19 september, 2016

Vardagsliv

Efter en "härlig" morgon på habiliteringen (men personen var BRA), där vi fick berätta lite om livet med sonen, hör vi själva hur tokigt det låter. Jobbigt liksom.
Kiss överallt typ, för att inte tala om bajs som hamnar lite tokigt ibland.
Tvättandet. Att man måste plocka undan så mycket för att det inte ska hällas ut eller ätas upp. Att man måste låsa dörrar för att det inte funkar att ha dem olåsta. Att storebror måste ha en svår tillvaro.
Och att det är läge att begära utökad korttidstid. 
Ja, tack, det skulle väl vara skönt.

Och när man pratar och berättar så känner jag den där darrningen i rösten som ibland kan signalera nervositet, men i det här fallet snarare signalerar: pratar jag mer och djupare så brister det. 

Men att bryta ihop är ju inte aktuellt, så farligt är det inte. Man kan förfasa sig över människors levnadsförhållanden: "Hur står de ut?!", men när man lever i nåt knas, så blir det faktiskt vardag.
Så här är det och så här blev det. Bara att ta hand om skiten livet dag för dag. Det finns miljontals som mår så mycket sämre!

Och, man får förmodligen inte mer än man klarar av. Man får bara anpassa sig och ducka när det känns lite jobbigt...

Jag trivs t ex med att jobba som jag gör, konstiga tider och oregelbundet, men INTE när jag måste blanda in andra (motvilliga) personer till hjälp. Det gör mig rätt så förbannad att man inte kan be om hjälp fler än två kvällar på tre veckor innan det börjar gnällas över att det är för jobbigt...
Då kommer jag att kämpa så mycket som behövs för att den personen inte ska komma hit fler gånger. Jag tar hellre in någon glad från gatan än besvärar släkten fler gånger!

16 september, 2016

Jobb och nöjen

För första gången på länge ser jag ut på en molnig himmel.
Igår hade vi tropisk värme sent på kvällen igen.
Nu har vi moderata 17 grader och det ligger regn i luften, men jag hoppas det inte bryter ut; jag ska cykla till jobbet snart.
Sitta och följa texten i ett manus jag borde kunna utantill vid det här laget.
Men, eftersom det inte är jag som ska stå på scen om två veckor lägger jag inte särskilt mycket på minnet. 
Jag beundrar verkligen de som har pluggat in varenda ord och sedan dessutom ska röra sig i speciella mönster och "danser". Innan det sitter. Innan man har dansat in varenda ord i sin kropp. Det kräver sina repetitioner.
Fortfarande ett roligt jobb!

Jag tror i och för sig att min hjärna är byggd för repetitiva jobb.
Jag har jobbat med att läsa almanackor i 16 år utan att dö på det (bara lite, ibland) och nu sitter jag och läser samma ord om och om igen utan att tröttna.
Denna hjärna behöver inga större förändringar för att trivas, åtminstone inte vad det gäller arbete.
Då är det värre med privatpersonen. 
Hon gillar förändringar och roligheter!
Så imorgon ska vi vänner på en konsert med Växjös pianovirtuos Per Tengstrand och Rottnes sångson Ola Salo. 
Det ska bli en fest! Och i Växjö har vi en världsberömd (tror Växjö) MAT-mässa som sträcker sig över hela helgen. Närodlad mat lite överallt. Och vi ska ut efter konserten och mumsa litegrann. Topp!


15 september, 2016

444

Inatt. Drömde om någon dörr eller liknande. 
Hörde på avstånd väckarklockans entoniga, envisa pipande.
Vaknade och böjde mig över sängkanten för att kolla om det verkligen var dags att stiga upp. Klockans digitala siffror visade på 4:44.
Vad är oddsen för det...?
Någon, eller några, vill mig något.


Tacksam försökte jag sova en stund till. 
Vaknade något senare och var tvungen att gå på toa.
Ytterdörren klickade igen. Sambon gick till bilen för att åka till jobbet.
Klockan var 05.35.

Att bli väckt av att någon är uppe och rör sig, oavsett hur diskret, är väl ändå rätt förståeligt. Men att bli väckt mitt i natten av en obefintlig väckarklocka, det är nåt annat det...

13 september, 2016

Boktips!

Har läst min första sydkoreanska bok.
Förtjusande liten bok!
En berättelse om människans beteende mot varandra förklädd i fjädrar, päls och näbbar. Har även satts upp som teater, musikal, animerad film etc. 

"Hönan som drömde om att flyga" av Sun-Mi Hwang.
Läs!

08 september, 2016

Värme i september


Idag är det lika varmt utomhus som inomhus. Molnen täcker hela himlavalvet. Det vilar en tystnad över nejden. Endast en fluga orkar vimsa runt på fönstret innan den flyger mot den öppna dörren.
Katten kurar under jasminbusken och njuter av värmen.
Måste vi äta idag?
Torsdagar är veckans vilodag, då man nästan kan göra vad man vill.
Hade jag varit helt ensam hade jag nog knappast lagat mat, men en 17-åring behöver väl lite näring även om han inte äter något annat än brun mat...

