Lumbalpunktion

Kommande onsdag är det två veckor sedan jag la upp mig och blottade min ryggrad för unge doktorn. Men innan det berättade jag att jag kunde mycket väl svimma och krampa och bete mig. "Bara så ni vet".
Doktorn berättade i sin tur att det kunde göra ont/rycka i benen och då var det viktigt att tala om vilket så han kunde styra om nålen. 
Oh, tack för det.
Åsså sprakade det till i vänster ben, åsså sprakade det till i höger ben och sen kom han rätt! 
Och nu behöver du bara ligga blickstilla i tio minuter...
"Tack, goe doktorn det ska jag göra."
Tick, tack, tick, tack... efter fem minuter började händerna dra ihop sig i kramp och sen följde magmusklerna och benen efter, och jag låg ståndaktigt stilla.
Inte p g a ståndaktighet utan p g a att jag inte kunde annat.

Ja, ni förstår ju att jag hade velat maxa just den dan...

Efter tio minuter då tre rör fyllts med min droppande benmärgsvätska, var det dags för sköterskan att ta ett blodprov ur armen.

"Sorry, just nu kan jag inte röra mig, du får vänta en stund."
Där låg jag och kände mig stel, men det släppte fortare än det brukar så nåt har väl kroppen lärt sig efter alla år.
Fick ligga och läsa en god bok i en timme efteråt då det finns risk för grav huvudvärk om man studsar upp och studsar runt. Man får t ex inte träna samma dag. Det kändes ju som en svår begränsning då jag hade tänkt maxa mig just den eftermiddagen (som min käre sambo sa, samtidigt som vi alla vrålade av skratt vid den absurda tanken).

Lyckades sakta ta mig ner på stan och göra några ärenden innan jag for hem och la mig ner. Huvudvärken var ändå rätt snäll, men där.
Man får ju ett hål i ryggmärgen s a s, och det läker inte på en gång utan fortsätter att läcka ut i kroppen... Vilket kändes som en kudde på ryggen efter några dagar. Mycket obehagligt. 
Jag hävde i mig kaffe, då koffein hjälper mot huvudvärken och höll mig ofta i horisontellt läge, vilket jämnar ut vätska i ryggkanalen och lättar på trycket i hjärnan. 
En konsert på söndagen blev en pina då huvudet värkte som fan, tills jag fick en kaffepaus och lyckades må lite bättre, men oj, vad jag ville ligga ner hela tiden!

En vecka senare hade jag haft värk varenda dag och dessutom en galopperande tinnitus. När det började pipa en sen kväll, då var jag inte så glad. Ett ständigt susande, mer och mindre högt tyckte jag räckte mer än väl.

På den sjunde dagen vaknade jag och åt frukost utan ackompanjemang av värk och plågan var över! Häpp! 
Nu väntar jag på svar om två-tre veckor. Har jag borrelia? Förmodligen inte.

Behandlar också min tinnitus med musik som jag köpte för många år sedan, till min son. Speciellt tänkt att hjälpa hörseln.

Mmmjukt och mmmysigt!

Och jäklar! Efter två dagar har suset minskat till nästan försumbart, och igår hörde jag inget alls (av suset) i flera timmar! Och då har jag bara kört spår ett av tio! Varje spår ska jag lyssna på i sex dagar, sen byta.
Tror jag kommer ihåg rätt, då instruktionerna gavs för säkert åtta år sedan!
Läs mer här om du har klen hörsel eller tinnitus eller andra problem som kan ha med hörseln att göra!

Vestibularis is the shit, tror jag!