Jag ska skriva en berättelse. Säger inte bok eller barnbok eller någonting som kan låsa hjärnan i prestationsångest. Men en berättelse om en man vars namn jag hittade i en tio år gammal Antik&Auktion.
Som författare brukar säga: jag skriver bara sådant som jag själv vill läsa om. Och nu tror jag att jag har hittat en intressant figur att skriva om.
Som en liten karamell att suga på. Hur ser han ut, var bor han, vilken tid ska historien utspela sig i, vilka fler personer ska vara med?
Just nu finns det bara ett skälvande tunt skal av tankar, och jag antar att skalet kan gå sönder när som helst, vid minsta felsteg. Så jag låter tankarna marinera och hoppas att skalet hårdnar mer och mer tills det håller att bolla med.
Finns ju en viss risk att skriva att man ska skriva. Eller hur?
Men jag lovar ingenting bestämt, precis som Orsa kompani. Det ska vara lekfullt, luftigt och lätt. En klackspark, precis som livet.
Men i fredags var det mer en magspark då vi fick ringa ambulansen igen. Trots Stesolid (vår första administration) så ville inte kramperna rikigt ge sig. Vi slapp i alla fall att åka in till sjukhuset. Så himla skönt! Och nu hoppar han studsmatta igen. Eftersom vi inte har vinter här kan den lika gärna stå framme.
Nu har jag fått ett paket av Postkodlotteriet som jag ska hämta på affären/posten. Vad kan detta vara? Spännande!
Ut i den 6-gradiga blåsten på min snabba Svala, så får vi se sen om julen blir extra kul : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar