Jul i stöga

Snart är det jul igen!

Kolla länken som Sara, vår IKEA-utsända i Kina, skickade till mig idag.
Kanske var det från förra julen? Ja, men tomtarna säljs ju i år igen!

Kära vänner! Här sitter jag och minns tillbaka på den dag som var.
Kära nån så roligt vi hade! Och så vackra blomster jag förärades.
Nu återstår bara att stilla sitta och lukta på dem.
Och det är också vad jag orkar med nuförtiden.

Gratulerar

Jag är ingen delsbostinta, bara kortkort.

Ja men grattis då!
Jag fyller ju år idag. Känns det inte spännande?
Att kliva ett år längre bort från den dag jag föddes,
kan det vara nåt att fira?
Eller så firar vi att jag i alla fall lever.
Och det är väl inte så dumt. 
Att leva.
Jovars, det är inte alls dumt.

Det står ett väldigt stort äppelgrönt paket på bordet.
Så småningom ska jag öppna det och se vad det är inuti också.
Just nu nöjer jag mig med att njuta av det fina papperet.

Och nu över till ännu en dag med akvarellfärger. 
Någon gång per år kommer de fram. Inget lätt medium,
men när det blir bra, då blir det bra.

En ängel i rummet

Så här ser hon säkert ut.

Idag får vi besök av en NY avlösare/avledare/ avbytare. Avlastare, kanske det heter. Jag vet inte riktigt. Vi hade en go och bra tjej i våras, med många fina utflykter för den lille. För några veckor sedan meddelade hon att arbetet inte kändes meningsfullt, varken för henne eller för den lille. Jasså?!
Vi blev väldigt förvånade, men det är bara att acceptera. Ingen kan tvingas jobba vidare med något som inte känns meningsfullt. Ja, i alla fall inte i den här branschen...
Jag tänkte lägga ner avlösarracet helt. Det kan inte fan ha nytt folk hela tiden, som ska ta hand om ens unge. Stackars barn dessutom som blir påprackad en ny kompis lite då och då.
(Fast vår favorit stannade ju i två år, det ska inte förnekas eller döljas. Mycket ovanligt.)

Nå, kommunen verkar nu ha hittat en RIKTIG PÄRLA! Osedd i och för sig, men hon har jobbat på hans skola tidigare, är över femtio och är extremt omtyckt av alla elever och föräldrar har jag fått höra från en säker källa.
Fast anställd av kommunen. Perfekt. Då lär hon inte försvinna i första taget. Ett energiknippe, påhittig, glad och alldeles, alldeles underbar! 

Ja, jag ska träffa henne om några timmar. Då får jag se hur hon är IRL.
Spännande!

I bloggvärlden är vi vänner

I min kommande väggkalender lär jag ut latinska namn på blommor, berättar om sporthändelser och ger läs- och lyssningstips som jag försökt anpassa till månaderna och illustrationerna. 
I juni månad 2014 tipsar jag om boken "Jag väntar under mossan" av Amanda Hellberg. Då har säkert minst en uppföljare kommit, men det hindrar ju inte att den första boken var bra! Och en bra bok blir aldrig gammal.

Eller vad säger du, Amanda? : ) 

Ernst regerar

"Evolutionen pågår. Varför ska en kille gå med nariga läppar? Det är klart man kan ta vaselin om man är torr i ansiktet, gör något åt det, det gör ju ont liksom. 
Eller hur?"

Han har så rätt och gör så rätt, den där Ernst.

Hösten vill stickning, eller hur, Ernst?

Sur

Lite sur blir jag när jag för en gångs skull beställer varor från Yves Rocher. Jag vet ju att när man väl en gång har beställt så ligger man i deras adressregister för nästan eviga tider. Vilket kan vara jobbigt om man inte vill handla krämer varenda månad resten av sitt liv.
Denna gång tänkte jag vara lite listig.
Beställde två välbehövliga krämer för mitt russinansikte. Det känns lite trist i längden med apotekets fotsalva i fejjan, även om det fungerar utmärkt.

Till denna beställning skulle man nämligen få en sportbag. En EXTRA STOR sportväska. 60x29x20,5 cm. om man beställde inom tio dagar såklart.
Gjorde så. 
Jag behöver en väska till min resa i september, så bra att få en gratis!

