Bob

Louise Brooks i bob

Igår började jag titta på en inspelad Gatsby. Började sent så jag hann inte långt innan det var dags att lägga mig. Men innan jag la mig så gjorde jag en sån där impulsiv handling som jag kanske kommer att ångra. Driven av gudomlig inspiration klippte jag till. Snipp, snipp.
Körde lite bobklippning, men bara på "polisongerna" om du förstår.
Så spontan att jag inte ens tog av mig glasögonen innan jag klippte, vilket resulterade att jag i morse tvingades klippa lite till, och lite till...
Jag har nämligen alltid ääälskat 20-talets stil, frisyrer och kläder.
Och vad är mer 20-tal än en bob?

1987 klippte jag mig faktiskt i en riktig bob och det finns fotobevis på detta, men i pappersformat såklart. Samtidigt testade jag linser, så där ser jag väldigt annorlunda ut. Mina klasskamrater kallade mig Greta : ) På den tiden hade jag också mörkt rött hår i flera år.
Men bobben växte ut och linser fungerade inte alls, så bort med Greta!

ur filmen Gatsby.

Jag har haft den här konstiga frisyren för några år sedan, då jag också klippte till (inspirationen den gången kommer jag inte ihåg). Eftersom minnet slirar så kommer jag inte ihåg om jag var nöjd med mitt tidigare klipp och kunde därför inte hejda mig igår.
Man kanske skulle ha en lista på saker man är nöjd med och saker man ångrar, så man vet vad man gillar och slipper göra om sina dumheter? 

Boken The Great Gatsby står i bokhyllan. Kommer ihåg att jag inte fattade dess berömdhet när jag läste den, men så är det ofta med "de stora". Jag är inte stor nog att förstå det hela. Men inspiration - det är stort!

Lottlös

Idag sa jag upp mig.

Åtminstone till hälften. Modet svek mig i sista sekund och det blev lite halvdant.
Efter tio år och snart två månader ska jag halvera mina utgifter till Postkodlotteriet. Hajar´u?! Räkna 320:- gånger tolv gånger tio år om du vill veta hur mycket jag skänkt till välgörenhet och till plånböckerna på de som äger programidén. Det kan också ha dröjt innan jag skaffade mig autogiro, så kanske har jag betalt ännu mer, men jag tror att PKL firade tio år nyssens.

(Jag var tvungen att googla PKL då det kändes som något kriminellt/politiskt, och faktiskt stod ju postkodlotteriet med där : ))

Nu fegade jag ju ur och betalar 160:- i fortsättningen, tills jag tröttnar på det också. Under dessa tio långa år har jag vunnit 250:- samt en tjock transportskadad bok om djungeldjur med fina foton av Mattias Klum. 
Det finns de som vinner stort men det verkar inte vara jag som gör det.

Jag har t o m försökt tävla i programmet, men inte ens det lyckades jag med.

Jag är i alla fall glad om mina pengar har hjälpt någon här i världen, men nu ska jag försöka hjälpa mig själv istället. Sparar 160:- på nån härlig fond istället och ser hur det utvecklar sig ; )

Jag läste i tidningen att världen faktiskt fungerade innan EU också. Att Sverige klarar sig riktigt bra utan att ha euro som betalningsmedel. Är övertygad om att England kommer att överleva och finnas kvar i Europa även i framtiden. Men om de röstade för Brexit för att slippa invandrare så är hälften av invånarna Sverigedemokrater? Konstigt, och skrämmande...

Alice, Gregor och Tove

Men kanske inte så här mycket.

Jag tycker verkligen om Alice i Underlandet. Har läst och äger flera böcker om Alice. När jag blir författare så är det just i den stilen jag vill skriva. Konstigt, oväntat, finurligt och spännande. Och så ska jag naturligtvis illustrera hela storyn själv också. Annat vore väl skam.

