Sommars(k)andal

Jag har två nya skor att gå in. Dyra skor. Måste passa och vara sköna, naturligtvis. Men jag sitter jag på r..en hela dagarna, så jag vet inte hur jag ska få till det där gåendet... Jag anar en skandal. En hälsoskandal.

Sko nr. 1: mycket spontant inköp i lördags (suck). Illröda "El Naturalista" med knytband som man kan byta som man vill! Klämmer lite ovanpå vid kanten, men man kan värma dem i ugnen i 80 grader i 8 minuter som försäljaren sa (och vilken säljare sen! Gick inte att undvika köp där inte) så formar sig skon efter foten. Japp, den tar jag!


Sko nr. 2: Haglöfs vandrarkänga. Det var nämligen 20% på Intersport. Och jag ska ut och vandra i höst. Här gäller det att vara väl förberedd känner jag. Och enligt försäljaren bör man ha en 5-10 mil i kängorna innan man åker på vandringssemester : ) 
Så i helgen vandrade vi till en fornborg som fanns en gång för länge sen. Underbar doft i torra tallskogen! Min favoritdoft på sommaren i skogen. Kanske Sveriges svar på lavendeldoften i Provence eller timjandoften i Kroatien?
Men kängorna stod hemma. För jag måste ju först gå in dem hemma så att jag vet att jag säkert kan ha dem! Och dagarna går. 
Men inte jag. 
En skandal.

Jag hjälper Röda Korset att hjälpa barn att hitta hem till sina familjer

Varje dag splittras familjer på grund av krig och katastrofer. Varje dag kämpar Röda Korset för att återförena dem.

Genom att ladda upp den här bilden så hjälper jag barn att återförenas med sina familjer. Då skänker nämligen Telenor 10kr till Röda Korset.

Jag stöttar Röda Korset i deras kamp för att hjälpa människor över hela världen som drabbats en stor eller liten katastrof. Vill du också vara med och hjälpa människor så kan du bli månadsgivare till Röda Korset. Som månadsgivare räddar du liv och ger hopp, varje dag. Du hjälper människor som har tvingats fly för sina liv, familjer som har splittrats i krig och katastrofer och torterade som har utsatts för fruktansvärda övergrepp. Som månadsgivare gör du stor skillnad – för väldigt många.

Vill du också hjälpa barn hitta hem? Det kan du göra genom att blogga, twittra, dela på Facebook eller Pinterest så skänker Telenor 10kr till Röda Korsets arbete. Läs mer och hämta material på Röda Korsets hemsida.

Oemotståndligt

Köpt lite böcker.
Kan inte motstå. 
Den första jag beställde var Wildwood. Halkade in på författarnas hemsida och blogg. De kom mer ju från Portland, Oregon! Ja, men där har ju jag bott. Då måste ju boken vara jättebra!


Väl inne på Amazon knackade jag in beställningen och upptäcker då en gammal beställning som jag aldrig slutfört. Tim Burton-boken. Och på Amazon är de väldigt generösa med tips om vad-andra-som-också-handlat-den-boken-har-köpt-för-böcker... och där hittade jag en bok som såg intressant ut. Och titeln lovar ju spännande läsning, inte sant? : ) Återstår att läsa och bedöma.


Ikväll är det dags för bokklubb igen. Denna gång har vi läst Korparna av Tomas Bannerhed. Fantastiskt språk, väldigt fina naturskildringar och en bra bok. Rekommenderas. Det får bli en fyra från mig.

Vitpeppar

Står vid spisen och lagar mat. Som vanligt när jag lagar blir det ett hopkok av det som finns i kylskåp och skafferi. 
Idag fanns det några potatisar, två morötter, en bit selleri, lök och en stor bit vitkål. Fick väl bli nån soppa då. Skjuts i med allt i en kastrull. Två lagerblad från 1800-talet fick vara med, lite salt och så vitpeppar. 
Vitpeppar känns mer som en soppkrydda än svartpeppar gör. Burken var nästan tom, men jag hittade en stor påse för påfyllning. 
Jag tycker att vitpeppar luktar kogödsel eller nåt annat ladugårdsaktigt, men älskar att sniffa i mig lite bara för att få nysa riktigt rejält. Men den här pepparn kunde inte ge mig den djupa tillfredsställelse en riktigt näskittlande nysning kan ge. Förklaringen låg i utgångsdatumet: 980325.