När väskan kom var den banne mig ingen EXTRA STOR sportväska! Det var en halvliten väska som jag inte vet vad den ska användas till. 44x28x20,5 cm!

Ringde såklart till Y.R. Orkade inte vänta i den superlånga kön så jag lämnade telefonnummer för att de skulle ringa upp "idag eller senast imorgon"!
Men inte fan ringde de upp!
Ringde i morse och fick prata med en trött medarbetare som inte fått några andra klagomål på väskan och inte tyckte att det var anmärkningsvärt på något sätt. Själv tycker jag att det måste vara trist för företaget att beställa en EXTRA STOR sportväska från kineserna (mitt antagande) och få en halvliten för samma peng?!
Nu ska damen skicka en ny väska till mig. Kanske var det bara den som var så liten...
Så snart är man väl ägare av två HALVSMÅ sportväskor.
Yippee.
Och jag måste ge mig ut på jakt efter en väska att ta med på resan. Suck.

"Man förlorar mer tid när man försöker vinna tid."

John Steinbeck

I väntans tider

Nu är det inte länge tills det dröjer...
sa sonen.

Såg på en annan blogg att det är svårt att jobba  få något gjort när man har barn hemma och herregud, vad jag håller med!
Stackars barn som har en närvarande men ytterst frånvarande mamma just nu. 
Varför är han inte på fritids då? undrar ni. 
Ja, varför...
Han byter skola och tydligen missade jag att beställa fritids i våras.
Nu har jag i alla fall undernådigast frågat om han kan få komma dit två timmar per dag under sin inskolningsperiod. Mellan 13 och 15.
Vore kanske inte för mycket begärt med tanke på att vi betalar över 700:- varje månad för just fritids.

Inskolning

Snart dags för skolstart. Nystart för sonen. Dags att lära sig någonting. Hoppas jag. Möte idag. Möten är inte min grej. Det är jobbigt och rätt så tråkigt. Ja, denna sorts möten alltså.
Han ska åka skolskjuts till skolan. Åka hemifrån en timme innan skolan börjar. Men bil tar det ca fem minuter att ta sig dit. Känns ju sådär.
Så då får vi väl själva skjutsa varannan vecka, kanske.

Och inskolningen är mjuk. Väldigt mjuk. Tre veckor av mycket korta skoldagar. Hoppas verkligen att det är rätta melodin. Så vänner, det  blir tre veckor längre sommarlov för mig också. 

Jobba? Nä, vem behöver det?

Höstblåst

Nu blåser det både ute och inne.
Blåsten ute är sådan där ganska vanlig men jobbig blåst.
Blåsten inne består mest av vardaglig turbulens. N´s epilepsi höll sig lugn i nästan en månad innan den åter började bete sig. Denna omgång i form av sparkar och dubbelvikta ryck. Vi höjde snabbt som tusan medicinen, men det hjälpte inte ett dugg. Och doktorn är på semester. Som tur är är inte alla doktorer på semester så jag fick tag i en i Lund. 
Lite turbulent kändes det att den nya avlastaren hoppade av sitt uppdrag efter två månader. Men, kära vänner, numera orkar jag faktiskt inte uppröras över sådana petitesser. Men jag tror det får vara nog med avlastare nu. 
Vem vet hur länge nästa tänker stanna? Känns inte schysst mot sonen.
Tar en paus från datorn ikväll och tittar på "Till vildingarnas land".

En sugen man

Trevlig blogg

Han var alltid sugen på något. Som tonåring började han röka. Ja, det var inte många som inte började röka när han var tonåring. Efter flera års cigarettrökning övergick han till att suga på pipa istället. Smakade bra och såg manligt ut. Av okänd anledning; det kan ha funnits barn med i beslutet, övergav han rökningen för att istället prova på snus. 
Det smakade mycket gott och han sög på snuset i flera år. Möjligen tyckte han att det blev lite kladdigt att stoppa snus under läppen och övergick därför snart till påssnus. När han närmade sig de femtio kände han sig månne lite ofräsch. Då nikotinet trivs så bra med alkohol, så hade det ett längre tag blivit en vana att halsa en mellanöl efter jobbet. Detta var inte populärt hos hans lagvigda maka, då hon såg alkohol i alla former som en snabb och säker väg till undergång. Han beslöt att rycka upp sig. Både för sin makas och för sin egen skull. Framför allt tog han beslutet att sluta snusa.
 
Samtidigt som han slutade snusa tyckte han att det var lika bra att begå en så kallad "Svensk Klassiker". Detta innebär att man genomför fyra specifika tävlingar under ett och samma år. Tävlingarna är Vasaloppet, Vättern Runt, Vansbrosimmet samt Lidingöloppet. Skidor, cykling, simning och löpning.
Att sluta snusa gick väl an, men nu behövdes något annat att stoppa i munnen, som gick bättre ihop med idrottandet. 
Han blev en storkonsument av tuggummit P.K. (det gula paketet - det blå fanns inte då). Hans käkar malde och malde, men diskret. Det skulle helst inte synas att han tuggade. Med hans jobb passade det sig inte att han tuggade tuggummi. (Egentligen var det väl på grund av hans jobb som han också övergick till påssnus. Det var mycket mer diskret än en vanlig prilla.)
Sparsamhet är en dygd, tänkte han, och lade ofta ut sina tuggummin lite här och där,  för att vid ett senare tillfälle stoppa tillbaka dem i munnen. 
Inget konstigt med det.

En sommar, flera år innan hörseln försvunnit, stördes han av ett ljud i bilen. Ett ljud som inte hörde dit. Det skramlade. Trots sin bakgrund som mekaniker hade han inget som helst intresse av bilmotorer, och det tog några veckor innan han slutligen funderade på att åka till verkstan.
På väg till verkstan i närmsta samhälle hittade han ett gammalt tuggummi som låg i fördjupningen ovanpå instrumentbrädan. Gott, tänkte han och stoppade det i munnen. I detsamma slutade skramlandet!
Hmm, tänkte mannen, det var hårt det här tuggummit, vände bilen och for hem.
Om det blev jobbigt för käkarna eller vad det nu var, så övergav han P.K. till slut. Nu valde han istället Läkerol halstabletter. Detta var på den tiden då det endast fanns gröna, röda och vita Läkerol. Det gröna paketet är det ursprungliga, klassikern, originalet. Valet föll på den gröna asken. Det fanns alltid en ask Läkerol tillhanda. Han sög och sög, ja, han kunde inte ens låta bli dem på nätterna. 
Örngotten färgades bruna av sömnens salivdroppar. Frun i huset var å andra sidan rätt nöjd, då fläckarna inte längre bestod av stinkande snus. 
Efter Läkerol tog chokladen över. Inte lika ofta och lika mycket, men i en stadig ström gled chokladen in i mannens mun. Hans behov av tuggmotstånd hade nu i flera år också bestått av ett ohejdat ätande på salta jordnötter. 

För övrigt hade han under årens lopp slutat äta kött och istället favoriserades rökt fisk till middag. Samt svamp. Ohyggliga mängder svamp! Hade han sålt all svamp han plockade under årens lopp till italienarna eller till svenska restauranger för all del, hade han tjänat grova pengar.
Men, nu är det ju så att mannens behov av att ständigt ha något i munnen har gett honom "orala besvär". Dessa besvär har lagats med guld. Så är det något mannen inte är i behov av så är det pengar. 
De finns vid behov i hans mun.
Tillsammans med något gott.

Sad monkey

Lånade apan  här.

Har man sett en mer dyster apa, eller? Kanske sitter den och tänker på alla de gamla släktingarna som gick åt till att göra mattor av en gång i tiden. 
Jag hoppas verkligen att sådana inte längre görs!
Fler fina bilder på guerezor hittar du här : )

Äventyrens man

Giga från Nordafrika
Lånade bilden här

Mattan som hängde på väggen i vardagsrummet var stor, ca 2  meter i diameter. Ingen vet hur många liv som ändades för att göra den. Aporna var svartvita, långhåriga och bodde i Etiopien. (Senare efterforskningar gör gällande att arten heter Östlig svartvit guereza.) De långa håren är både mjuka och sträva att klappa, det luktar päls. På vinden, en trappa upp, ligger ytterligare en matta, minst lika stor som den på väggen. Varje dag som han ser mattan på väggen minns han åren i Etiopien. Då, när han var ung och trivdes med livet. På andra sidan dörröppningen hänger en fiol, en trumma, en sköld och en svartvit flugpiska gjord av zebrans svans. Fiolen, trumman och skölden är gjorda av djurhudar, ihopsydda med senor från samma djur, fiolens enda sträng är gjord av tagel, den böjda trädgrenen (som är stråken) hålls ihop av mer tagel. De kommer från Etiopien.

