Gott så

"Off with her head!" skrek den elaka drottningen i Alice i Underlandet.
Det är väl ungefär så man behandlar det gamla året; skalar av sig det gamla skinnet och träder fram med en gnistrande oanvänd skrud, på andra sidan nyårsnatten. Ett helt nytt år att använda på det klokaste och bästa sätt man kan komma på. Nya förväntningar och gamla drömmar att förverkliga. Bara att ta nya tag, se rakt framåt och staka ut en väg mot framtiden.
Vad annat kan man göra?
Tänk goda tankar och gör gott mot din nästa.

Lycka till med 2010!

Tro mig, det är sant!

Jag är så imponerad!
Igår gick jag på bio mitt på dan, fick salongen alldeles för mig själv, bredde ut mig ordentligt och bara njöööt! En gammal favorithistoria visades på vita duken. Julen är över, men "the Christmas spirit" hänger väl kvar en liten stund till. Hoppas jag. "En julsaga" av Charles Dickens är en i mitt tycke mycket sedelärande historia och när den görs på det här sättet är den dessutom otroligt underhållande. Öppningsscenen; när man glider över ett vintervitt London, 1843. Så hisnande att jag nästan trillar ur fåtöljen. Och många fler glidarscener väntar, den ena snabbare än den andra. Min lilla hjärna hänger knappt med. Men sånt fantastiskt artisteri att jag bara njuter! Hur fan gör de?!

En liten önskedröm vore att få se en sådan film bli till.

Nu väntar jag lugnt på DVD:n.

Under tiden bläddrar jag i Roberto Innocentis version av En julsaga. En bok jag tror att Robert Zemeckis har bläddrat i några gånger.

Här sitter jag...

i nån sorts katatonisk panik. Skulle ju förhandsdeklarera. Fy fan va jobbigt. Livet blir grått och trist som en blöt yllefilt. För övrigt rätt likt vädret utomhus just nu. Väderpåverkad, det är jag det. Grå, trist, hjärnbrist. Fattar noll, ingen koll. Kan inte ens låtsas att jag ska klara av det. Och ändå är det säkert jättelätt. Egentligen.

Jullov

O helga jul, nu är det gott att bara vila litegrann.

Vi har gemensamt beslutat att kolla alla Harry Potter-filmer detta jullov. Gick ut skarpt med ettan igår kväll kl. 22. Cirka 45 minuter senare satt jag där och sov, som vanligt. Ridå!

Idag stack sambon ut i vimlet och köpte en HP-box med de fem första. Så ikväll, kanske.

Måste bara kolla Läckberg del II först. Sen är kl 22 igen. Piggare ikväll?

I julklapp fick jag filmen Coraline :) Det ska bli kul att se den nångång.

Impulsiv som jag är (härliga människa!) så köpte jag en mindre gitarr till mina söner. Med den listiga baktanken att jag skulle lira loss också. Med en bok med 500 ackord ska jag väl kunna spela nån låt till våren. Lägger väl ut mig på YouTube (hehe).

Apropå musik så är Noah numera Peter Jöback-frälst. Han såg och lyssnade på hans julkonsert på TV och nu är det den enda skiva han vill lyssna på. Söte. Peter och Noah.

O helga natt.

Metamorphosis

GI Joe har bytt stil i år. Kör den lite

mjukare varianten med snöboll

istället för patroner och tog de

röda långkalsongerna i år.

Mycket varmare och goare, låter

han hälsa.

Granen står så grön och grann i stugan

Och en synnerligen GOD JUL

tillönskas alla och envar!

Årets lista

Årets bedrift- att ro hem ett uppdrag för IKEA känns väl rätt roligt.
Årets bittra- att slutligen inse att jag är a v e r y s l o w starter.
Årets bästa semester- mjaa... ett brutet ben första semesterdan. Nä, jag tror inte det.
Årets nytillskott- Sprakfåle!
Årets förlust- husnycklarna, två gånger!
Årets vuxenpoäng- att jag går på affärsmöten!(Moahahahaa)
Årets fysiska förändring- ännu fläbbigare överarmar, och rynkorna (ja, de är väl för härliga!)
Årets nya kändisförälskelse- lite kär kan man bli i söte Salem al Fakir :)
Årets mest gåshudsframkallande låt- Svårt val: Our love is easy, Melody Gardot (hela skivan egentligen)
Årets läsupplevelse- bilderbok såklart :) Alla av Oliver Jeffers. Jo, och så en blogg! Dagens måste :)
Årets insikt- jag kanske inte är så jävla dålig ändå
Årets teve-besatthet: Alltid House och i år även True blood
Årets fest- att vara hos min syster i Järvsö, sippa vin och öl, fnissa och handla, det är alltid fest!

Kafferep med Miriam

För dig som är lagd åt det nostalgiska hållet. För dig som ääälskar förritiden.

Ett kök från 40-talet, ett utedass, en doftande kaffekvarn, husor, papiljotter, plinget från en gammal Halda, spets-förkläden, skor med klack och rund tå, handskar, svart-vit film, Ingrid Bergman, Katharine Hepburn, Cary Grant, Lauren Bacall och heela det gänget och den tiden, de dofterna, den musiken. Då kanske denna blogg kan fylla en hel del av ditt tomma bröst. Väldigt up to date!

Underbar att trösta sig med när nuförtiden

inte känns helt OK.

En blogg är född på denna dag

Jag kände att det var hög tid att lägga ut mina bilder till allmän beskådan. Kanske kan det intressera någon? Och skapa jobb. Varmt välkommen till Sprakfåle illustration och design!

