Skönt med egen kuppe (hade det varit)

Hej igen.
Katten och jag här.
Igår, på väg hem. Jag valde att åka vanlig kupé denna resa, inte tyst som jag brukar (den brukar ju ändå inte vara så särskilt tyst).
Märker då att en icketyst kupé tidvis är rätt så högljudd... en hel del barn på resa, om man säger så. Från bebisar som gråter länge länge, till femåringar som har mundiarré: "Pappa, pappa, varför ser det ut så? Pappa, får jag fråga en fråga? Pappa, pappa..." i all oändlighet. Pappan sitter mitt i pratet och svarar inte varje gång vilket naturligtvis gör att barnet tjatar ännu mer. Storebror säger inte så mycket, men när han försöker få en syl i vädret babblar lillasyrran på ännu mer. Stackar´n. 
Nästa gång blir det tyst kupé igen. Bara för att jag kan.

Vid tågbyte i Alvesta skulle jag återigen tvingas vänta i 30 minuter, men denna gång hörde jag ett utrop för ett Öresundståg som skulle gå samma väg om några minuter! Varför vänta? tänkte jag och bytte perrong och bordade tåget. Eller äntrade.
Satte mig ute i vestibulen på ett enkelt säte vid första vagnen som var en 1-klassvagn. En äldre kvinna ropade tillbaka sin man som hade äntrat vagnen: "det är ju inte ett SJ-tåg! Vi får vänta!"
Där började jag tänka att det kanske vore smart att gå längre bak i tåget för att slippa en eventuell biljettkoll, men om det blev en (vilket det ytterst sällan är på den korta sträckan) så skulle jag kosta på mig en ny biljett, tänkte jag lugnt. Och satt kvar.

Satt bredvid en annan tjej som klev på samtidigt som jag.
Då hör jag konduktören ropa "nypåstigna" och inser att jag kan sitta i en prekär situation, vet inte varför riktigt. Tjejen bredvid mig visar sin biljett, men jag sitter och läser på min mobil, helt absorberad av texten och (som i en spionfilm från 40-talet) ignorerar konduktören. Hon måste ha känt av min stencoola jag-har-suttit-på-det-här-tåget-i-en-jävla-massa-timmar-attityd och gick bara vidare in i nästa kupé. Skönt, tänkte jag, där sparade jag några kronor.

Här sitter jag och ignorerar konduktören. Om jag liknar Mata Hari kan det bero på att vi har samma coola attityd.

När jag klev av tåget en stund senare ser jag anslaget på dörren, på fyra olika språk: "Det går ej att köpa biljetter på tåget. Vid biljettkontroll utan giltig biljett tas en bötesavgift på 1000:- ut."

Tack gode Gud för intuition!