Jag släpper ut de sista dropparna rosévin, men t o m vinet är långt ifrån så iskallt som jag vill ha det, trots att det bevaras i kylskåpet!
Nu är det ju fortfarande sommarvarmt... betyder det att jag kan köpa ytterligare en dunk? Jag dricker nästan bara på sommaren, men om sommaren dröjer sig kvar måste det ju vara okej att fortsätta dricka, tänker jag.
Garnet jag köpte ligger i sin påse. Jag virkade tre rutor, sen kom det annat emellan och nu jobbar jag. Men tro mig, det är bara en "temporary setback".
Jag ska ta tag i projekt African flower igen, kanske ikväll?!
Precis som i livet går det inte att vänta på det perfekta tillfället; man måste bara gneta på, steg för steg, andetag för andetag, för att komma någonstans och komma igång och framför allt bli färdig med påbörjade projekt. 
En maska följer en maska, och en dag vaknar du och inser att du har maskat hela livet. Ha ha! 
Nej, men du inser att du har virkat dig något stort! Du har skapat ditt liv.
Kanske med en del tappade och några sneda maskor, men det blev trots allt ett liv. Ditt liv.
Sa jag att det är varmt? 
Hela natten låg tempen på 18 grader. Just nu, kl 17.40, är det 22 grader varmt.
Bara behagligt.
September, du sköna månad, varken för solig eller för regnig. 
Bara varm, som en kofta en kylig morgon.

06 september, 2016

NoahsArk har flyt

Igår ringde telefonen. Det kunde mycket väl vara en försäljare eller en närstående människa som jag inte riktigt orkar med. Men jag tog risken och svarade.
Och, hoppla, det var en kommunmänniska!
Och inte vilken som helst, utan en tjej som jag känner privat.
Och som jobbar på kulturavdelningen. Kultur är kul, det vet du.


Så på måndag ska kulturmänniskorna och jag ha ett möte (självklart, man måste ju mötas eye to eye) så jag får veta alla detaljer i NoahsArks kommande uppdrag: att göra affischen till 2017 års kulturnatt!
Well, hello, vilken ära! Och utmaning.
Jag tror att temat kommer att bli "kärlek".
Bra, det är brett som en ladugårdsvägg, det kan jag fantisera om ett tag.
Samtidigt är det alltid svårt att göra en bild på beställning.
Inte alltid det faller på plats lika lätt som det gör, när man bara skapar i det fria.
Well, utmaningar är till för att man ska växa, och kan jag bli längre än 162, 5 cm så gör väl inte det någonting!

01 september, 2016

En kopp höst

En fjäril kom in genom den öppna dörren, fladdrade mot fönstret på den motsatta väggen. Flög tillbaka mot de ljusa fönstren på den andra sidan rummet och dansade en stund i solen. Lätta vingslag, ingen panik. Och där - flög den ut i det vackra septembervädret igen.

Första september, och den officiella höstmånaden är här med röda rönnbär och, om man sitter inomhus med öppen dörr - kyla i luften. Om du går ut i solen känner du nog att det är väldigt varmt för att vara höst. 
Men det är så vi börjar bli vana vid att känna hösten: varm.
Så fort skolan börjar igen så slår hettan till, åtminstone en vecka.
Sen kan det vackla lite fram och tillbaka.
Morgnarna bjuder på blöt, kall gräsmatta när man går ut och hämtar in sonens första äpple för dagen. Uppfriskande nattkyla mot bara fotsulor. 
Varje dag som regnet håller sig där uppe är en bra dag. 
Nätterna, ja då får det gärna ösa ner för då är jag inte ute. 
Vad jag vet finns det inget jobb som gör att du måste vara ute på nätterna. 
Eller ja, det skulle vara nattvakt då såklart... Men den mesta tiden tillbringas väl ändå i en bil eller inomhus, tror jag.
(Och då kan jag inte låta bli att rekommendera "The Nightwatch" - Nattvakten, som går på TV4. Tittar du inte redan på den så får du gå till TV4Play. Njutbar.)

För länge sedan skrev jag ett inlägg om hösten, eller påbörjade ett inlägg, eftersom jag aldrig la ut den.
Nu känns det som om jag borde ta tag i den texten igen och se om jag kan bli färdig med den. Ska jag gå i en skrivkurs måste jag väl kunna skriva?
Kaffe - ett måste för skrivandet har jag läst någonstans. Problemet är att jag blev så himla mätt av sushin jag åt till lunch!
Känns som om det blir svårt att knö ner kaffe också. 
Men, konsten kräver sin tribut.
Och klockan är snart 15. Jag har ju missat två-kaffet med en hel timme!





Medge att man fikade med mer stil förr i världen!
I Sverige fikar man på jobbet.Säger inte att det är fel, men dagen känns lite upphackad. Ska jag tolka det som att man bara är kapabel att jobba två timmar i streck åt gången?
Själv vill jag likt fjärilen fladdra lätt och lekfullt genom arbetsdagarna (och livet). Och för att hålla sig lätt bör man dra ner på fikandet och upp på fladdrandet.