Snö

Slut på lingonsylten! Slänger mig ner i frysen och plockar upp 3 liter röda bär. Fram med receptboken och mäta, väga, hälla, röra, röra. Oh, va fint med socker och frusna lingon!

Efter en stund kom jag på att jag inte hade läst receptet rätt. Sockret rörs ju i efter att lingonen kokat i 15 minuter... Tja, det blir nog bra ändå. Och, märk väl, hade jag inte gjort fel hade jag inte fått den här vinterbilden. Att fela kan spela så bra!

O tempora, o mores!

Ännu en bild som måste upp på väggen för att skänka den där alldeles unika känslan av vinter. Gärna en trettiotalsvinter, för då låg snön vit på marken; då spände man på sig skidorna när första snöflingorna dalade i oktober och sedan togs de ej av förrän blåsipporna neg i backarna. (Lite ännavänt blev det ju att röra sig inomhus men sånt bekymrade inte en hjältinna på trettiotalet!) Man klädde sig i röda polotröjor stickade av mor och lika röda voro läpparna som förföriskt fladdrade när man nedför backarna for. Ack den tiden, då moralen befann sig lika högt som de röda flaggor man halade i höjden...
Nej, nu blev det visst lite fel. Jag tar avstånd från varje omoralisk antydan som har uttryckts i denna text!
För övrigt heter konstnären Lempicka...

Överflöd

Vi i västvärlden har ett överflöd av allt man kan tänka sig...
Jag är glad att jag bor här och hoppas att det överflödet spiller över till de som
har mycket litet eller ingenting alls. Inte bara nu i juletid utan året om. OK?

I lampans sken

Årets julkrans inhandlad på IKEA. Slängde i några giftsvampar. Det får inte bli för gulligt, eller hur? Min fina stjärna fick också vara med. Dörren är av gammal fin 70-talsdesign...

Diverse julhandel

En av mina gamla julkalendrar som sätts upp på väggen varje år. Men det råder absolut öppningsförbud! Tord Nygren har tecknad denna förtjusande scen åt "min ICA-handlare" 1976. Inhandlade den på en antikaffär för säkert tio år sen. Lika fin varje år.

En gåta

Det är något som inte stämmer,
men jag vet inte vad
Glänsande, glimmande glitter i skedar
lagda ut på rad
Det är något som verkar saknas,
men jag vet inte vad
---
Ute sjunker tempen sakta grad för grad
snart minus tre och jag får ta ett bad
Säg varför skall man sörja ett endaste litet blad
när fem blanka stjälkar kan göra mig så glad

Bom-låten!

Blunda och lyssna. I den instrumentala delen hör man två distinkta pukslag vid två tillfällen. Dessa pukslag kan liva upp en hel dag. För vissa. Med öron :)

Julkul

"The bell that couldn´t jingle" av Burt Bacharach.I denna otroligt färgglada versionen sjungs den av The Belmonts. Goa gubbar!
I Noahs version heter den La potschingida . Han har öron den kisen.

Mjaaa...

jag tyckte den smakade lite liiite. Inget bett, trots att det var starkvinsglögg. Inte mycket clementinsmak heller. Men lite god ändå. Smålandsglöggen tyckte jag var jättegod! Gjord på bl a lingon var den betydligt friskare i smaken är den vanligen så söta Blossaglöggen. Ska nog köpa en sån flarra och sippa på i jul. Vi hade iallafall mycket trevligt, maten var god och sällskapet förträffligt i vanlig ordning!
Noah var dessvärre inte på humör för en kväll i skogen och gnällde rätt så oavbrutet. Han närde visst en önskan om snar hemgång.Så kl 22 gav jag upp och beordrade hemgång. Dessvärre fortsatte han att gnälla väl hemkommen. You just can´t win, can you?

Om nån liten timme ska familjen iväg ut i storskogen till det röda huset med vita knutar som bara tindrar så fint i vinternatten. Vi ska dricka glögg och bara puttra så där mulligt som man bara kan göra med mycket bra vänner. Har köpt en Blossa 09 med clementinsmak för avsmakning. Hoppas mycket på den. Dock brukar det alltid sluta med att den klassiska glöggen är allra bäst. Men skam den som ger sig. Man måste testa nåt nytt här i livet. Och vågar man inte testa nåt mer vågat kan man alltid våga sig på en ny glöggsort. Det är inte farligt.

Men jösses!

Är jag glad eller glad?!
Jag fick utökat förtroende. Göra mer, göra fler.
Nu känns det gött att leva ett litet tag till :)

Utmanad av Amanda

Om man aldrig frågar får man aldrig några svar. Så här är svaren som gäller just nu 1 december 2009.

Jag är för gammal för att:
uppskatta skrikiga röster i tecknade filmer
fnittra hysteriskt med mina väninnor när en snygging går förbi
bekymra mig om vad folk tycker och tänker om mig

Jag är för ung för:
uppskatta lukten av ålderdomshem (färdiglagad, uppvärmd "mat" i folieformar)
inse att kroppens förfall går snabbare och snabbare
sitta hemma resten av mitt liv

Jag har lätt för att:
tappa tron på mig själv
ha kul med mina barn varannan vecka
få lätt ångest inför framtiden

Jag har svårt för att:
nöja mig med status quo
ta betalt
ta tag i vissa saker

Jag vill bli:
bättre på att lyssna på min inre röst
en tålmodigare mamma med oändlig ork
mycket bättre på det jag gör nu

Jag är ohyggligt tacksam för:
mina syskon!
att Noah är så relativt lätt att leva med och att Elliott verkar bli en schysst "ung man"
att mina föräldrar lever

En snabbis II

Sex tomtar levererade på mindre än en grisblink. Hoppas de blir uppskattade. Av konfidentiella skäl kan jag inte uppge vem som har emottagit dessa tomtar. Ibland är allt så spännande och hemligt. Jag kommer förmodligen att använda mig av akvarell (till vald originalbild), det är juligt och fint och gammeldags.

GI JUL

Som svar på Amandas inlägg om hur en julgran bör pyntas vill jag visa vad Elliott anser att en redi´ julgran ska innehålla. I tre år har detta monster suttit i vår gran och skrämt skiten ur mina antika piprensartomtar (se hur den stackaren liksom ligger skräckslagen med en vädjande arm lyft till försvar). Jag är rädd att änglavingar inte har en chans i det här sällskapet. Och blå byxor desutom! Tvi för blått i grenen!
Men mot sin son kämpar man förgäves, så jag räknar åren till han flyttar hemifrån och granen åter är min. Min!

Portföljfylla

Idag har jag fyllt på min portfolio med fler mönster, fler bilder. Snart är jag rädd att det blir för mycket! Tänk om jag tråkar ut mina presumtiva klienter; vore ju synnerligen illa. På måndag bär det av till ett vykortsförlag och ett ställe som möblerar Per-Albin Hanssons hus och en tjej med en barnbutik. Men, tjocka tomtar? Är det inte roligare med smala?

Tyckte själv att jag jobbade på rätt bra idag då telefonen ringde. Min bästa korrekturläsarchef ringde och berättade att jag hade glömt något idag... Hjälp! Har jag glömt nån viktig almanacka, nån helgdag va,va? Nä, jag hade "bara" glömt att jag var bjuden till Burde Förlag på en träff med de andra korrläsarna. Hmm.

Jag slängde mig på min velociped, ut i en regnig halvskymning, brakade rakt genom skogen, där jag knappt såg stigen framför mig. Skrämde upp en tjej som gick mitt på stigen så hon pep till. Fick vänta en enfaldigt lång tid på alla bilar som körde precis där jag skulle över gatan. Belöningen för denna bravad blev en smörgåsbakelse. Jag åt och åt. Hade ju inte ätit nån mat på hela da´n (och slapp äta middag på kvällen också!).

På vägen hem skippade jag kolsvarta skogen och körde vilse i villakvarteren istället.

Tycker du att det är lite tidigt?

Det tycker inte jag. Hästar kan man tycka om

året om och helger är det ju minst en i veckan!

Ulf Stureson

Ulf, Ulf, så bra du är! Varför finns det inte fler filmer på You TUbe? Skandal!
Men kolla in honom här istället.
http://www.myspace.com/ulfstureson

Tack Maria!

Jag fick tag på Shop around the corners ägare och hon skickade glatt en ny ljuskedja till mig!

Utan att jag behöver returnera den halvtrasiga. Men hur schysst är det då?! Alldeles väldigt, tycker jag. Det är service, det. Och därför rekommenderar jag varmt hennes butik till dig, kära läsare.

Dessutom fungerar den rätt bra nu... men den har ett glapp så den ÄR ju "trasig" egentligen.

Tja, inte fan vet jag...

Eller så?

En lift, någon?

Äntligen dags att börja skolan igen!
(Augusti)

Skolka(tt)

Hello there!

I´m off to school now.

(Passgångare? Nej, jag står ju stilla!)

Oh, my darling!

Haha, det är underbart att höra.
Yngste sonen sjunger så fint på engelska
till låten "´Cause I love you".
Med inlevelse.
Och nu till "Mercy"!
Otroligt fnissigt så duktig han är på engelska.
Sex år och full koll :)

Den som säger att det är omöjligt

ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kinesiskt ordspråk

Kloka ord

You have been telling people that this is the Eleventh Hour, now you must go back and tell the people that this is the Hour. And there are things to be considered…
Where are you living? What are you doing? What are your relationships? Are you in right relation? Where is your water?
Know your garden. It is time to speak your truth. Create your community. Be good to each other. And do not look outside yourself for your leader.
This could be a good time! There is a river flowing now very fast. It is so great and swift that there are those who will be afraid. They will try to hold on to the shore. They will feel they are being torn apart and will suffer greatly. Know the river has its destination. Let go of the shore, push off into the middle of the river, keep our eyes open, and our heads above the water.
See who is in there with you and celebrate. At this time in history, we are to take nothing personally, least of all ourselves. For the moment that we do, our spiritual growth and journey come to a halt.
The time of the lone wolf is over. Gather yourselves! Banish the word 'struggle' from your attitude and your vocabulary. All that we do now must be done in a sacred manner and in celebration.
We are the ones we've been waiting for."

Lånar dessa ord från Cecilias blogg. Tack för det :)
De kloka orden kommer från en Hopi-indian.

Ljus, ljus strålande? ljus

Jugendslinga direkt ur Markslöjds katalog. Märklig display på den mönstrade kudden tycker jag. Testade placering för slingan. Vad händer då? Just det. De tio yttersta lamporna slocknar. Efter mycket om och men får jag liv i dem igen, men de kan känna sig misstrodda fr o m nu. Jag har försökt ringa till affären för att diskutera situationen (jag tänker INTE åka tillbaka till Kinna!), men de svarar inte!
Kanske för att de bara har öppet onsdag- lördag. Hrmm. Får väl ringa igen då...

Tack Anna !

Gårdagskvällens skönaste stund. Anna Ternheim solo.
Inget mindre än en fantastisk röst!

Mission possible!