Och med nypåfylld kryddburk lär vi inte behöva köpa ny påse förrän 2018 tidigast. Man kan inte gnälla på att man gör sig fattig på vitpeppar i alla fall.


(Jo, jag inser att man vanligtvis använder korn av peppar, inte mald... Men de hittade jag inte förrän senare.)

En vanlig söndag

Intressant son jag har.
Igår på besök hos en vän tog vi (fyra damer och en son) en promenad till en fantastisk handelsträdgård. Jag hade gärna sett att den lille hade stannat kvar i huset med tre kompisar, men icke. Väl där ville han inte gå omkring så där som man gör för att titta på alla blommorna, så jag placerade honom på en bänk och gick sen iväg i ca fem minuter. När jag kom tillbaka mötte jag honom vid gott mod, men utan skor. Hämtade skorna under bänken och såg honom bestiga en fin välvd bro över en liten bäck. Inga problem tyckte jag, men när han klev ner blev det fel och han for som en projektil bakåt, genom andra sidans handledare RAKT ner i bäcken med ryggen före, landade i vatten och på stora stenar!
Och där stod jag och kunde inte komma till undsättning.
Han klättrade upp samma väg han kom och SLET av sig shortsen och stod sen spritt språngande bland blommor och blader. Jag fick skyndsamt plocka fram en t-shirt (som han plockat av sig tidigare) och lyckades nästan skyla lilla rumpan...
När chocken hade lagt sig började tjatet: "Jag vill hem", om och om igen i de ca 25 minuter det tog att scanna övriga blommor och pinaler som jag kommit dit för att göra.


Väl hemma hos väninnan tog det inte lång stund förrän han satt och gungade i en hängmatta. Och väl varnad om att det är lätt  att trilla ur gungmattor... slog han bakut och tjongade i huvudet i golvet. Inte en gång utan TVÅ gånger. Den andra gången tog det värre och vid hemkomsten såg han ut som ett misshandlat barn, med blånader och svullnader på rygg och armbågar. Hur det såg ut i huvudet vågar jag inte gissa...
Just nu är det mer ADHD än autism som regerar hans kropp.
Och jag blir bara matt.

Som en glad morot!
Kapade håret ca 25 cm.
Det var på tiden. Höll på att risa ihop
fullständigt. Kostnad: som en kortare semesterresa...

I skolans värld

Idag ringde rektorn upp. Hon hade haft ett samtal med en upprörd fritidsledare... Den STACKARS fritidsledaren hade blivit alldeles förskräckt när kapprummet var tomt och Noah var borta! 
Historien var den att N hade varit i klassrummet tillsammans med en annan tjej och lyssnat på musik. Sedan hade tjejen gått hem. N är alltså ensam i klassrummet.
Om man då är en tänkande fritidsledare går man väl in och kollar om N vill göra något annat TILLSAMMANS med alla andra?
Alla andra skulle nämligen titta på film!


Som jag tolkar situationen har han inte blivit tillfrågad utan lämnad i klassrummet. Han har då gått ut i kapprummet och förmodligen stängt dörren själv. De s k fritidsledarna (som är minst fyra/fem stycken), har tagit alla barnen med sig in i ett annat klassrum och förberett filmvisning.


Eftersom N inte är den snabbaste på att klä på sig så tar det MINST fem minuter att klä på honom och ta sig ut från skolan.
Under dessa fem minuter, plus den tid det tar att låsa upp cykel, fästa ryggsäck på pakethållaren m m, var det ingen som hade koll på vad N pysslade med.


Om N hade varit ett normalstört barn hade det inte varit nån stor grej. Men, jag har ett barn med särskilda behov och då tycker jag att han kan få lite uppmärksamhet och hjälp. Vanliga barn har varandra, alltid, alltid, men det har inte N. Men detta är tydligen alldeles för jobbigt för skolans fritidsledare. 
Och det får jag skit för. 


Här är en länk till en annan skolsituation som jag också känner igen. Noah kan inte heller använda en penna på ett adekvat sätt.

Fritidsledare?

Om man som jag har ett handikappat barn och tycker att han inte alltid tas om hand på fritids som han borde, då blir man så jävla besviken och trött på deras patetiska beskäftighet.


