Inspiration

Läste en krönika av f d The Ark-medlemmen  Sylvester Schlegel i lördags.
"Mitt alibi för slösurfande".

Och så rätt han har i det han skriver. Man surfar runt efter inspiration timme ut och timme in. Sällan drabbas jag av inspiration; snarare en rätt så dyster känsla av självkritik...

"Jag är ju konstnär och inspiration är den enda föda min känsliga själ förmår hantera. Jag lever av inspiration. Den är mitt bränsle och utan den är jag intet.Ty jag äro ett med konsten jag skapar."

Så skriver han den gode Schlegel i en ironisk ton.
Och så rätt han har. I att skriva ironiskt.
Bättre att göra något istället för att kolla vad alla andra har för sig. Eller hur?

"Träden. De är i vägen."

Och träden är slösurfandet, naturellement. Som är i vägen för skapandet som man ska ägna sig åt.

Läge att ta fram storyxan och hugga av... fingrarna? För det är ju inte internettets fel att fingrarna kliar tangenter och klickar på musen.
Eller saxen och klippa navelsträngen kanske?

Schlegel rekommenderade att man skulle bildgoogla Leigh Bowery. 
Men det vill inte jag rekommendera, det gav inte mig något i alla fall, i inspirationsväg. 

Gå på opera istället, eller ut i skogen, krama ett träd och känn livet; IRL!