PS. Någonstans har jag läst eller hört en text av Beppe Wolgers som heter Fyra koppar snö. Gillar verkligen bilden jag ser.  

30 augusti, 2016

Nytt jobb

Och vips så var jag mitt i jobbet som sufflör.
Började igår med en nätt arbetsdag till kl 21. I och för sig började den inte förrän 14 på dagen. Ett intressant jobb på det hela taget, för att citera Ture Sventon, på ett ungefär. Man får en inblick i hur man kan göra en scen på många olika sätt, man får skratta åt ett antal avvikelser från manus - avsiktliga och oavsiktliga, härliga dialektbyten bara för att man blir så trött till kvällen eller för att man vill testa om det passar.
Och där sitter jag och försöker göra mig nyttig...
Ja men tjenare! Här kommer jag och vill vara duktig!
Slänger in en replik, rättar till en ordföljd ibland. Inte alltid så lätt att veta när man ska lägga sig i. Ibland kan ju konstpauserna bli väääldigt långa. Vem vet när det är läge att pipa till? Fick även läsa mot en skådis som hade många långa konstiga meningar. Inte lätt att komma ihåg alla orden då.
Imorgon är det pressvisning av höstens egenproducerade pjäser, så då får jag ta mig dit och kolla in utbudet, för att ha lite koll inför biljettsälj och dylikt.
Jag har ännu ett intressant jobb som jag ska göra några timmar om några veckor: ljusmannnekäng. Låter nästan som Lucia, men då är det inte jag som skiner.

23 augusti, 2016

La vie en rose

Oj, oj så spännande!
Mitt liv alltså. Nya saker händer varje dag. (Konstigt).
Idag t ex fyller jag år. Hur spännande är inte det?! (Not).
I morse sa min yngste son, som av en outgrundlig anledning (eller inte?: han hade blivit lovad äppelkaka till frukost) satt vid frukostbordet innan mig: "Jag skulle säga grattis idag".
"Jaha - är det någon i din klass som fyller år idag?" svarade jag, med noll tanke på att det kunde vara mig han skulle gratulera (sufflerad av sin pappa).

Och apropå sufflera. Kan bli ett till jobb i mitt digra CV!
Hoppas få repsufflera på teatern i september och inte vet jag hur länge man behövs, men hallå, jag ställer upp så länge det behövs! Vilket toppenjobb!

Och inte nog med det: jag anmälde mig just till en skrivarkurs på distans!
Hade gärna åkt en vecka till Frankrike i höst, men jag behövs ju här hemma: sufflösjobb och sånt ni vet, så distans får det bli så länge.
Flow. Jag ska lära mig flow i mitt skrivande. 
Ville gå en vanlig skrivarkurs (utan flow?) men den var fullbokad.
Igår hade jag ingen aning om att dessa kurser fanns ö h t, så jag är så taggad inför detta. Kanske drar jag till Frankrike nästa år...

Oh, la la, ce'st la vie en rose.

22 augusti, 2016

Joni Mitchell - Both Sides Now





Men det blir väl inte så mycket bättre ikväll?!

Kommer du ihåg scenen i Love Actually, när Emma Thompson kommer på att hennes make är otrogen, på självaste juldagen. 

Oooh, så sorgligt!

grace anchor

Klicka på bilden för att se nära, nära.
Titta! Ringarna jag köpte från Salt Spring Island i Canada har anlänt.
Äääär de inte fina, så säg?!
Den i enbart silver är något större så den kan jag ha på pekfingret om jag skulle vilja det en vacker dag. Den fanns inte i rätt storlek, s a s, men den sitter fint på fingret ändå. Och sådär otroligt sköna rundade inuti. 
Suveränt fina, tycker jag!
Tack för det Stephen Clement på grace anchor. com

Det kan hända att jag har köpt vigselringar. Deras instagramkonto och hemsida består av endast bröllopsfoton : D

Kreativitet

Clothogancho

En überkreativ kvinna som handarbetar fram de mest fantastiska kreationer.   Gå och se på hennes hemsida, eller på Pinterest. 
Clothogancho. Konstigt ord, svårt att memorera, men nu tror jag att det sitter.



 Själv är jag glad att denna bild uppskattas av en golfspelande kille i Skåne!
Ja, vi gör allt vi kan för att glädja vår omvärld.

20 augusti, 2016

Fläderbär


 Favorittidningen Lantliv

Igår gjorde jag fläderbärskapris. Inspirerad av Lantlivs egna "bonderedaktör" Petra Aschberg plockade jag ett antal klasar av de omogna fläderbären, repade dem från skaften och kokade tillsammans med en ättikslag.
Men, jag vet inte... lagen kokade nästan bort och bären såg lite mosiga ut.
Så jag googlade på fler recept, och det fanns ju ett otal andra varianter på dessa kapris. 
Så jag lägger inte ut något recept här, då jag inte har en aning om slutresultatet. Några dagar ska de väl få vila sig i form innan jag testar dem.