Under tiden jag samlar inspiration... läser jag en jättebra barn/ungdomsserie av Suzanne Collins om Gregor från Ovanjord.
Liksom Alice trillar han och lillasyster Boots ner i underjorden!
Mer säger jag inte om det, annat än: läs om du är nyfiken på vad som hände sen. Sprakfålen rekommenderar.
Suzanne är kvinnan som skrev trilogin Hungerspelen, om det säger dig något.

Jag har också plöjt Tove Janssons första bok om Mumintrollen. I sommar ska jag försöka hinna med hela serien. Det är förvisso ingen brådska alls, utan bara om jag vill och hinner (slooow down). Har aldrig haft mumintrollen som favoriter men på äldre dar vill jag ändå läsa dem för att se om jag hittar undermeningarna. Familjekonstellationerna. Personlighetstyperna.

För att försöka minska ner på sonens tedrickande ur stora muggar fick han välja en Muminmugg. Till slut blev det Too-ticki. Väldigt fin och liten mugg.

Här kan ni kolla på illustratören Anna Ilebys version av Too-ticki! Plus en hel del andra Muminfigurer.
Väldigt fina varianter!
Som illustratör får man passa sig... rita inte av någon annans figurer om du inte har tillstånd! Så Anna har varit klok nog att fråga "Muminfolket" om det är okej att lägga upp originalfiguren tillsammans med sin version av figuren, och tack vare? att hennes bilder är så fina får hon fortsätta roa sig själv och oss andra : ) Bara hon skriver vem som äger copyrighten på Janssons bilder. Och blir dessutom omskriven på deras sida! Schysst reklam!

Midsommar

Midsommardröm by Sprakfåle

Midsommaraftonen är över för detta år.
Jag klädde mig, för en gångs skull, i vit klänning och vita byxor. Nu skulle jag väl äntligen klä mig som man "ska".
Vi for norrut mot Ramkvilla och vidare till Hörnebo skiffergruva.
Ett numera nedlagt dagbrott, fullväxt med mossa och ormbunkar och bebott av söta små grodor. 
Det var väldigt grönt överallt, fuktigt och frodigt. Så fuktigt och frodigt att när jag lutade mig mot träräckena kletade det av sig på min vita klädsel...
Och vad hade resten av gänget på sig?
Helt vanliga äventyrskläder! Rejält rustade för nedstigning i en gruva alltså.

Till kvällen valde jag helsvart.

Kram

Kommer inte ihåg var jag hittade den här bilden, men jag kan konstatera att de klädde sig i fisknät, hade piffiga frisyrer och väldigt långa smala armar (och extremt stora fötter?) på den tiden när det begav sig.
Och så vill jag önska dig en lång skön midsommar!

Hennix

Intet är som väntans tider. Då kan man passa på att skriva ett litet inlägg, tänker jag. Om flugor, getingar och andra insekter som klättrar på mina fönster och bajsar överallt. Inte trevligt alls!
Jag väntar på en chaufför som ska ta mig till stadens museum för att bevista en vernissage med Margareta Hennix design. Kan väl vara kul på en onsdagkväll?
Hennes design är inte riktigt min kopp te, men hon är ju känd, så det blir roligt ändå.

Orkar jag så följer jag sen med till Alvesta järnvägsstation och tittar på en utställning om samer.
Men då ska jag verkligen orka också... mitt sällskap kan vara utmattande.
Lite tröttsamt när tider inte hålls. Men jag är van.

Drabbades av ett ADHD-anfall idag - d v s extra energi!
Klippte ner 50 st fläderblommor till en vän. Skar upp ett antal rabarber, klippte ner rosenbuskar som har vuxit över komposten så man inte kommer till, vattnade och fyllde på vattentunnan och vattnade komposten. Vattnade lite i landet, planterade några pelargonskott, samtidigt, eller istället för, lyssnade jag på en bok och läste en almanacka och hjälpte sonen ställa in disken.

Ja, nu ringde vännen och ställde in : ) Tja, vi tar det imorgon istället - ingen vernissage precis, men bättre det än att han ska drabbas av hjärtinfarkt. Man får vara rädd om di gamle.

