Manglad

Apropå att jag älskar känslan av manglade lakan. Och älskar tanken på jämlikhet. De går inte ihop med mindre än att jag flyttar hemifrån och skaffar mig en egen mangel. 
Hittade en del utav en längre text av vår kära Mia Skäringer på FB, där hon har en egen sida naturligtvis.
Vill med denna textstöld belysa problemet.

[...]
Jag är också helt ointresserad av att stryka. Om någon i vår familj vill ha något slätt att ha på sig får alla fälla ut strykbrädan själva. Och då är jag ändå uppväxt med en mormor som manglade lakanen efter att de hade fått torka i solen. Så mjuka mot huden och med doft från syrenbusken som ramade in baksidan där torkvindan snurrade. Hennes lakan och handduksskåp var en fröjd för både hud och öga. Helt perfekta vik och alltid fullproppat av rena stora badlakan. Visst jag rullar också ihop handdukarna och viker lakanen. Men de är skrynkliga. Och handdukarna missfärgade av blåjeans eller av någon i familjen som färgat håret. Skåpet är överfullt så hyllplanen ofta lyfter sig. Drar man ut ett lakan kommer det fem örngott som förlorat sin tvilling på köpet. Så något har gått förlorat. För jag ser det inte som min uppgift. Och ingen annan heller. Det är jämställdhetens pris. Som så mycket annat. Vi får sova på strävare lakan. Som torktumlats och i värsta fall kan lukta surt för att de inte blev helt torra. Och den sura doften skall då påminna oss om all lagrad kvinnlig bitterhet, om att jag inte alls är skapad av Adams gamla revben. Det fanns byggmaterial för mig också. Gud behövde inte ta det som blev över efter han skapat Adam. Typ bubbelplasten och nåra överblivna skruvar i lådan från Ikea.
[...]

Kanske inte allt stämmer exakt, men andemeningen är densamma.
Och jag sover numera på ganska knöliga lakan; definitivt inte manglade. 
Med en son som kissar ner sina lakan varannan dag kan man bara glömma all extravagans. Vi är numera glada att tvättmaskinen fungerar relativt väl och att avfuktaren gör sitt jobb, så vi hinner byta hans sängkläder till kvällen. Vi har tre täcken som cirkulerar i hans säng. Varje kväll som inte resulterat i ett byte är en seger! 
Men sura lakan, nä, där går gränsen.