Jag har många, många gånger kommit och hämtat honom då han är helt ensam i kapprummet med stängda dörrar till resten av fritids, eller ensam i ett litet rum, eller ensam i något lekrum.
Tycker jag då att jag har skyldighet att söka upp personalen och säga -Hejdå, nu går Noah hem!
Nej, så fan heller att jag känner för att göra det! 
What goes around comes around.
Idag fick jag ropat efter mig: -Och vem sa ni hejdå till?
Jag sa att ingen brydde sig om Noah så det verkade inte finnas någon anledning till det.
-Det måste du göra ändå!
Nej, ärligt talat, det måste jag inte.


Och så är det att vara en sån där besvärlig person. Man går och är förbannad alldeles för lång tid efteråt. De där jävla människorna ska väl inte få förstöra min fritid heller! Som riktigt kletig spindelväv, klibbar det fast i hjärnan. Tvi.

Christian Juul Sörensen säger på FB: Jim Carrey's beautiful speech from 2008. Today the American vaccination program recommends 68 vaccines in the first few years of a child's life. Autism has gone from 1/10000 to 1/88 in the last 20 years or so. Inform yourself. Love and peace :)

Idag rekommenderar det amerikanska vaccinationsprogrammet 68 vacciner under det FÖRSTA ÅRET av ett barns liv!!!Jesus Christ! Hur sjukt och galet får det bli?På tjugo år har barn med autism stigit från 1 på 10 000 till dagens 1 på 88!!!Detta, plus all miljöförstöring, felaktig kost och näringsbrist gör att barn med autism har stigit från 1 på 10 000 till 1 på 88 på tjugo år. Då snackar vi inte arvsanlag längre. Då är det de facto de ovanstående angreppen mot värnlösa babysar som gör att de blir sjuka.

Boris glasögon

Bästa boken i hembiblioteket, tycker Noah. Nu har vi en lång period då det är den enda boken som passar på kvällarna. Låt mig delge er en del av denna fantastiska berättelse:
"Boris tycker att han ser så bra, att han beslutar sig för att skaffa ett arbete. Han går till den stora radiofabriken och frågar om de behöver arbetskraft.
Personalchefen blir väldigt intresserad när Boris berättar att han är astigmatiker.
- Har du varit det länge? frågar han respektfullt.
- Jajjamensan, säger Boris. Det är medfött!
- Duktigt folk behöver vi alltid, säger personalchefen. Du får börja på stickpropps-avdelningen."


Tänk om någon chef hade varit intresserad av min astigmatism...


"Den andra dagen blir Boris ordentligt trött i ögonen av allt stirrande. [...]
Och dålig luft är det också i glasburen. På eftermiddagen får han riktigt ont i huvudet.
- Nä, här kan man inte sitta och glo i all evighet, säger Boris till sig själv.
Han tar av sig glasögonen, fumlar lite efter dörrhandtaget, går ut ur glasburen, förbi alla mössen och radioapparaterna... och ut genom fabriksgrinden.
-Herregud så skönt! säger Boris och tittar sig omkring."


Tänk om man varit så resolut när man tröttnat på jobbet redan andra dagen. Om fler gjorde så skulle det ju bli lite mer rotation på arbetsmarknaden!


Väldigt läsvärd bok, både för unga och äldre!

Orbaden - Hälsinglands riviera - 1970?

Vi hade tre kilometer till den en kilometer långa sandstranden. Sanden var av den allra finaste sorten som varje år gled ut i Ljusnan, så att den fick ersättas med ny fin sand. Vi promenerade dagligen fram och tillbaka, till simskolan eller bara för att hänga på stranden. Grusvägen slingrade sig förbi några rödmålade hus, bland annat hembygdsgården Gästgivars och huset där dottern gifte sig med clownen Manne : ) 

Huset där farbror Pär bodde med sin hushållerska(?). Han var redan då urgammal och var ett utmärkt objekt att intervjua angående "livet i Wallsta förr i tiden".

Huset där en kvinna från Stockholm flyttade in med sina barn och genast fick rykte om sig att vara hora! Hon tog emot byns fullgubbar! Men herrejösses va´ sjukt! Stackars människa. Men dåförtiden var stockholmare väldigt exotiska och farliga.


Huset där farfadern och pappan hade hängt sig. Nu sitter sonen på psyket... Mycket intelligent; läste till läkare och lärare, sen gick det utför. Stackare. Visst är det hemskt med psykiska sjukdomar? 
Och grannhuset som stod tomt och brann ner en sommar.

Och Pensionat Hvilan minsann. Byggdes på 1920-talet. Numera hotell och konferensanläggning. Har också ägts av Kikki Danielsson en gång i tiden. Kikki bodde också ett antal år i Wallstas utkanter, stackars mänscha! 


