Sonen satt i den fina fårskinnsfåtöljen och ryckte av blommorna blad som han sen petade ner i vattenflaskan. Han tog med sig ett fint litet förstoringsglas ut och lämnade det någonstans (hans storebror fann det senare, tack och lov). Det spelar ingen roll att man förklarar, blir arg, ignorerar eller vad som helst; när han är så här funkar ingenting. Hur löser man problemet. Jo, genom att plocka bort fåtöljen vid fönstret. Så var det med den roliga ommöbleringen : (
Som crescendo tog han sin sparkcykel och la upp den på sambons nya bils motorhuv, varpå en repa naturligtvis uppstod. Jag lyfte försiktigt bort sparkcykeln och hoppades att sambon inte skulle se något... men det var väl det första han såg i morse.
3000:- jävla spänn kommer det att kosta att lacka om huven.
Tack, tack så jävla mycket för det.
Det är onekligen dyrare att ha en handikappad son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar