Nyfiken gul och blå

Lånade bilden här
Cockpit i Tunnan, mitt favoritplan. Så liten och knubbig  , men så snabb!

Ja, jag är nyfiken. Nyfiken på vem det är som läser mina texter. Det är en mycket liten, men ganska trofast skara. Det är roligt! Jag tycker det är roligare med en liten läsekrets som återkommer gång på gång, än en stor  läsekrets som liksom fjärilen bara fladdrar förbi. Som bara tar en sipp av nektarn och drar vidare. I min kalk stannar endast de som gillar smaken av mina ord. Ibland kan det smaka lite bittert eller beskt, men så glimtar det till av sötma och då stannar de trofasta kvar, trots att det ibland kan ta lång tid mellan godbitarna. Sådan är jag. Icke att lita på, vare sig i tid eller i smak.
Jag har noterat, lite sådär i förbifarten... att jag har en läsare som bor i soliga Californien.
Sånt tycker jag är väldigt roligt!
Jag antar att det sitter en glad utvandrare där på andra sidan oceanen som känner för att läsa lite svenska. Eller en infödd amerikanare som pluggar svenska och vill pröva sina språkkunskaper på en svensk blogg. Ja, vem vet?
Kanske jobbar han/hon på Mountain View´s Auto repair? Eller på Gorgeous Nail & Skin Care? Google Earth är väl fantastiskt?!
Om inte sagda person vill kliva fram och presentera sig i kommentarsfältet?
Ja, ja, det visar sig.


Och ikväll, om endast en timme, ska jag gå på bio. Cockpit. En lättsmält film, misstänker jag, men det kan vara lagom så här den första augusti. Annars kanske höstmelankolin lägger sig som en dimvåt filt över mitt sinne. 
Och det, det vill vi inte vara med om.