En sabel och flera snirkligt utsirade knivar samt två spjut kommer också från Afrika. De pryder sin plats, har alltid funnits där. 

Ingen frågar längre var de kommer ifrån. Kanske ett barn frågade en gång...men utan att få något svar som tillfredsställde barnets nyfikenhet.

Mannen som fraktade hem dessa föremål tillbringade två år i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad under det sena 40-talet.
Ett år efter andra världskrigets slut tillfrågades greve Carl Gustaf von Rosen av kejsare Haile Selassie om han ville bygga upp det etiopiska flygvapnet. Han accepterade förfrågan och med hjälp av män från svenska flygflottiljer grundade han det etiopiska flygvapnet.
På Frösön, Jämtland, låg F4, där mannen gjorde värnplikten under dessa år. 
Måhända lockade äventyret i Afrika? Han kom att jobba som flygmekaniker i Haile Selassies flygvapen. En gång blev han och hans kollegor bjudna på middag av kejsaren och hälsade på Lejonet av Juda där han satt i sin höga tron. Lejonen kedjade på var sida om tronen.(Det där sista kanske inte är sant. Vem vet?) 


På svartvita kort från de två åren syns störtade plan i ökensanden, plan redo att lyfta från marken, krokodiler, antiloper, zebror, gnuer, vackra kvinnor och gamla trötta farbröder. Sköna dagar med vänner. Jaktbilder. Fälld antilop, död krokodil. Inga apor.


Mannen lärde sig amarinja, Etiopiens officiella språk.
På 1970-talet knackade en etiopisk student på dörren. Han vandrade omkring och sålde böcker på sommarlovet. Mycket förvånad och glad blev han då hans knaggliga engelska besvarades på amarinja! I många år höll de sedan kontakten med årliga julkort.


Varje försök att få mannen att prata om dessa två år, berätta om hur det var, rann ut i sanden. Ingen vet än i denna dag hur det egentligen var där borta i hettan med sand överallt och tsetseflugorna som spred sömnsjukan till gamla farbröder. Varför åkte han dit, trivdes han, ville han stanna kvar? Blev han kär i någon där i Afrika och varför höll han inte kontakten med sina vänner? 
De såg ju ut att ha så roligt. 

På vägen hem genom Europa mötte han någon på Capri. Men i albumet finns endast limmet som fäste fotot kvar.

Nyfiken gul och blå

Lånade bilden här
Cockpit i Tunnan, mitt favoritplan. Så liten och knubbig  , men så snabb!

Ja, jag är nyfiken. Nyfiken på vem det är som läser mina texter. Det är en mycket liten, men ganska trofast skara. Det är roligt! Jag tycker det är roligare med en liten läsekrets som återkommer gång på gång, än en stor  läsekrets som liksom fjärilen bara fladdrar förbi. Som bara tar en sipp av nektarn och drar vidare. I min kalk stannar endast de som gillar smaken av mina ord. Ibland kan det smaka lite bittert eller beskt, men så glimtar det till av sötma och då stannar de trofasta kvar, trots att det ibland kan ta lång tid mellan godbitarna. Sådan är jag. Icke att lita på, vare sig i tid eller i smak.
Jag har noterat, lite sådär i förbifarten... att jag har en läsare som bor i soliga Californien.
Sånt tycker jag är väldigt roligt!
Jag antar att det sitter en glad utvandrare där på andra sidan oceanen som känner för att läsa lite svenska. Eller en infödd amerikanare som pluggar svenska och vill pröva sina språkkunskaper på en svensk blogg. Ja, vem vet?
Kanske jobbar han/hon på Mountain View´s Auto repair? Eller på Gorgeous Nail & Skin Care? Google Earth är väl fantastiskt?!
Om inte sagda person vill kliva fram och presentera sig i kommentarsfältet?
Ja, ja, det visar sig.


Och ikväll, om endast en timme, ska jag gå på bio. Cockpit. En lättsmält film, misstänker jag, men det kan vara lagom så här den första augusti. Annars kanske höstmelankolin lägger sig som en dimvåt filt över mitt sinne. 
Och det, det vill vi inte vara med om.