Sen, när fläderbären har blivit blåsvarta... då ska jag koka saft och/eller göra tinktur av dem. På sista tiden har jag shoppat loss (oj, nu igen) på bokhandlarna. Häxans trädgård, Lisens gröna värld, Hälsa ur Guds apotek, Den helande naturen, plus att jag har ett antal böcker om medicinalväxter som min mamma hade köpt i sin tur. 
Jag vill bli en örthäxa! Jag vill använda det som gives gratis i naturen för att bota eller bättra mig själv och de som behöver.
Efter att ha läst Hälsa ur Guds apotek, köpte jag raskt äkta svenskdroppar. 
De sägs bota ALLT ( t o m dövhet!), så nu dricker jag dessa fantastiska droppar morgon och kväll (om jag kommer ihåg: kom just på att jag glömt det idag).

Och mitt i min önskan att äta mer vegetariskt och nyttigt ffa, så åt jag en pizza igår. Med kött och bearnaisesås. Jag säger bara det; gott som fan, men fan vad dålig jag är i kistan idag! Så, svenskdroppar får det bli. Ett mycket bra medikament för matsmältning!

19 augusti, 2016

TDAC

Det finns en trevlig sida på nätet som heter theydrawandcook.
Du, jag, vem som helst, illustrerar ett recept. Lätt som en plätt!
Du kan ha turen att bli publicerad, både på nätet och i böcker som de tillverkar och ger ut!
Men så trevligt, tänkte jag för några år sedan och började grubbla på vilket recept jag skulle illustrera.
Då jag hatar, haaatar, att laga mat och frågan "vad ska vi äta idag?" får det att krypa i skinnet är inte mat något som glimrar och inspirerar mig.
Men, skam den som ger sig. Någon god mat finns det väl att teckna av?
Ja, det gör det!
 En selleripaj. Skissen är färdig, nu ska jag teckna den med tusch och kanske måste jag färglägga den? Jag gillar ju svartvitt... men alla recept är ju vanligen så färgglada. Kanske kan det då vara svartvitt och möjligen EN färg som kommer att bli inträdesbiljetten till theydrawandcook?!
Innan bilden är färdig kanske du vill prova pajen? Trots att den har selleri i sig kan man inte påstå att den smakar selleri. Den är helt enkelt bara GOD!

Selleripaj

Du får själv öka på ingredienserna efter tycke och smak. Det här receptet ser det ut att vara väldigt lite i. Men det är ursprungsreceptet, så...

Skiva upp en stjälk blekselleri/bladselleri
Skiva en purjolök
Mjuka upp dem i stekpanna, men bränn inte!
Om du använder grönsaksbuljong, släng i en sådan.
Vi tar lite vatten och kryddor och fett. Går precis lika bra.
Låt allt bli mjukt.

Rör ihop 1 burk crème fraiche
        ca 2 dl riven ost
            1 krm paprikapulver och pepparmix (svartpeppar, typ)
i en bunke. Och rör ner grönsakerna i smeten.

Pajdeg: 4 dl vetemjöl (el. hälften grahamsmjöl)
       ca 100 gr smör (originalrecept 200 g, men det blir SÅ fett!)
           ½ dl kallt vatten

Släng ut pajdegen i en form, ca 24 ¤cm och släng i "kletet"
och så skjuts in i ugnen på 200 grader Celsius i ca 20 minuter.

Massor med sallad till. Mycket gott!

18 augusti, 2016

Timmerhus

Hamnade på en sida för irländska timmerhus. The Little Log House Company. De ser ut som sagohus och är ca 30 kvm. Väldigt rara, men kanske lite för sagoaktiga? De kan även bygga i Sverige om man skulle känna sig sugen på det. Finns även i större storlekar.
Väldigt fint litet hus!
Men så kom jag att tänka på att Sverige är rätt så tätt på skog och timmer så varför inte se efter vad som erbjuds på svenska marknaden? 
Gick in på bilder direkt.
Tyckte de flesta såg rätt trista och svenska och normala ut... men så hittade jag en bild som tilltalade mig och hamnade på en sida där företaget ligger i självaste Ljusdal, Hälsingland! Timmerblock! Känns ju trevligt då jag vistas i Järvsö lite då och då (2 mil söder om Ljusdal).
Och de bygger små hälsingegårdar! Så fint!
Jojo, vissa bor fint.

Älskar omålade timmerhus i vinterdräkt!
Om timmerhus roar dig, och små timmerhus ännu mer, och kanske med en sagobokstwist, så googla vetja! Small loghouses, fairytale, så får du upp mycket ögongodis : )
Hade jag inte suttit här hade jag gärna lärt mig hus man bygger ett timmerhus!
Det är ju i princip som plockepinn, fast tvärtom. Ordning  och reda och den ena pinnen på den andra.
Ett friskt hus. Gud så det lockar!