Hade en trevlig dag i Kinna häromda´n. Va kul det är att åka till ett ställe man aldrig varit på och förmodligen aldrig hade kommit på tanken att besöka om man inte hade varit alldeles tvungen!

Där klev jag in i butiken "Shop around the corner" och shoppade loss på en ljuskedja i jugendstil; tre blomblad i metall med metallnät som reflektorer och gamla silverskedar som var numrerade från 1-6, men saknade nummer tre. Fina, teskedestora med långa skaft. Tyvärr har min kamera lagt av så det blir ingen bild av dem. Efter en köttbullemacka på Café Skrädderiet gick jag med hurtiga steg till Almedahls och träffade två mycket trevliga kvinnor där. 45 minuter senare klev jag ut med ett uppdrag :) Utan att avslöja för mycket kan jag säga att resultatet kommer att hamna i väldigt många hem och på väldigt många arbetsplatser.

En ohygglig utmaning kommer det att bli iallafall, så mycket känner jag på mig.

Mitt andra besök vill jag tala helt tyst om. Det gav inget jobb, men å andra sidan tycker jag att de flesta av deras tyger är rätt så fula...Det var iallafall roligt att kliva in på den lokala polisstationen för att fråga efter vägen :)

Sen såg jag inte så mycket mer av Kinna då jag tittade fel på klockan och hastade till busstatioen fyrtio minuter (!) innan bussen skulle avgå... Orkade inte gå upp på stan igen då mina tår värkte så jävligt utan satt och läste "Sjöjungrun sjöng sin sång" av Val McDermid. Massmördare minsann.

I mörker åkte jag med buss till Tranemo för att raskt byta till en buss till Limmared där jag i total svärta klev av sagda fordon för att genast kliva på igen. Jag var tvungen att fråga om detta verkligen var tåg"stationen"? Jo minsann, det var det. Ute i det svarta löpte två parallella spår och efter en stund kom faktiskt KusttillKusttåget och jag landade så småningom i stan, kl 19.00.Tvärs över gatan, in på puben! Musicquizz med mina after work-vänner :) Första gången jag provar på detta och det var synnerligen roande! Och nej, trots bred kunskap höll vi inte måttet. Ingen vinst, denna gång. Min vinst låg i ett uppdrag för den stora textilfirman Almedahls!

Citronpoesi

Old Sir Jaune Lemon,

was an avid drinker

and rumours had it,

that he was a stinker.

He smelled of liqour and whisky

"and something beside it", said bartender Brisky.

A slice of lemon on the rim
was always added as a trim.

And every time he sipped his drink,

his nose went down and, in a blink,

it squeezed that yellow, juicy fruit.

Sour drops went straight to his eye

but never ever made him cry.

He didn´t even seem to mind,

maybe ´cause he´s halfway blind?

Old Sir Lemon; full of spree

thanks to that juicy vitamin C!

Ett svar på Amandas blogginlägg (hon är kul den tjejen!)

Jag spar...

mina bilder. Återanvänder dem. Men inte utan
att ha ändrat en form, lagt till en detalj, bytt färg.
Återvinning. Förhoppningsvis också utveckling.
Att användas någonstans, någon gång.

Ibland...

...undrar jag hur det står till där uppe.

Har gjort ett litet häfte att lämna efter mig då jag varit på besök på företag. Stod i en timme och skar till sidorna för att sedan ringbinda dem. EXAKT när jag gjort det sista häftet färdigt ser jag att mobilnumret på framsidan är fel! Jag har slängt om de fyra första siffrorna... Visst är det spännande? Ger en del extrajobb. Som om jag behövde det?! Jag tror alltid att jag ska lära mig, att det här var väl sista gången jag gjorde en så klantig grej, men nej, det förföljer mig. Finns det nåt jag kan ta för att bli skarpare i hjärnkontoret?

Ja, just det. Tack, Åsa, för hjälpen :)

Gjutjärn och djävlar

Rucklet var slitet, fönster trasiga och golv med hål i. Träd växte nästan in i huset och mögelfläckarna växte på innerdörrarna. Tyvärr kom vi inte in i huset. På baksidan stod ett bord på den blöta marken. Ett 1800-talsbord. Benen var uppruttna och på bordsskivan växte det mossa. Inte mycket att rädda tyvärr, men vi hade nog gjort ett försök om bara plats funnits i bilen. Vi såg väldigt fina eldstäder i två rum och en bakugn i ett gammalt kök.

Man undrar varför folk bara går sin väg och låter det förfalla?

Åkte in till stan och fikade i ett annat gammalt hus, från 1840. Väldigt fint inrett av min spanarkompis.

En man med en obotlig samlarlust och dessutom mycket god smak. Från takrosetten hängde inte en lampa, utan en djävul med flera gamla koskällor och bjällror, som en vacker mobil. En sån djävul ska jag också ha!

Den heter Narren och kommer från Norrahammars bruk. Inte riktigt lika fin som den jag såg i taket, men med tidens gnag så blir den nog tillräckligt sliten för min smak.

Var dag har sin silverkant

Två portfoliovisningar. Två trevliga timmar. Alla mungipor uppåt. Med lätta steg går jag mot nästkommande visningar. Bl a ska jag till Almedahls! Måste bara knö in fler go-sees när jag ändå är i Kinna i några timmar.
Skulle åka och spana på ett ruckel idag, men min spanarpolare har inte kontaktat mig ännu. Själv har jag ringt å ringt men han har väl annat för sig...
Oookoncentrerat idag. Sambo hemma, ett barn med kompis hemma och så alla förberedelser för möten och ringa hit och kolla det och sms:a så att allt blir bra och så vidare, och så vidare.
It´s a never ending story, you know.

