En tonstöt som från en fotbollsmatch gjorde inte att jag sov lugnare. Sonens vänner som lanade busade till det utanför hans fönster... "Det där lät som om det var inomhus", tänkte jag, men orkade inte undersöka var ljudet kom ifrån. Sonen blev rädd i alla fall. Knasluvor.
På min tid gjorde man på sin höjd en hartsfiol!
Jojo, det var på den gamla GODA tiden det.
På den gamla goda tiden gjorde vi även inbrott hos våra grannar en gång.
De var ju bortresta, så vad kunde vara en mer lämplig tidpunkt?
(Har jag berättat detta tidigare, det känns så).
 |
| Fem busiga små barn på en julafton. |
Vi gjorde det, vi gick runt i det lilla huset och vi läste Kalle Anka och sen kom de hem, helt oväntat!
Samtidigt som de klev in genom ytterdörren, klev vi ut genom det enda möjliga fönstret på nedervåningen. Och det vette mot vägen där deras bil stod... Jo, men visst, på den gamla goda tiden fanns det spänning i övermått. Och var det inte spännande så fixade man lite spänning själv.
En annan gång beslöt vi att krypa genom ett betongrör, under stora vägen (riksväg 83). Vi var fyra som kröp in i mörkret. Efter ett tag fick vi åla oss fram. Men när syrran till slut fastnade tyckte hon att det var läge att backa ut igen. Tur att vi inte led av klaustrofobi.
En annan gång kände min syster ett starkt behov av att sänka ner sig i ett annat betongrör. Där skulle gjutas fast en torkställning. Jobbet blev inte gjort i ett svep och då passade hon på. Det slutade med att röret fick slås sönder om jag inte missminner mig.
Det finns flera hårresande berättelser (ja, eller hur?!) men jag måste kolla om jag inte redan har skrivit om dessa. Man vill ju helst inte upprepa sig, som en gammal med dålig hågkomst.
Men om jag jämför min barndom med mina barns barndom så måste jag säga att vi hade fan så mycket roligare! Extrem frihet under ansvar.
Tack för det mamma och pappa!
Mina söner skulle också få samma frihet, men de vill ju inte ha den. De sitter hellre hemma och gör samma sak dag ut och dag in. Hå hå ja ja.
Dagens citat:"If you carry your childhood with you, you never become older." Tom Stoppard
Dagens gilla: Får återkomma om det...
Ja det är ju ett under att inte värre saker hände er syskon under era vilda framfarter!! :-) Fast ni måste ha haft så kul!! Vad ska dagens ungdom prata om och minnas från sin barndom?? "Wow, när jag fick min nya i-pad" (ja, sen då....) eller "du skulle vart me när jag fick 999 p i spelet XX"... Nä, det är djupt tragiskt detta som sker! Ett gäng 30-åringar kommer att vandra runt med gamnacke, benskörhet, vitamin-brist och förstörda leder i tummar och spelfingrar med ett begränsat ordförråd och inga minnen från sin barndom att tala om....
SvaraRaderaFan - det är faktiskt skrämmande!!!!!!!!!! På rikt!!
Ja, jag håller med dig.
SvaraRaderaOch jag har en här hemma. Med gamnacke och bristande intresse för livet utanför huset.
Kan bara hoppas och uppmuntra honom att göra nånting annat, nån gång!
Men vad ska de prata med sina eventuella barn om?
SvaraRadera"När jag var tonåring gjorde jag"... inget.
"Jag vet hur det är för det har jag varit med om#.... nä inte alls...
"Jag kan visa dig hur man gör"...nä det kan jag inte.
"Jag har varit där jag kan berätta hur det var"... nä det kan jag inte...
Hur ska de kunna klara sig själva? Visar man noll intresse för sin omvärld så är man rätt rökt om inte mamma och pappa är där och tar hand om en...
Jag vet en som är lika dan... han är dessutom 20 och har väl aldrig gjort ett skapandes grand i sitt liv förutom skolan, datorn, tvn och smartphonen.... Ansvar, sommarjobb, hjälpa till, visa intresse för andra än sig själv... nädå...
Ja, fy tusan, det känns inte kul. Jag hoppas bara att han mognar till med åren...
SvaraRaderaMen det där med ansvar, sommarjobb, hjälpa till... mja, det är lite för jobbigt det...
Men vi jobbar på det varje dag!
Och jag tror ju att det bara är mina barn som är bakom flötet, men det är visst flera. Men de lär ju bli tvungna att rycka upp sig så småningom! Eller?
Nä du... det är en förlorad generation... och fler blir det nog... Ja man kan ju hoppas de rycker upp sig för hur ska det annars sluta...?
SvaraRaderaOK sommarjobb kanske är lite mycket vid 15 idag, men ansvar och hjälpa till... det kan man börja med när man är 4-5!!!
Så talar en klok kvinna!
SvaraRaderaMan förstår de små också (litegrann). Det är nog inte lika lätt att hitta ett sommarjobb som när vi var yngre. Men å andra sidan har han inte försökt heller...
Och å tredje sidan hade aldrig A nåt heller.
Det har du helt rätt i!! Sommarjobb som är så bra - synd att det finns så få. Och vad beträffar A så har han ju blivit en rejäl karl i alla fall. Det finns nog hopp ska du se... och jag tror att de allra flesta människor - när de är vuxna, vilket förvisso sker mycket senare nu än för 30-40 år sedan - inser att man mår allra bäst av att göra nytta, att vara behövd, att känna att man åstadkommit något vid dagens slut och framförallt att man har gjort sig förtjänt av de pengar man får.
SvaraRadera