17 augusti, 2016

Virksugen

Igår kom garnet som jag beställt i min naiva tro att jag ska virka en pläd/filt!
African flower heter den berömda och populära "mormorsrutan" som jag ärnar virka en hel drös av!
Alltid svårt med färger tycker jag, men det ska vara många och det måste finnas kontrast mellan färgerna. 
Och svårt att beställa på nätet. En del av färgerna motsvarade inte riktigt förväntningarna.
Vi har en yttepytteliten garnaffär i stan (egentligen säljer de ju symaskiner och knappar och band) där jag hittade i mitt tycke dyra nystan i färger som kanske kan användas också, så det blir lite fart i filten.
Här nedan kan du skåda hur det skulle kunna bli om jag hade exakt samma färger : )

"Stay tuned" som vi säger i etern: nån gång innan året är slut bör jag ha virkat den första rutan!

Kontaktproblem

Teknik är underbart, men när det inte fungerar, då är det inte lika underbart.
Ja, det där har man ju aldrig läst eller hört förut...

Jag skulle skypa med en läkare idag, men det fungerade inte alls.
Kollar, efter att ha frågat på världens bästa uppslagsbok, The Facebook, på bredbandskolle.se, men där säger man att min uppkoppling är så bra så.
Jaha, vad gör man då?
Har installerat senaste skype-modellen, så det är inte det som fallerar heller.
Jävlans irriterande.

Man skulle kunna ta det per telefon kan man tycka, men läkaren har nog ingen mobil verkar det som. Och ingen telefon vid sin dator. Och datorn behöver han under samtalet med mig. Tycker det är lite charmigt faktiskt.

Kommer ihåg när vi envisades med att använda bakelittelefonen från 1932 ända in på 2000-talet. Men till slut gick det inte att använda den för att ringa till en myndighet eller officiell institution, då man alltid måste trycka ett val.
Det var ju väldigt besvärligt på en sådan fin gammal telefon.

Vilket påminner mig om 7-åringen som fullständigt förvirrad frågade hur man skulle göra för att ringa på vår telefon : ) 
Stackars tekniknördar, har ingen koll på det manuella! 

09 augusti, 2016

Med hängslen och livrem i livet

Kom ihåg att lägga en frottéhandduk över dina axlar för att på så sätt fånga upp fallande hårstrån. Så att de inte hamnar på golvet. 

Viktigt:jag måste lära mig att mäta upp biltvättmedel exakt som det står på flaskan och med ett litermått till vattnet så att det blir rätt proportioner
När jag ska städa min cykel. Eftersom den ska till cykelhandlaren för en översikt. Man vill ju inte lämna ifrån sig en smutsig cykel!!!
Men den där sanden som jag cyklade i den har fullständigt förstört framdäcket! Jag får inte bort den. Usch!
Och handbromsen som jag aldrig någonsin använt, den får de väl skruva till så att den fungerar. Det känns viktigt.
Jajamensan, cykeln är över 20 år i år och jag har den alltid instängd om natten. Alltid! 
Jag vet hur man får saker att leva länge jag.

Det är också därför jag har en finfin hemmasydd liten påse från det glada 70-talet där jag stoppar mina mjuka gummiträskor för de tillfällen då jag åker någonstans och ska göra utomhussysslor. När jag är inomhus har jag självklart ett par andra tofflor. Självklart!
Alltid dubbla plastpåsar. Alltid! Plastpåsar är inte att lita på, det vet väl alla?
Jag tvättar alltid samma dag i veckan, jag kliver alltid upp i svinottan när jag ska tvätta, andra morgnar drar jag mig till 06.30. 
Jag går till frissan var 6:e vecka oavsett om det behövs eller ej.
Jag frostar ur frysen varannan månad, det går inte annars!
Jag städar minst en gång i veckan och håller en oklanderlig ordning på mina ägodelar. Och rensar ut en gång i månaden och gör mig av med gamla prylar och papper. Men vågar inte slänga papper med personliga uppgifter!
Inte ens efter döda personer. Inte ens om jag river sönder papperen i små, små bitar. Aldrig!

Jag lägger aldrig på ett brev på postlådan på kvällstid, för då vet man ju inte vad som kan hända under natten! Nehej, verkligen inte!
Så mycket farliga ungdomar som är ute på kvällar och nätter.
Cyklar hem efter mörkrets inbrott? Skulle aldrig falla mig in!
Varje dag bäddar jag min säng. Slätar till överkastet till perfektion och lägger på kuddarna och extrafilten precis som de ska vara. Alltid, oavsett vad som hänt här i världen. Allt ska vara som det alltid har varit, stå där det har stått och inte hålla på och ändra sig!
Personen på bilden har ingenting med texten att göra.
Om jag känner mig trygg?
Nej, oh nej
Så mycket otäckt som händer i världen, det är ju inte klokt! 
Men de flesta olyckor sker ju ändå i hemmet.
Och jag gör då allt jag kan för att ingenting oförutsett ska drabba mig!