Kl. 14.10 ska vi ut på spaning! :)

Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min...

Titta så glad man blir av att vara i Hälsingland!
Borde vara där betydligt oftare...

Chat avec papillon jaune

Elle est très mignon, n´est ce pas?

Härmapa

Dagens lunch: En morot, en bit kalvsylta, två bitar paprika, en klyfta tomat, en bit mögelost, halvt äpple samt en rejäl morot och en glutenfri hårdmacka. Till detta ett glas filtrerat vatten. Jo, nu slår man på stort vill jag säga! Fick ju barnbidrag idag.
Dagens adrenalinchock: Resultat och balansräkning till på måndag!
Dagens musik: A winter romance med Dean Martin, om och om igen.
Dagens ångest: Måste ringa presumtiva kunder...
Dagens vansinne: Hittar inte försäkringspapperen som gäller Noah. Är det nån jävel som har stulit dem?!
Dagens jobb: Sommarkatter.

Mjau!

På allmän och speciell begäran. Ett litet smakprov på några glada katter. Januari månad 2011, hoppas jag.

En, nej två pussar!

I går kväll var en historisk kväll.
Yngsta sonen klev upp ur sängen,
gick in till storebror och gav honom
en godnattpuss på kinden!
Har aldrig hänt förr.
Ikväll kom storebror in till lillebror
och fick ännu en puss, denna gång ville
han visst pussa på munnen.
Storebror tyckte det var att ta i lite,
men blev minst lika glad som jag!

Fredagsnöje

Tänkte jag skulle kolla på Idol. Förra veckan var det nån jävla fotbollsmatch på nån jävla gräsmatta, så då blev det ingen Idol. Ikväll ska äldsta sonen titta på "Skitiga jobb"! Jamen, vad är det här?! "Du kan ju titta på din dator", får man som elakt svar när man vågar fälla en kommentar om trash TV... Jag menar, Idol, det är ju kvalitet!

I´m back!

Tillbaka framför datorns surrande. Hela dagen gick åt på E4:an genom halva landet. Lite snö i Gävletrakten, kallt och blåsigt i södra Sverige. Smaklös fisk i Gränna och en kopp te väl hemma.
Har läst Amandas goda råd om portfoliobygge och ska kolla igenom min nybyggda imorgon och hoppas kunna säga "check" för varje punkt i to do-listan. På fredag första visning av Sprakfåles portfolio över en köpp kaffe me döpp.
Blir det pinsamt tyst vet jag vad som gäller. I.n.t.e. hänga läpp! På´t igen!

Apropå pinsamt tyst. Speed-dejting med Roger. Jag vet inte... Lyteskomik, är det roligt? Känns inte ens intressant att följa hans öden och äventyr. Too close for comfort, kanske? Jag kanske själv skulle sitta som ett fån vid en liknande situation? Det kommer jag aldrig, aldrig att få veta. Tack och lov.

Bond-brud nummer två

Jag ska ut på turné. Jag ska hålla en Bond-brud i handen och samtidigt få en härlig tredagarssemester!
Jätteroligt ska det bli :)
Här var jag tvungen att censurera mig själv. Sladdertacka, håll dig i skinnet!

Inger/Ingrid har namnsdag idag

Solen blazar ner utanför fönstret. Jag satt ute några minuter på lunchen och det var otroligt skönt i värmen på vår altan. Britta hade namnsdag i förrgår; förr om åren antar jag att Britt hade namnsdag samma datum, därav uttrycket Brittsommar. Så idag njuter jag av Ingersommar/Ingridsommar. Låter ju inte klokt, men ska man vara konsekvent är ju faktiskt samma sak som med Britt. Alltså inte britt, för en brittisk sommar är väl inte något man döper svensk höstvärme till? Nä, jag todde väl det.


Hittade denna snygging i en amerikansk bloggares arkiv.
Så här beskriver han sig själv.
"Born in the 1950s, basically drunk in the 1970s,
and now gliding comfortably toward oblivion."
Ha ha! I like.

Överlevare

Skulle titta på Skräckministeriet och Amanda. Då är TV-kanalerna helt utflippade och går ej att se på! Galet. Kändes som i en skräckfilm... Jag tog ett djupt andetag och påminde mig själv om att det finns repriser och SVTPlay (prisa tekniken!). Fick istället se en annan skräckis, ur verkliga livet. Och här snackar jag skräck, ren och skär ondska och galenskap. Jag tittade på filmen "The Pianist". Ja, jag vet att den är gammal som gatan men har man aldrig tid att titta på film när den är färsk så får man titta på den när den är väl mogen. Bra film mognar med värdighet dessutom. Jag upphör aldrig att bedrövas av den ondska som nazismen spred över världen och människorna.
I dagens tidning fanns en tack-annons. Det var en kvinna som i 14 år har föreläst i skolor om sina egna upplevelser av koncentrationslägren i andra världskriget. Nu måste hon p g a hälsoskäl sluta med detta nödvändiga jobb. Det är väl vi som ska tacka henne för att hon har skänkt så mycket av sig själv! Att berätta om och om igen om sitt lidande... det man helst vill glömma. Stark kvinna.
Jag flög till Stockholm en gång för 15 år sen. Jag tror jag satt bredvid henne på flyget. Försökte söka hennes adress på eniro, jag kommer ihåg vilken stadsdel hon bodde i då. Men det gav ingen träff. Det känns som om hon kan ha skyddad adress. I den här fortfarande så galna världen kanske man inte kan ha en offentlig adress som känd överlevare?

Titta! Här står ju jag och vattnar mitt företag i

min senaste trädgårdskreation. Nu ska du se

att det växer och blommar. Jajamen.

