Överdrivet dödligt sjuk.

Om man känner sig lite sjuk. Snorig i näsan och rosslig i halsen. Då känner man sig inte piggare på något sätt av att ha sin halvsjuka son hemma. 
Som inte alls vill ligga i sängen och vara sjuk, utan envisas med att tjata om att han vill hoppa från trappräcket ner i trappen och gärna bryta ett ben eller två.
En återkommande fantasi han har. Dödslängtan i så späda år? Ja, vem vet vad som kan kännas lockande i tioårsåldern.

Själv planerade jag det perfekta självmordet i fjortonårsåldern (sprit och bakdkar, tyckte jag då, men då gäller det att hittas snabbt). 
Ja, smaklöst, visst. Men tonåren kan ju vara rätt smaklösa och känslosamma på ett överdrivet vis.
Sen dess har jag stramat upp mig och önskar ej längre ända mitt liv. 
Just nu i alla fall.