Oh no, it´s Friday!

Man brukar säga: äntligen fredag! men för mig infinner sig inte känslan, liksom.
Veckorna går alldeles för fort och jag hinner inte med det jag vill!
Och på fredagarna kommer minste sonen hem redan efter klockan 13 och sen är det svårt att få nåt vettigt gjort.
Det blir liksom som ett hönshus. Kackel, no brain och viftande vingar...

Hönshuset av NoahsArk

Löjligt nog så fortsätter jag ha problem med föreläsningen. Eftersom jag vill att bilderna ska komma synkat med talet (nähä!?) och de på nåt jävla sätt inte gör det hur mycket jag än jobbar på det, så blir jag så frustrerad. Och jag kan inte fortsätta jobba med det när sonen är hemma, för jag vill faktiskt inte utsätta honom för en historia om honom själv.

Och imorgon ska jag jobba på teatern "på riktigt" för första gången. Sälja biljetter och bara vara härlig. Det ska bli kul! Jag är mycket mer social än man kan tro : )

Problemet är väl att jag sitter hemma hela veckorna och vill göra nåt när helgen kommer. De andra har varit utanför hemmet hela veckan och vill gärna vara hemma och inte göra någonting! Därför kommer många fredagar med en känsla av tristess. Jag är hellre ensam hela dagarna när jag är själv, än ensam när alla är hemma...
Därför är några timmars jobb på lördagen mycket värdefullt. Tack för det!