Fagerika Monholm uppochner. Inochut.

I SLUTET AV APRIL, 2013

På soffan, kudden utan överdrag. En som skriver. Nu.

Om jag skriver skriver så här och jag tänker tänker att NU, det går inte att förstå förstå. Stå för. Eller förstå? Kanske att jag inte kan för att vaddå? Vad är det som? Som gör att jag inte. Att kanske inte du. Eller? Kanske jag borde. Men vill. Inte. Vill inte. Kan inte. 
Hjärnan kopplar.Fel.
De grå trasslar och far ifrån varandra. Får inget flyt. Skapar inget. 
Jag vill inte, men tvingad, tvingad. Köpa en bok. Boken min. Ville inte. Men den blev min. Min. Ville inte men nyfiken. Läsvärd? Att läsa en bok. Älskar böcker. Inte denna. INTE DENNA!

Måste läsa. Utläst. Konstig, tråkig, oförståelig. O.FÖRSTÅELIG. 
Månadens bok. Månadens bok? Månadens bok!? 
Förstår inget. Hjälp. Kan någon NÅGON hjälpa mig (att förstå) storheten? 
Storheten i att skriva en hel bok. En hel TJOCK bok (458 sidor). På det här sättet. Sättet, så här. Så här. På det här sättet. Vilket sätt.
Och Månadens bok. Storheten. Utvald. Den är bäst. BÄST. Att skriva bäst. Vackrast. Mest spännande och intressant. Utvald. 

Läs på sjungade finlandssvenska. Du måst. Du måst läsa den på sungande finlan´ssven´ska. Int ska du läsa den på ditt eget sp´råk. Läs den. Läs den int. Den ska int läsas på nåt språk. 
Jag vill int läsa den men jag har läst den och jag ska gömma den, glömma den, tömma den. Ut. Ut ur mitt sinne, minne ska den ut. 
Aldrig läsa henne mer. Aldrig läsa Monika Fagerholm. Nej, aldrig mer. 
Aldrig Fagerholm.