bankar på ändå, liksom.

Igår skulle jag äntligen börja måla igen. Eller åtminstone plocka plasten av målardukarna. Väldigt billiga, köpta på Harald Nyborgs, men de funkar ju!
Man ska slå in kilar i hörnen för att få duken slät, så jag satte igång och tryckte in de åtta kilarna i varsitt hörn (två kilar i varje hörn, just det). Men för att få dem att sitta ordentligt måste det till lite mer än fingerkraft så jag tog fram hammaren och bankade på...

Jäkla ful duk blev det. Med små vassa bucklor liksom. Hur korkad kan man vara? Och som om jag egentligen inte vet om det? Att man inte kan göra så. Ibland undrar jag vad min hjärna sysslar med när jag jobbar som bäst...

Kanske kan jag spackla duken och måla med mycket färg?

Nu ska jag måla en flicka till min Annika. På en annan duk. Återkommer med resultat. Måste bli färdig till nästa vecka.

Fredagens citat:"Pröva något nytt - tänk!"

Dagens gilla: Rosévin