Och en annan gammal som fyller 95 år på söndag ska få en blommogrambukett från mig. Hoppas hon är hemma när den levereras, och inte är ute och raggar! Hon uppvaktas av en stilig man, så man vet ju aldrig...

l´Art

Jag spelar in filmer och så tänker jag att jag någon gång ska titta på dem. 
Och ibland, men inte ofta, tittar jag faktiskt på hela filmen.
Häromkvällen såg jag filmen "Séraphine". En film om en fransk konstnärinna.
Läs denna sammanfattning så slipper jag skriva : )
Även jag var ovetandes om denna konstnärinna och googlade hennes konstverk. Väldigt speciella och vackra! Se nedan. 
Hon var "speciell", levde på att städa och tvätta och drabbades till slut av psykisk ohälsa och dog efter ett antal år, på ett psykhem. Quelle tragédie!

Paddling

Lite lätt såsig och halvtrött efter en, trots gråmulet, blåsigt och lite regn, paddling i Gemlaån. En liten bit? heter Helige å.
Ån svänger och krumbuktar (den meandrar, som det heter) och brer ut sig över många hektar. Det konstiga är att man inte ser hur otroligt lång den är från någon väg. Jag hade inte mycket koll på var vi befann oss under färden, men det var mycket fint, och regnet slapp vi, tack och lov.

Vi hade ingen koll på hur länge paddlingen skulle hålla på heller, men det tog väl en två timmar innan vi hamnade vid målet: badplatsen i Gemla.
Vattenståndet är minst en halv meter under normalt, så stenarna syntes bra och kändes ibland.
Söta sävsparvar sjöng sina ljuvliga toner för oss. Jag har aldrig sett en sävsparvshane förut, men nu har jag det!

www.naturfoto.cz

Exklusivt

P g a TV-torkan har jag tittat på gamla Vänner-avsnitt två kvällar. 
Egentligen bara för att jag skulle kolla på bästa programmet ever på Kanal 5 (ja, jag glömde detta häromdagen) BBT. Äntligen program som jag tror att jag inte sett!
Men, det var om Vänner jag skulle tala.
Herregud! Vet ni vad jag såååg i deras lägenhet??!!
Helt otroligt!!!
Lampan som jag älskar.
Hur faan har de haft råd att köpa den?

Fortuny! Je táime.

Porslinsdrömmar

Nä dra mig baklänges!
Det regnar!
Och för en gångs skull så kommer det som en överraskning.
Och välbehövligt för de stackars växterna i landet också.
För min del; mindre välbehövligt.
Skulle cykla till affären, men det gör jag icke i sånt här blött väder!
Då tror jag att jag hellre tar till Plan B: ett bad.
Sonen är på korttids idag. Då passar jag på att göra saker jag annars bara skjuter på. Sanera mig, t ex.

Har fått ett nytt samlarområde att engagera mig i: rödvitt gammalt porslin.
Jag ääälskar ju rött och vitt i kombination, men har aldrig stött på någon servis i dessa kulörer. Visst måste jag ha vetat att det har funnits men det har liksom aldrig nått mitt medvetande. Jag köpte istället grönvitt porslin då jag snubblade över det förra året. 
Och det passar ju lysande att blanda med rödvitt såklart!
Hittade ett antal detaljer på tradera men har ingen lust att köpa därifrån, så jag kontaktade min loppisbroder (en bror som springer på loppisar jämt och ständigt) och bad honom att hålla utkik utifall att det skulle dyka upp nåt nångång. Han påstod att han aldrig hade sett något sånt porslin någonsin(!) under sin år som loppisjagare.

Bengali

OK, tänkte jag, men kanske nångång i framtiden.
Så sms:ar han någon timme senare, då han slunkit in på Erikshjälpen (jag sa ju det, jämt och ständigt!) och där hade han hittat ett uppläggningsfat av sagda porslin! Ha! Man behöver bara sända ut en önskan, så börjar gudarna förse en med det man vill ha ; )

Lika kär som jag kan bli i antika grejer, lika förtjust kan jag bli i sprillans ny design också. Kolla på dessa vrålsnygga tallrikar från Rosenthal - Fleurs savages/vilda blommor. Oh, så vackra! Säljs i ett set om fyra stycken, endast 750:- styck... Känns ju överkomligt. Not.

