Äventyrens man

Giga från Nordafrika
Lånade bilden här

Mattan som hängde på väggen i vardagsrummet var stor, ca 2  meter i diameter. Ingen vet hur många liv som ändades för att göra den. Aporna var svartvita, långhåriga och bodde i Etiopien. (Senare efterforskningar gör gällande att arten heter Östlig svartvit guereza.) De långa håren är både mjuka och sträva att klappa, det luktar päls. På vinden, en trappa upp, ligger ytterligare en matta, minst lika stor som den på väggen. Varje dag som han ser mattan på väggen minns han åren i Etiopien. Då, när han var ung och trivdes med livet. På andra sidan dörröppningen hänger en fiol, en trumma, en sköld och en svartvit flugpiska gjord av zebrans svans. Fiolen, trumman och skölden är gjorda av djurhudar, ihopsydda med senor från samma djur, fiolens enda sträng är gjord av tagel, den böjda trädgrenen (som är stråken) hålls ihop av mer tagel. De kommer från Etiopien.

En sabel och flera snirkligt utsirade knivar samt två spjut kommer också från Afrika. De pryder sin plats, har alltid funnits där. 

Ingen frågar längre var de kommer ifrån. Kanske ett barn frågade en gång...men utan att få något svar som tillfredsställde barnets nyfikenhet.

Mannen som fraktade hem dessa föremål tillbringade två år i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad under det sena 40-talet.
Ett år efter andra världskrigets slut tillfrågades greve Carl Gustaf von Rosen av kejsare Haile Selassie om han ville bygga upp det etiopiska flygvapnet. Han accepterade förfrågan och med hjälp av män från svenska flygflottiljer grundade han det etiopiska flygvapnet.
På Frösön, Jämtland, låg F4, där mannen gjorde värnplikten under dessa år. 
Måhända lockade äventyret i Afrika? Han kom att jobba som flygmekaniker i Haile Selassies flygvapen. En gång blev han och hans kollegor bjudna på middag av kejsaren och hälsade på Lejonet av Juda där han satt i sin höga tron. Lejonen kedjade på var sida om tronen.(Det där sista kanske inte är sant. Vem vet?) 


På svartvita kort från de två åren syns störtade plan i ökensanden, plan redo att lyfta från marken, krokodiler, antiloper, zebror, gnuer, vackra kvinnor och gamla trötta farbröder. Sköna dagar med vänner. Jaktbilder. Fälld antilop, död krokodil. Inga apor.


Mannen lärde sig amarinja, Etiopiens officiella språk.
På 1970-talet knackade en etiopisk student på dörren. Han vandrade omkring och sålde böcker på sommarlovet. Mycket förvånad och glad blev han då hans knaggliga engelska besvarades på amarinja! I många år höll de sedan kontakten med årliga julkort.


Varje försök att få mannen att prata om dessa två år, berätta om hur det var, rann ut i sanden. Ingen vet än i denna dag hur det egentligen var där borta i hettan med sand överallt och tsetseflugorna som spred sömnsjukan till gamla farbröder. Varför åkte han dit, trivdes han, ville han stanna kvar? Blev han kär i någon där i Afrika och varför höll han inte kontakten med sina vänner? 
De såg ju ut att ha så roligt. 

På vägen hem genom Europa mötte han någon på Capri. Men i albumet finns endast limmet som fäste fotot kvar.