Snett över vägen från Hvilan stod den brunbetsade korvkiosken där tant Sonja jobbade. 25 öre räckte till en Lill-tuffing - korvbröd med ketchup och senap och dillkrydda för den där extra smaksuccén. Stor-tuffing, då klämde hon in en skopa mos också. Fest! Många Igloo och Päronsplitt åts där också. Pengar fanns det inte gott om, så jag antar att vi oftast hade med oss apelsinsaft, skorpor och Marie-kex till stranden. Eller var det kanske så att mamma och pappa kom med fikan efter ett antal timmar? Tror det. Det är fördelen med att ha en hemmamamma och en lärare till föräldrar. Somrarna blir lååånga och soliga, bekymmerslösa och minnesvärda.


Men vattentempen låg nog på 18-19 grader för det mesta. Ljusnan är en älv och vattnet kommer från iskalla fjälljokkar. Jag tog alla simmärken ända upp till silvermärket. Jag simmade 2 km i svinkallt vatten, fram å tebaks, fram å tebaks i timmar. Varför tog jag inte guldmärket? 
Blev jag för bekväm, eller?

Ibland

undrar jag var mitt barns energi kommer ifrån. Och hur allt kan bli så tillkrånglat. Och varför?


Barnets cykelnyckel ska läggas i barnets ryggsäck när cykeln blivit låst på morgonen.
Pappan väljer (för andra gången...) att inte lägga nyckeln där denna morgon.
Pappan sover när han ska hämta barnet, då han ställt klockan fel... 
Mamman cyklar iväg för att hämta istället. Cykeln låst, ingen nyckel...
Promenerar hem med sonen.


Två timmar senare. Pappan ska hämta barnets cykel och handla samtidigt. 
Tar sin cykel. Mamman uppfattar detta och ropar på sonen så han kan följa med och hämta sin cykel. Sedan går mamman och gör något annat.
Pappan ringer efter en stund och berättar att barnets cykel är borta!
Efter en stund kommer sonen hem med sin cykel.


Efter en kvart trillar poletten ner hos mamman. Var är pappan? Och vad pratar sonen om? Går och tittar på cykeln och konstaterar att den fortfarande är låst! 


Ringer pappan som verkar ha fått en hjärnblödning då han inte förstår någonting av vad jag pratar om, samtidigt som sonen skriker och berättar om sin söndriga cykel. Kaos = vardagsmat.


Det visar sig att pappan hade cyklat iväg till affären och handlat. Sedan skulle han ta cykeln under armen... och cykla hem. Han hade alltså aldrig tänkt ta med sonen. Sonen i sin tur hade promenerat till skolan och släpat hem cykeln under våldsamt oväsen då låspinnen hela tiden slog mot ekrarna. Två ekrar åt helvete och en punktering blev resultatet, samt en ohyggligt uppskruvad son som måste prata och tjata om vad han gjort.


Inte ens jag hade orkat släpa hem den cykeln olåst! 
Men han, han har tydligen superkrafter. 


Ännu en hysterisk eftermiddag i hemmet som Gud glömde.

Översätta

"Over plant"? 
Jag har lagt till en översättnings-tjänst till min blogg då jag har sååå många utrikiska besökare (mohahahaha!).
Read and weep you poor people.


Dagens citat måste handla om skräcken att lämna hemmet.


"Att lämna din bostad kan vara jobbigt, men ack så lärorikt"


Hittade på det själv. 
Jag borde ta en snabb tur ner på stan för att lämna in ett papper till en tjej. 
Men fi fan vad det tar emot! Det finns ingenting i denna stad som lockar mig för övrigt, så det blir ca åtta kilometers cykeltur med ett papper som enda sällskap. Och hem får jag åka alldeles ensam. 
Det är faarligt att jobba hemifrån. Man kan bli galen. 

I kvällssolen kan han tänka sig att ligga och njuta
den gode katten. I sällskap av omplanterade pelargoner.
På en mjuk filt. Spretet i förgrunden är den hårt tuktade
lavendeln  och en fjärilsbuske som väl aldrig blir som den var.

Beige chic träsko.
Fyndad på Harald Nyborg.
79:-
Häpp!

Först med lång lugg. Inte så genomtänkt.
Fick ta bort den efter någon timme.

Ja men vilket fint kort!
Mästerfotografen har varit framme.