Trist

Igår hade vi en riktigt trist dag och kväll här hemma.

Sonen satt i den fina fårskinnsfåtöljen och ryckte av blommorna blad som han sen petade ner i vattenflaskan. Han tog med sig ett fint litet förstoringsglas ut och lämnade det någonstans (hans storebror fann det senare, tack och lov). Det spelar ingen roll att man förklarar, blir arg, ignorerar eller vad som helst; när han är så här funkar ingenting. Hur löser man problemet. Jo, genom att plocka bort fåtöljen vid fönstret. Så var det med den roliga ommöbleringen : (

Som crescendo tog han sin sparkcykel och la upp den på sambons nya bils motorhuv, varpå en repa naturligtvis uppstod. Jag lyfte försiktigt bort sparkcykeln och hoppades att sambon inte skulle se något... men det var väl det första han såg i morse.

3000:- jävla spänn kommer det att kosta att lacka om huven.

Tack, tack så jävla mycket för det.

Det är onekligen dyrare att ha en handikappad son.

Torka

Är i desperat behov av underhållning. Med en son som kissar ner sin säng varje natt och däremellan gör dumheter, vill jag bara sjunka ner i en soffa och bli underhållen på kvällarna.
Men, nu har den stora, stora sommartorkan inträtt i TV-tablåerna!
Om man inte gillar sport (läs fotbolls-EM/VM?) så finns det ingenting att titta på!
På TV4 är de så galet tråkiga att de t o m sänder "Halvåtta hos mig", från England! Så fantastiskt är väl inte det programmet? För övrigt - ingenting.

Vi har ett stooort kanalpaket från Telia så då borde det ju finnas massor att titta på, eller? Nej, svaret är nej. Alltid nej. Oavsett säsong, så tittar jag aldrig på andra kanaler än 12345678. Egentligen inte 8:an heller, det är bara min systers drömkanal med hussökande i England och på kontinenten, som jag har gluttat på några gånger. Och Sjuan - Det okända, inget annat. Kanal 6? Nej, där skrev jag visst fel, inget att se på den heller. Kanal 5 - hm, nån arg snickare nån gång, men annars är det väl inget på den heller. Trean - Favoritprogrammet Lyxfällan, men inget annat. Återstår 124 som kan bjuda på nånting ibland.
Det är som Bruce Springsteen sjunger - "57 channels and nothing on".

Tittade ändå som flyktigast på vad de andra kanalerna erbjöd och blicken fastnade på TV FINLAND. Men där har de ju mycket trevlig design och landsbygd och så... tänkte jag med ett skutt av hopp i bröstet (fast jag vet sannerligen inte om vi har den kanalen).

Kl 07.05 - Resa till Leningrad (ja, det programmet har de säkert aldrig sett förut)
Kl 07.10 - Grannfolken lär känna varandra (ja, det är väl ryssarna de ska lära känna, igen).
Kl 7.24 - Raz dva tri (ett, två tre på nåt för mig okänt språk)
12.35 - I Adams kläder och lite i Evas (modemagasin för nudister?)
13.45 - Elstängslets historia (Hello Russia!?)
16.00 - Lilla tvåan (fler sifferprogram, eller handlar det om nåt annat...?)
17.00 - Vilda finländare (lär dig att säääära, inte bara rispa!)
17.30 - Kiosken (sioskenkorva?)
18.00 - Fattiga får skylla sig själva - (aha, det är så de lär finnarna att vägra flyktingar asyl? Men flyktingar är inte alltid fattiga. Kanske handlar det om tiggare?)
19.00 - MOT (här lär man sig att vara MOT allting).
19.55 - 20.00 - Sportrutan (hahaha! här har ju finnarna fattat att sport ska hållas kort!)
21.00 - Rivet ut arkivet: Hästen (redan på 30-talet var hästen populär i det agrara samhället).
Resten av kvällen bjuder finsk TV på nyheter till kl 03.00

Om detta är vad finnarna får hålla till godo med så hoppas jag att även de har en god bok eller en fin ljus kväll att roa sig med!