Tro de´, tro de´.

(Lite irriterande att jag just nu retar mig på en viss färg

i bilden. Vilken säger jag inte för då kommer det att vara

det enda du ser när du tittar på den. Lämna gärna förslag!)

Grattis!

Mera jobb i baljan, boys!
Två almanackor i två helt olika stilar.
Jättekul!

I nattens timmar

Jag skulle ha gjort en hel del just nu men ärligt talat, jag känner mig lite trött. Kliver upp tidigt imorgon istället...
A night piece
The sky is overcast
With a continuous cloud of texture close,
Heavy and wan, all whitened by the Moon,
Which through that veil is indistinctly seen,
A dull, contracted circle, yielding light
So feebly spread, that not a shadow falls,
Chequering the ground--from rock, plant, tree, or tower.
At length a pleasant instantaneous gleam
Startles the pensive traveller while he treads
His lonesome path, with unobserving eye
Bent earthwards; he looks up--the clouds are split
Asunder,--and above his head he sees
The clear Moon, and the glory of the heavens.
There, in a black-blue vault she sails along,
Followed by multitudes of stars, that, small
And sharp, and bright, along the dark abyss
Drive as she drives: how fast they wheel away,
Yet vanish not!--the wind is in the tree,
But they are silent;--still they roll along
Immeasurably distant; and the vault,
Built round by those white clouds, enormous clouds,
Still deepens its unfathomable depth.
At length the Vision closes; and the mind,
Not undisturbed by the delight it feels,
Which slowly settles into peaceful calm,
Is left to muse upon the solemn scene.

William Wordsworth (1770-1850)

Jag kom,

jag såg, jag handlade. Fyra paket, fyrtio svarta albumblad är mina. Bara mina! Värnamo: en stad i Småland på väg mot Göteborg. Solen sken och skoaffären öppnade strax före kl 10. Hann ta en koll på utbudet. Brukar alltid snubbla över de finaste skor och stövlar i småstäder (kan bero på att jag så sällan bevistar storstäder?). Men denna gång gick jag bet. Målmedvetna steg mot Åhléns, gjorde mina inköp, gled in på KappAhls och kunde inte motstå en skitsnygg grafitgrå kjol med "vita stygn" på. Mmm. Sånt kan man unna sig när man är på resande fot. Tror förresten aldrig en dryg timme har varit så lång som idag, i Värnamo. Kollade klockan hela tiden och konstaterade att man hinner mycket på fem minuter.

Klockan 12.30 var jag hemma igen och fick en välförtjänt lunch bestående av te och hårdmacka klädd i hemlagade köttbullar draperade med Dijonsenap.
Skapade lite och fick ett mail om ett möte på Burde. Dax att uppdatera en almanacka! Tjoho! Jobb!

Kvällen har bjudit på en mängd öl och som avslutning whiskey. Irländsk. Bla, bla, bla. Jag hör fan knappt nånting när folk pratar i pubmiljö. Hörselskadad. Ledsamt. Kunde väl ha väntat till jag blev åttio eller så.

Imorgon...

...ska jag ut på äventyr!
Kl 09.06 kliver jag på tåget fylld av förväntan. Vad kommer denna 55 minuter långa färd att ge mig för nya intryck att ta med hem? Kommer jag att skåda bakhuvudet med tillhörande kalufs på Göran Greider liksom Kjell gjorde härom veckan? Då var han på väg till Göteborg men vem vet, imorgon kanske han reser mot nya mål? Kanske får jag stå hela vägen. Hur står risk är det att ett tåg är fullsatt kl 09.06? Imorgon får jag veta.
"Därtill är jag nödd och tvungen", sade biskop Brask. Jag är också tvingad, av omständigheterna, att visitera Värnamo imorgon. Resan tar ca en timme dit och lika lång tid hem, därtill får jag njuta av metropolen V i cirka en timme. Mitt vikitgaste ärende är svarta albumblad 32 x 33 cm. Kommer att köpa hem ett antal paket då det kan ta evärderliga tider att få hem det till Åhléns i min hemstad. Hur himla svårt skulle det ha varit för sagda butik att skicka bladen till mig, kan man undra? Alldeles väldigt förbjudet, tydligen. Vattentäta skott mellan butikerna, tydligen. Ingen kundservice, tydligen.
Men inte ska jag klaga inte. Jag får ju en dag då jag inte kan jobba vid datorn i fyra timmar och får istället se en stad jag inte alltför ofta har möjlighet eller ens lust att besöka...
På köpet får jag äntligen mina albumblad så jag kan fortsätta med min portfolio! Jobbet med den tar löjligt lång tid. Jag är nog en rätt löjlig person, med en prestationsångest av gigantiska mått.

"För bisarr för att vara mainstream..."

Ikväll ska jag läsa en almanacka men först måste jag lägga upp en bild av en för mig ny bekantskap. Ja, det är väl pinsamt att jag inte känt till denne gode man tidigare men vissa är född under en saktfärdig stjärna och till den skaran hör väl jag då. Tyvärr. Men, även en blind höna hittar ju korn och nu har jag alltså snubblat över en cool snubbe. För ett eller två, tre? år sedan köpte jag ett antal Opsis Kalopsis. I vanlig ordning har de legat ganska så olästa tills för några dagar sedan då jag tog tag i dem och åtminstone bläddrade igenom dem. Vad skådar då mitt norra öga om inte alldeles fantastiskt fina teckningar och berättelser om sagor som denne man, Edward Gorey, har tecknat och skrivit.
Jag ärnar nu storhandla. Det vill säga om böckerna finns att få tag på, då en del kom ut för ett antal år sedan.
Edward levde mellan 1925 och år 2000 då han dog av en hjärtattack. Synd på en så ung man. Han var känd i NY, gick på balett varje kväll i tjugo år (!) iklädd lång päls och vita tennisskor. Såg litegrann ut som sina teckningar. I NY ska tydligen finnas en bokhandel med EG´s böcker, men det är inte var dag man poppar över dit, dessvärre.
Här i stan finns några av hans verk magasinerade på biblioteket så dit ska jag bege mig imorgon. Hans böcker handlade ofta om barn som råkar illa ut; det finns t ex en ABC-bok där ett barn dör vid varje bokstav. Otroligt festligt, tycker jag!
Önskar att jag själv var lite mer surrealistisk. Får väl jobba på´t.


The Gashlycrumb Tinies

Deutsche qualität?

Tvättade en tvätt med vår nya fina fräscha kvalitetsmaskin. Men va´ nu? Var det en blöt fläck framför maskinen när jag la in tvätten? (Rynkan mellan ögonbrynen blir djupare). Tvättade en maskin till. Vilken tyst maskin! Som en smekning i öronen. Men va´ nu! Nu vet jag bestämt att jag hade torkat upp fläcken innan jag la in ny tvätt. Hmm... väldigt rymlig är den också. Sju kilo smutsiga kläder står den redo att sluka! Jag tvättar en till tvätt bara för att bekräfta min misstanke. Jo men, den lilla blöta fläcken ligger där och tittar retfullt upp på mig när jag kommer ner på morgonen. Suck.

Kan inte hjälpa att det känns som om man aldrig kan köpa en vara som fungerar direkt, utan byten, reparationer, telefonsamtal (dessa förbannade telefonsamtal!) "Min" installatör kommer och hälsar på. Naturligtvis läcker inte maskinen då han undersöker den, så han sätter på en tvätt och kommer tillbaka om några timmar. Vilken tur att jag sitter hemma och jobbar!

När han kommer tillbaka har maskinen gjort sitt och läckt en liten pöl igen. Tack och lov är det en förnuftig man som är här. Han meddelar att en ny maskin kommer imorgon kl 11...

Ska vi hoppas att den är av ovanligt rejäl tysk kvalitet?

Inlägg i debatten

Timme ut och timme in
sitter Steve rund och trind,
chattar vid sin dator,
behöver en kurator.

En timme, två timmar, tre och fyra,
goda råd är mycket dyra.

Mamma och pappa tittar på teve,
ingen har tid att prata med Steve.
Tänker bara på sig själva,
idag fyller Steve elva.

Vi har varit utan tvättmaskin i snart två veckor. Det har väl varit lugnt men nu börjar det bli kris bland kalsongerna hos mitt yngsta barn som trots att han säger till och får hjälp, inte har riktig styr på strålen. Vattenspridare, kallas det visst. Om det ändå vore vatten som kom ur den lille. Söndagen fick därför bli en rundresa bland vitvarutemplen. Hittade en tänkbar, men än var inte alla maskiner undersökta i denna stad. Vi fick snällt vänta till idag för att besöka stadens äldsta vitvaruaffär. Kan man fatta att inte alla butiker är öppna veckan runt! Skandaal! (Nä, nu ljuger jag ju. Jag tycker faktiskt vi skall helga vilodagen lite mer än vad vi gör). Det blev ingen maskin i den äldsta heller men minsann i den som ligger längst bort fann vi en Übermachine from Deutschland! Vi hade mycket hellre gått ner till söta lilla ElektroHelios med röda detaljer än som det kommer att bli nu, en försiktig knackning på dörren till tvättstugan där den schtrikta, raka, schwartzweisse maschinen kommer att residera. Men Herr Wasser är ju mer energischnål och schlukar sju kilo kläder samt har ett antal fler program att välja bland. Till samma pris. Vi blev ju helt enkelt tvungna att ta tysken i hand och önska honom välkommen in. Imorgon kommer han i egen hög person och blir installerad. Efter fem år med en gammal sunkig begagnad maskin, som jag länge misstänkt håller inne med sköjning och annat väsentligt, ska jag äntligen få känna hur rentvättade kläder doftar!

Frans Wilhelm Odelmark. Bildkonstnär, född 1849 i Västervik, död 1937.
Visst kan man hänga kläderna från skorstenen också men det verkar lite omständligt, tycker jag.

Visuell gestaltning

Textuell gestaltning

Det är tystnaden jag hör först.

Den är påträngande, söker min uppmärksamhet.
Först gnyr den, piper viner väser.
Tvingar mig att lyssna.
Så ropar den: Se oss!
Det tysta står som en vägg framför mig.
Vill inte släppa förbi mig, tvingar mig
att sakta ner stegen.

Vad är det jag ska se?

Avvaktande ångestfylld stillhet, väntan på...
Inget utrymme för rörelse. Hukande nackar.
Panik som varken hörs eller syns om man råkar
titta åt ett annat håll.
Tandgnissel, kloskrap, brutna benpipor.
En vit fjäder singlar genom tystnaden.

Så går bilden upp för mig.

Ofattbar, men ändå fullt förståelig.
Jag ser vad jag ser. Förstår vad jag ser.
De betraktar mig. Stirrar på mig.
Uppfodrande, anklagande, panikslagna, apatiska.
Alldeles för många ögon
som inte förstår.
Som ber om hjälp.

Jag sluter mina ögon för att stänga ute blickarna.
Ändrar riktning på mina steg.
Ta mig härifrån!