08 augusti, 2016

Vardag

Så hade dagen kommit. Dagen då sommarlovet var slut för en del av familjen.
Solen sken, men som tur var doldes den även bakom rikliga mängder moln. 
Och som krydda på moset blåste det närmast orkan. 
Det underlättade kanske turen till jobbet kl 13.30.
Återigen fick jag ankra studsmattan vid flädern för att den inte skulle lätta och slå sönder kreti och pleti.
I ett ovanligt energiskt anfall rensade jag sedan landen på gamla vissna blomster och fröställningar samt dessa otaliga rosenskott som definitivt hotar att ta över hela blomsterlandet. I år har jag knappt sneglat åt rabatterna.
Jag är så evinnerligt trött på dem. Otacksam är jag.

Foto taget av kdeckare.blogspot.com
Färdig med detta (så färdig man nu blir) lyste solen fortfarande skönt, så det blev läsning på altanen. Som en fin kontrast till sommaren läser jag Staden sover av Maria Lang. Den utspelar sig under iskalla februari och som vanligt är det miljöskildringarna som är behållningen.
Inte så ofta man läser böcker som utspelar sig i vinterkyla? Eller åtminstone sällan, som beskriver kylan och snön så att till och med jag längtar till snön.
Men det är något speciellt med vintern 1970. Kortkort vit päls till lårhöga vita stövlar. Låter det snyggt?
Visste du att människorna i Maria Langs böcker för det mesta är brunögda och svarthåriga och klädda i gult? Nu har jag plöjt ett antal böcker i sommar och det blir väldigt uppenbart. Ibland kan hon chocka med att nåt går i grönt, men jag tror aldrig jag har läst att någon är klädd i rött eller blått. 

Men hennes böcker får mig ständigt att vilja åka till Nora och bese Bergslagen och Värmland, Rottneros och diverse småorter. Rämen till exempel, vem visste var det låg? Jag fick ta fram kartboken och orientera mig i värmlandsskogera!

Ikväll ska jag titta på ett läkarprogram om en 16-åring som lider av svårbehandlad epilepsi. Inget nöje, men kanske upplysande? Vi håller på att avsluta en medicin och hela proceduren tar fem månader! I oktober ska vi vara av med den. Och under tiden håller vi tummarna för att inget går fel.
Vi njuter av över två års anfallsfrihet och hoppas att vi aldrig behöver återstifta bekantskapen med denna djävulska åkomma. (Ett ton peppar).

07 augusti, 2016

Sommarbarn

En i stort sett sann historia från det glada 70-talet. Krönika nummer tre.

SOMMARBARN

Fem barn i åldern 5 – 12 år försvunna!
Sommarlovet hade pågått i två veckor och fyra dagar.

Det var när mamman skulle ropa in sina barn till middag, och de inte kom, som hon satte på sig gummistövlarna för att ge sig ut på barnjakt. I hennes värld var fem försvunna barn inte värre än ett myggbett, men nu skulle maten kallna om hon inte hittade syskonen fort som tusan.
Hon satte näsan i vädret, spärrade ut näsborrarna och vädrade i luften som en spårhund satt på ”sök”. Händerna i midjan och ett bestämt drag kring munnen.

Hade de gått ner till dammen vid sågverket igen? Häromkvällen, då hon insett att de två yngsta, som inte kunde simma, sprang omkring på dammens bryggsystem samtidigt som de större barnen roade sig med att jumpa på timmerstockar! - då hade det darrat till i bröstet för en sekund.
Men, de hade ju varit där sen sommarlovets första kväll utan tillbud, så hon beslöt sig för att lita på dem i fortsättningen också. Lukten av terpentin fick man väl stå ut med, tänkte hon trött.

Skogen då? Där hade hon genast gått ner sig i träsket som omgav barnens koja medan barnen visste precis var de skulle sätta fötterna. Och gungflyn... herregud, det var ju livsfarligt! Men det hade hon å andra sidan sagt till dem. På skarpen.

Järnvägen? Där fick de verkligen inte vara! Spåren löpte förbi sågverket och dammen.
(Vad hon inte visste var att vid sågen brukade barnen åka vagn på räls, klättra på transportband och hoppa i den enorma högen med sågspån. En kväll lekte barnen kurragömma och i sin iver att gömma sig smart hoppade lillebror in i en dörröppning och föll rakt nerför en lång stentrappa. Han bet ihop och hittades sist. En stolt femåring haltade hem).

Uppe på taket? De äldre barnen hade klättrat upp med två besökande barn på taket, minst 12 meter ovanför marken. Jesses, det hade inte varit populärt. Hur förklarar man på bästa att det är svårt att hålla koll på fem barn fulla av äventyrslusta?