(Och jag har ingenting emot Finland eller finländare!)

Romantik

Svag som jag är för inredningstidningar av den lantliga sorten slinker det då och då ner ett och annat magasin.
Drömhem och trädgård har hamnat i korgen någon gång och sist det skedde var det en så underbart romantisk tapet på framsidan.
Som ett tyg med rosentryck OCH broderi på. Oh la la!
Kolla här:

Lånat från hemsidan Mr.Perswall

I tidningen gav fototapeten Blossom intryck av mer rosa toner, inte som på denna bild, mer bruna toner. Hur den ser ut i verkligheten lär jag väl aldrig få reda på.
Men priset var ju väldigt överkomligt! I tidningen stod det 295:-/rulle.
Jo, man tackar, det kan man ju ha råd med tänkte jag, och gick in på hemsidan.
Döm om min förvåning då priset hade ändrats till 295:- per kvadratmeter!
Ja, det var ju onekligen en viss skillnad...

Men helt underbar, det är den, säger min romantiska sida.

I helgen tittade jag även igenom gamla nummer av samma magasin för att äntligen kunna slänga bort (man måste rensa ibland!) och hittade då en beskrivning på "mormorsrutan" African flower - en sex-kantig virkad ruta, som någon flitig själ hade virkat ihop till ett överkast. Endast 400 behövs för ett täcke på 2 x 2 m.
Sugen blir man på att sätta igång, samtidigt som jag vid det här laget borde veta mina begränsningar när det gäller uthållighet och handarbete... där finns det en hel del att önska.
Men vem vet, kanske sitter jag där en dag med en liten pläd över knäna!

I mitt rum med Blossom på väggarna.

DIY

Om man som jag är begåvad med en katt som har slaktat ett tusen strumpor, minst, genom åren...
och som (katten, alltså) ibland får för sig att äta på andra resårer än bara strumpresårer... 
då kan man som händig människa ta tag i saken och göra de tu till ett.

Här har jag då kombinerat ett strumpskaft som katten INTE har ätit sönder, utan som jag tror att jag själv har slitit ut foten på, med en svart kofta som kattfan gnagde sönder ena ärmslutet på. 
Och se så chict det blev!
Handsytt, snyggt.

Jag har tidigare sytt på ett par skitsnygga randiga jeansben från sönernas jeans, då de var några år gamla, på en ganska tråkiga jeanskappa från NoaNoa. Som nya halvärmar. Det blev också rätt fint tycker jag. Kombinerat med ett rödvitt band och några röda korsstygn så blev det så fint så!
Har också sparat ett par limegröna manchesterjeans från små-åren som säkert kan hitta nån jacka eller kofta så småningom. Det gäller att använda de små resurser man har för en alldeles unik hemmagjord look : )

Sommarsstädat

Sommarspanare

Framför den ståtliga domkyrkan har de härliga människorna ställt upp sig för en gruppfotografering. Härligt och spontant.
Tyckte jag såg rätt okej ut innan jag cyklade hemifrån, men på den här bilden ser jag ju inte klok ut!
Det är väl bara att erkänna: jag gör mig bäst i miljöer där jag inte syns!
Först stod jag med knäppta händer framför mig, men tänkte sen att jag minsann inte skulle vara så tillknäppt och då hamnade armarna som hängande korvar längs med kroppen. 
Men, det är ju inte hur jag ser ut som är viktigt, det är ju det skrivna ordet som ska representera mig. Roligt är att jag fortfarande inte har en aning om vilken text som kommer i tidningen den 1 augusti!