Men tystnaden omringar mig som ett väsen.
Den kryper in i mig och sätter sina klor i min själ.
Den sitter där och kommer aldrig att släppa taget.

Rör på sig ibland för att jag inte ska glömma.

Idag

känner jag mig frivol. Tre blogginlägg på mindre än en timme! Kollade vad jag hade i portfolion och vad hittar jag, om inte en liten japanska som jag gjorde häromkvällen men redan hade glömt bort. Kort är mitt minne.

Ovan regnbågen

Den 27 maj började jag skriva blogg till den här låten. Så ikväll firar jag drygt tre månadersjubileum. Värt att fira med en annorlunda version av denna klassiker. Och i den här versionen blir den ju alldeles väldigt bra!

Rädsla...

...kommer i många former.

När alla har gått och lagt sig

sitter jag uppe och tecknar, jobbar, chattar och lyssnar på god musik. Så inspirerande! Lyssna på denna sammetsröst t ex. Alldeles bedårande. Får mig att tänka på höstvandring på New Yorks gator. Regndropparna smattrar mot paraplyets svarta, gatulampornas sken lyser gulaktigt över trottoarer och trappuppgångar. Höstlöven smetar mot gatan, bruna, kladdiga. Inne på barerna är värmen fuktig och på caféer sitter baskrar och polotröjor och läser Kafka. Bartenderna torkar stillsamt ur glas och håller koll på kunderna så att ingen ska gå missnöjd från hans bar denna regniga kväll. "Autumn in New York". Oh, bless my soul! I give you Melody Gardot this fall. (Kommer ni ihåg "Smoke rings" med Leif "Smoke rings" Andersson? Han skulle ha älskat den här musiken!)

Mätt på att mäta

Idag har jag mätt mer än jag mätt på länge. Och omvandlat inch till cm. Tack och lovom för hjälp per Internet. Bläddrat i katalogen med alla möblerna och fått tänka om både en och två gånger. Ritat och jämfört med foton från caféet och gissat hur stor den möbeln är på ett ungefär. Jag kunde ju inte gå runt och mäta varenda möbel, det var illa nog att jag gick runt och blixtrade i lokalen. Jag har aldrig velat synas, än mindre störa, men i min nya yrkesroll kan jag inte tillåta mig sånt introvert beteende. "Här är jag och jag är jävligt bra" är min nya attityd och parroll!
Att jobba skalenligt är inte riktigt vad jag är van vid, och jag märker vilken skillnad det blir när man faktiskt använder sig av en linjal. Man får inte alls plats med så mycket som får när man bara tar till minnet... Nu återstår kvällspasset vid ritbordet. Jag gör inte mycket annat än arbetar, umgås med barnen i ca fem-sex timmar, sen arbetar jag igen, ca fyra timmar till. Kul!

Ballt bord va? Vet inte om det får vara med men jag tycker det är lite insektsliknande och fint.

Classic country style

Aah, nu sprakar brasan i kaminen. Själv föredrar jag just nu friska vindar, så jag sitter här och lyssnar på dem därnere. Jag behöver samla inspiration och känsla. Känna in den engelska landsbygden och dess inredning. Och nu talar jag naturligtvis inte om den inredning som dominerar den engelska landsbygden idag, utan möblemang á la engelsk herrgård i en Agatha Christie-roman. Bibliotek, salong och kök i 20-30-talets England. Jag ska inreda ett konditori! Två rum ska ges tre funktioner och det är JAG som ska göra skisser och planritningar (för hand) för att övertyga ägaren om att detta är vad hans café behöver. Ska definitivt använda mig av mörkgrön penna! Han kommer att förstå sitt eget bästa. Säkert.

M&M

Är det någonting vi äter i den här familjen som är min, så är det grönsaker och frukt. Bland grönsakssläktet tillhör morötterna en av favoriterna. Framförallt rivna morötter med citronsaft på. Bland övriga favoriter hittar vi gurka, cocktailtomater, majs och stjälkselleri. Endivesallad tycker jag också har en spännande smak. När man fick den som barn var kändes det väldigt lyxigt. Köpte en planta sparris härom året, planterade den i landet. Vid ett synnerligen svagsint tillfälle tillät jag Elliott med kompis köra upp en bana i grönsakslandet. Det var ju höst och skörden var bärgad. "Låt kidsen ha lite skoj", tänkte den ömma modern. Det gick som det alltid gör när man släpper på tyglarna; de massakrerade hela landet, inklusive sparrisplanta. No more asparagus for you, mum.
Ytterligare nåt år tillbaka i tiden skulle det odlas ruccolasallad, denna dåförtiden så exotiska salladssort (föga visste svensken att den redan tidigare funnits i våra trädgårdsland och då gått under det mindre exotiska namnet senapskål). En påse hade säkert räckt för upprepad odling i flera år men vissa ivriga odlare föredrar att lägga alla frön i en säck s a s.
Oj, så växtvillig ruccola är! Man fick känslan av ogräs, då den med åren spred sig till grusgångar och stack upp sitt fransiga tryne på de mest otillgängliga ställen; ständigt perforerad av nån salladsbagge. Och mer besk än god. Numera odlar vi romansallad som håller sig på sin utstakade plats, växer villigt men behärskat och smakar både sött och gott. Snart ska vi skörda rödbetor och lägga in gurka. Så ska vi nog överleva den här vintern också.
Hittade en gammal skiss till en almanacka som snart finns i en bokhandel nära er. Den användes inte, men här kom den otippat till nytta för att illustrera denna utläggning om grönsakernas liv och lust. Frukterna får jag spara till ett senare tillfälle. Det duger inte att pladdra på när man inte har något att säga.