Kvällen var ljuvlig, en riktig sommarkväll som gjord för bad. Hon tog cykeln och skulle precis trampa iväg då hon hörde dova ljud komma från diket vid vägen. Där, ur en vägtrumma, inte större än att ett (eller fem) barn kunde åla sig in, kom nu yngsta barnet ut med fötterna före, och efter honom kom fyra till.
Mamman väntade tills det sista barnet var ute innan hon frågade om de var hungriga, kanske?
Självklart hade barnen velat undersöka vägen som familjens katt brukade använda när den behövde korsa vägen.
Ingen hade fastnat under vägen. Allt väl.

Hungriga? Javisst, mamma!

04 augusti, 2016

Sommarknog vs. sommarskog

Tiden går fort, snart är sommaren här.
Varje dag hon öppnade ögonen tittade hon ut genom fönstret och sökte med blicken efter sommaren.
Nätterna gick fort, det var sant, men sommaren den dröjde.
Ena dagen var det soligt och varmt och hoppet steg i hennes bröst.
Nästa dag ven vinden iskall runt hennes ben där hon satt och väntade.
Regnen kom i skurar och när molnen skingrats sken solen en kort stund innan molnen åter dolde den, himlen svartnade och... hagel piskade gräsmattan!
Snart är sommaren ändå här. Hon kunde ju själv se blommor i rabatten, feta knoppar på syrenen, gräset som börjat växa. Men värmen då?
Så, en morgon tittade hon ut genom fönstret och såg. Hon såg sommaren!
Sommaren hade faktiskt kommit, och den här gången var den här på riktigt.
Välkommen”, viskade hon och kände glädjen fylla sitt vindpinade bröst.

*

Varje gång hon satte sig i sin solstol för att njuta av att sommaren äntligen hade kommit, började hon grubbla över allt som måste göras: gödsla i grönsaksland, vattna blommor, rensa rabatter, klippa häcken, ansa buskar och så vidare i all oändlighet, kändes det som. Och detta var bara det som måste göras utomhus. Inomhus fick det faktiskt se ut som det gjorde.
Hon satt i max en kvart innan tvånget att göra nytta i trädgården fick henne att resa sig igen.
*

Den enda fågelsång som hördes var skatornas kraxande, luften dallrade över het asfalt, ryggen sved där hon stod böjd i rabatten och blommorna ropade hela tiden på vatten. Ibland kände hon sig lite stressad rent utav, hur skulle hon hinna med alla rabatter hon skapat? Alla blommor som fröat av sig och spridit sig till ställen där hon inte alls ville ha dem. Litet grann kunde den allt störa, den där växtkraften som inte gick att kontrollera.

Till slut, efter femton år, insåg hon att hon faktiskt inte gillade att påta i trädgården. Inte gillade gräsmattor och rabatter. Hon älskade sommaren, men inte allt arbete som sommaren bar med sig för den som ägde en trädgård.
Nog nu, tänkte hon, sålde huset och köpte sig en stuga i skogen, där tallarna växte höga runt huset och den vita mossan knastrade under hennes stövlar när somrarna var torra, och kippade blött när regnet vräkte ner. För det hände faktiskt att det gjorde det, och det kunde till och med hagla utan att hon bekymrade sig det minsta om några växters väl och ve. Nu bodde hon i skogen och den skötte sig alldeles själv.

- Välkommen älskade sommar, sa hon varje år när den äntligen kom.

Sen satte hon sig ner och njöt.

Det här var en annan av de texter jag skickade till Smålandsposten. Jag hoppades att de inte skulle välja den för jag tycker den är alldeles för "söt".
Vad tycker du?

03 augusti, 2016

Summer camp, part II

En natt och en dag gick det, sen rev han ur sängkläderna och ville hem!
Stackars barn. Han lyckades förklara att det var jobbigt med alla barn (9 st).
Vi hämtade honom kl 17 och han somnade och sov gott inatt.
I morse körde vi ut honom igen, vid 10.30 - en lämpligare tid för vår morgontrötte son (att väcka honom kl 08 var visst inte lätt och sen somnade han på soffan innan frukost : )
Nu har vi gått på helspänn hela dagen. När ringer de, liksom.
Men i eftermiddag vankas varmt bad i tunna och tacos, så jag tror han håller ut.
Men karaoke är inte hans grej, så då får vi nog hämta hem honom vid 19-tiden. Och imorgon är lägret slut vid 13.30 : )
Några timmar lugn och ro har vi faktiskt fått, så jag kan inte klaga.

Hann klippa ner hela lavendel"häcken" och läsa fyra almanackor.
Toppen!