Kylslaget möte

Braaak! lät det på insidan av kylskåpet som mannen just besökt.
Det lät som en större katastrof hade inträffat och nu var det tvunget att öppna dörren för att bevittna exakt vilken sorts katastrof.
En försiktig öppning av dörren och det brakade till igen.
Glasburkar mot glashyllor - det känns inte som en lyckad kombination.
Dessvärre gick det inte att förhindra olyckan som redan hade skett och skedde kontinuerligt. Det var lika bra att öppna dörren och ta emot det som kom.
Mest rädd var jag om min smörask från Electrolux, den fick absolut inte gå sönder! 
Jag lyckades rädda den och lät resten rasa ut på golvet. En burk som hade förlorat sitt lock redan tidigare lät sitt oljiga innehåll graciöst lägga sig på golvet.
Ett vinglas som någon inte orkat dricka ur gick i många bitar.
Annars klarade sig det mesta, tror jag.
Vad hade då hänt?
Plastbitarna som sitter uppträdda på hyllplanen av glas hade spruckit/gått sönder/brakat samman. Så värdelöst! Att ha plast som inte klarar av belastning i ett kylskåp som är fullt av glasburkar är ju som gjort för katastrof!
Och nu har vi ju sett att även de andra hyllplanen har sprickor i plasten. 

Ringer affären som tagit över affären där vi köpte kylskåpet, men där finns inga reservdelar såklart. Ringer då till kyl&maskinservice, enligt affärstips. Nej, här har vi inga såna hemma. Bäst att ringa direkt till Cylinda istället!
Tack, tack och tack.

Undrar hur många års garanti man har på såna här saker? Två år förmodligen. Det förslår inte långt. Vårt skåp är väl en sex år, typ.
Förr i världen kunde man ha kylskåp och andra vitvaror i ca 20 år innan det var dags att byta... 

Lånade bilden från bjorneslatt.blogspot.se

Nu blir man bara lycklig om man kan få tag på reservdelar!

Och det fick jag! 

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Edith Södergran, 1925

Gjorde en insats för konsten igår. Köpte en skulptur av Johannes Nielsen. Den heter "The land that is not". Underbar! Googla denna konstnär och se så fina verk han gör!

Termalbad

När vi var i Budapest avslutade vi vistelsen med att prata om vad vi hade uppskattat mest med besöket. 
Såklart var det någon som tyckte att vi vänner var det bästa med det hela, men hon hade ju redan varit i Budapest flera gånger, och är också en väldigt vänlig själ!
Någon tyckte att fiket vi snubblade över efter att ha besökt sett Mattiaskyrkan utifrån (ett bröllop förhindrade oss att gå in!) och slottet (som är ett konstmuseum numera) var det bästa. Fiket kunde befinna sig i Greenwich Village, med lampskärmar ovanför markisen och lila/mintgrön färgställning och blommigt och krukor utanför fönstret: ni vet så där puttrigt och härligt som man ser i amerikanska N.Y.-filmer! Vi tog en kaffe och satt så nöjda, då kyparen plötsligt kom ut med en bricka champagne!
Han presenterade det som att det var huset som bjöd (och vi burrade upp oss och kände oss betydelsefulla) tills vännen som hade gått in på toa när vi anlände, erkände att det var hon som hade bjudit oss! : D
Men för mig var det definitivt termalbadet Széchenyi som var höjdpunkten på resan. 

Tre utomhusbassänger med olika temperaturer i vattnet.

Och minst tretton mindre bassänger inomhus, den ena varm den andra sval.

Vi klev upp 05.30 och tog en taxi till badhuset som öppnade kl 06. Eftersom det var pingsthelg fanns risken för översvämning av alla badsugna senare på dagen, så vi fick en stillsam morgon i läkande vatten.
Vi provade alla bassänger, tror jag, förutom det lilla "badkaret" med endast 18 graders vatten. Jag var så sugen på att svalka av mig, men där satt en fet gubbe och häckade och jag hade ingen lust att dela vatten med honom.
Jag provade också ljusterapi-bastun som var fantastiskt skön.
Det fanns ett otal olika bastutyper och även behandlingar såklart, på våning två, men de skulle man ha beställt i förväg så det var inget vi fick njuta av.

