Kontaktannonsen

Snott bilden från min skrivkurs.

Mor min har satt ner foten. ”Nu får det vara nog”, säger hon. Hon vill att jag flyttar!

Jag förstår inte varför? I 43 år har vi bott ihop, och trivts med det. Trodde jag!

Men nu visar det sig att hon vill ha ”ett eget liv”, kanske träffa ”en karl”!

Men jag då? Är inte jag en karl? Och visst kan hon väl leva sitt eget liv fast jag bor i samma hus som hon?

Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag att hon handlar orätt mot mig, som föreslår att jag ska flytta så snart som möjligt och påstår att hon har pratat om detta i åratal.

Nej, det är inget jag kan påminna mig om. Kanske att hon har nämnt något om eget boende, men jag kunde väl aldrig tro att det var så bråttom!

Herregud, vad tror hon? Att det är lätt att hitta en egen lägenhet, köpa möbler och börja laga mat, städa och gud vet allt!? Jag har faktiskt aldrig övat på dessa kvinnliga sysslor och att jag nu plötsligen ska börja svepa dammtrasor och dammsugare över eget hem känns för mig mer som en skymf. En riktig karl ska väl inte behöva befatta sig med slikt?

Jag må älska min mor men nu har hon gått för långt!

Jag ser inget annat råd än att skriva en kontaktannons efter ett rejält fruntimmer som jag kan trivas med. Man kan ju hoppas att känslor ska uppstå, men framför allt måste hon kunde hålla vårt hem rent och vara en sjutusan till kokerska!

Men inget pladdrigt fruntimmer, nej, det vill jag inte vara med om.

Tanken att ha en sladdertacka som babblar om ditten och datten varje morgon när jag är som mest känslig och behöver äta min frukost i salig tystnad, den tanken ger mig rysningar!

Då förlåter jag aldrig mor för att hon förskjutit mig.

Mina tysta morgnar är heliga. Heliga, säger jag!

Så, bara hon är tyst och behaglig att se på, så ska det kanske gå. Ja, hon får gärna se bra ut. Det vill ju inte ha något åkerspöke inte! Nej, lite stil vill man allt ha. Hel och ren och gärna lukta gott. Och ingen surpuppa som snörper på munnen om jag skulle ta en snaps till maten. Kanske, om hon är snäll, kan hon få ta en liten en själv till högtiderna. Men någon som tar starkt utan sällskap, nej, bevare mig!

Gärna små fötter. Små fötter är så rart på ett fruntimmer. Inga stora galoscher i min farstu, tack så mycket! Kanske att hon till och med skulle kunna läsa högt för mig på kvällarna? När jag röker en cigarr och kanske tar en liten kupa cognac... Ja, då vore det fint med en uppbygglig text innan sänggåendet. Ja, dela säng får vi såklart göra.

Annars är det väl ingen vits med ett fruntimmer i huset?

Nog har mor sagt att jag snarkar som ett helt sågverk, men den äktenskapliga sängen skall vara delad mellan hustru och man, så står det i den heliga skrift. Hon får väl hålla för öronen om det är så det stör.

Så där ja, då var det klart.

”Mor, hur mycket kostar frimärken och var finns de?”

”Mor, kan mor slicka här, jag tycker det smakar så obehagligt.”

”Mor, var ligger närmaste postkontor?”

”Kanske mor tar med detta kuvert och postar det när ni handlar?”

”Jo, minsann, nu ska ni slippa mig, nu ska jag bo själv och klara mig alldeles utmärkt mor förutan!”

”Man saknar inte kon förrän båset är tomt, som det sägs!”

Nä men, hallå?! Öppna dörren, mor! Öppna, säger jag! Öppna! Snälla mor...?