Efter en dusch utan intvålning, då det skulle sabotera vattnets effekt antog jag, märkte jag (några timmar senare) att mina vanligen torra ben inte alls var torra, trots att jag inte heller hade smort in dem.
Tänkt att ha en sån anläggning i sin stad!
Konstigt var att vattnet innehöll "a significant amount of fluoride"! Känns ju inte som det mest nyttiga att bada i... 
Underbart var det i alla fall, och upplevelsen förhöjdes såklart av all vacker arkitektur i jugendstil, både utom- och inomhus. 
Nästa gång vill jag till Gellertbadet! Och gärna badet som hukar under slottet också. Kan lätt bli ett beroende, känner jag.

Filmtajm

Ikväll ska jag titta på en långfilm: Divergent. På kanal 6 kl 21.
Har läst de tre böckerna i fantasy-serien: Divergent, Insurgent och Allegiant.
Eller dystopisk science fiction som det står på nätet.
Böckerna är skrivna av Veronica Roth.

Ja, tankarna går till The Hunger Games, men är naturligtvis inte samma story! (Hur skulle det se ut?)

Första filmen gjordes tydligen 2014, så en annan ligger lite efter... men det gör inget! En bra film är bra oavsett hur gammal den är.

Lite tyvärr, så går Along came Polly (med Jennifer Aniston) samtidigt. Har sett den och minns den som rätt sevärd : )
Såg henne i filmen Picture perfect häromkvällen. Gillar hennes filmer. Men Jay Mohr... det var väl ingen vass kille precis.

För övrigt lyssnar jag nu på Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Förutom en sövande berättarröst, så verkar den rätt så dystopiskt den med.  
Boken handlar om hur människan kan slita sig loss från de moraliska värderingar hon skulle haft i en viss miljö och situation, om hon hamnar i en situation där dessa mänskliga moraliska begränsningar och hämningar inte längre är nödvändiga. (wikipedia)

Den ligger till grund för filmen Apocalypse Now, men då i väldigt bearbetad och omgjord form.

Turdus pilaris - vilket betyder, trast som fångas med tagelsnaror

Ute i blåsten och värmen kraxar en skata högljutt.
Man kan undra varför en del fåglar fick så "grova röster"? Varför fick inte skatan, kråkan och kajan och de andra i gråzonen kvittra? Något att forska om, kanske?

I förrgår small det till i ett fönster; jag hörde inget, men andra med bättre hörsel än jag gjorde det.
När vi skulle duka på altanen en stund senare låg det en avsvimmad, chockad eller avliden björktrast på trappen. Stackaren hade flugit in i fönstret (och de är ju inte nyputsade precis) och låg där med öppna ögon.
Som vanligt får jag ta tag i operation djurräddning.
En handduk mot den oförsonliga solen och en pappkartong skulle räcka som skydd om fågeln behövde hämta sig från chocken. Jag tyckte att den rörde mikroskopiskt på huvudet, så det fanns kanske hopp om livet.
Men, när jag lyfte upp den lilla kroppen missade jag att hålla under huvudet och det hängde betänkligt slakt i luften... kände att det nog var kört, men bar bort den i skuggan av flädern.

http://www.fageln.se

Gick in och fortsatte i köket en bra stund.
Får sen höra att en skata har gått loss på kartong och fågel!
Sprang dit och beskådade et plocka trastbröst. Skatan ville väl inte ha fjädrar i munnen då den började äta kan jag tänka.
Så vi fick anse fågeln väldigt död (it had ceased to be) och skänkte dess arma själ en stillsam tanke.
I kaoset med skatan hördes också trasten make/maka skräna i högan sky.
Hen undrade väl var dess andra hälft hade tagit vägen och vad skatan höll på med. Stackar´n!
Nu ligger den avlidne säkert kvar i det svala garaget.
Och vi som har haft sophämtning idag. Typiskt.

Så går ett liv och kommer aldrig åter. En vacker majdag, på väg för att hämta mat eller bara njuta av solen, krockade hen med ett stenhårt fönster och föll till sin bleka död. Amen.