02 augusti, 2016

Summer camp

Ute blåser sommarvind, göken gal i högan lind.
Fast det där sista, det hör inte jag i så´na fall.
Igår lämnade vi av vår yngste son på ett trenättersläger två kilometer härifrån!
Så länge har han inte varit själv hemifrån någonsin.
Jag hoppas verkligen att han gillar´t. (Vi är i extas..)
Vi tänkte för en gångs skull vara ute i god tid så att han inte skulle behöva komma sist då alla andra redan anlänt. Planerade att vara där ca 15 minuter före utsatt tid.
När vi skulle åka saknade han foppatofflor på fötterna och han kan/vill aldrig svara på var de kan vara, så vi gick runt överallt i huset och överallt i trädgården. Men icke. Då kom sambon på att sonen hade gått ut sent igår, och då han tidigare på kvällen på en promenad hade hivat en toffla in i en trädgård, så antog vi att han kanske gjort samma grej igen. 
Därmed ansåg vi att tofflorna var försvunna och han fick åka dit barfota!
Vi kom dit två minuter innan utsatt tid... men vi var inte de sista att anlända, tack o lov.
Sonen valde att sätta på sig fina gula stövlarna som vi köpte förra året, men innan vi åkte ville han ta av dem. De satt som berget! Alldeles för små!
Då, förra året passade strl. 38, idag behöver han strl 41!
Tydligen bara 600:- Ett fynd!
Vi kände oss som prima föräldrar som varken hade tofflor eller stövlar till vår kära son...
Vi fick sen fara affärer runt och söka efter nya tofflor (jag hatar de där plastskorna, fulla med kemikalier!), vilket gick rätt snabbt, men stövlar var betydligt svårare, om man nu inte vill lägga 600 spänn på något som används en gång och sedan är urväxta.
Vi beslöt oss för att stövlar är ett onödigt plagg. Vi hoppas på ytterst lite nederbörd under dessa tre dagar!
Och öser det ner vill de väl vara inne?  eller så får vi ta en snabb tur till skoaffären som hade ett par för 400:- 

Det är augusti och genast är nätterna svinkalla och de svarta molnen hotar därborta, samtidigt som solen värmer gott. 
Nu ska jag ta ett bad! Sen börja jobba och sen kanske vi tar en tur i blåbärsskogen. 

PS. På kvällen, nere i TV-soffan. Jag reser mig upp och vad ser jag då? Foppa-tofflorna, mitt på mattan nedanför sofforna. Fullt synliga. Sambon påstår att han minsann har legat på knä och kikat, men det vete fan...

01 augusti, 2016

Ekan

För dig som inte är Pluskund på Smålandsposten bjuder jag härmed på en gratisflukt på min text som finns att läsa i dagens tidning. 
Jag skickade in tre texter och den här var den jag trodde de skulle välja sist! 
Inte någon lättsinnig sommarflört, om man så säger.
Håll till godo!

EKAN

En sommarmorgon kliver hon upp ur sängen och går ut.
Nere vid bryggan ligger den grönmålade ekan blickstilla. Som om den väntar på något.
Med en sökande blick över det glittrande vattnet lösgör hon båten från bryggans pålar, kliver i och sätter sig. Förväntansfull och rak i ryggen.

I en säng ligger en man och sover. Ingen soluppgång kan få honom att kliva upp innan han vaknar av sig själv. Hans bästa tillstånd är sömnen. Då finns han inte. Inte heller hans problem eller människorna runt omkring som, ärligt talat, är upphovet till hans problem. Att sova skänker frid i själen, även om han inte uppfattar friden eftersom han sover som en medvetslös, och drömmer gör han aldrig.
En fluga försöker ta sig ut genom sängkammarfönstret. Surrar ilsket och puttar med ryggen mot den solvarma rutan men utan resultat. Den har länge surrat i ansiktet på den sovande människan, men det har bara resulterat i lojt viftande händer. Instängd i ett syrefattigt rum lägger den sig desperat på ryggen och surrar runt, runt, runt.

Bild:Samuel Lindskog, Örebro läns museum. DigitaltMuseum
Kvinnan tar tag om årorna som vilat sina blad mot stäven. Årbladen bryter stillsamt vattenytan och när hon lutar sig bakåt och spänner magmusklerna känner hon vattnets motstånd.
Hon njuter av värmen, tystnaden och fåglarnas ivriga kvitter. Sluter ögonen och låter årorna vila när hon kommit ut på sjön. Det här är hon. Utomhus, i naturen. Ljuset som får hennes ögon att slappna av och se klart, och dofter som fyller henne med känslor sedan länge nedpackade.

I rummet där mannen sover är luften kvav och rullgardinen skärmar effektivt av allt dagsljus. På stolen bredvid sängen tickar en väckarklocka. Flugan har gett upp kampen och ligger alldeles stilla. Som död. Plötsligt knäpper det till i rummet. En luftström sveper in och flugan vaknar till. Dörren står på glänt.

Yrvaket slår kvinnan upp ögonen då en vindpust väcker henne. Ekan har drivit över hela sjön och nu befinner hon sig vid stranden på den andra sidan. Hon kliver ur och balanserar på de hala stenarna vid stranden, ser båten gunga iväg på vattnet och känner att det svider till lite i magen.
Lite hungrig kanske, tänker hon. Hungrig på livet.
När hon går från stranden upp mot skogen, där tallstammarna växer upp ur den torra marken, landar en fluga på hennes hand. Kvinnan tar ett djupt andetag, lyfter upp handen och ler stort mot flugan. ”Ska du med?”


I stugan där mannen sover smäller det plötsligt till i dörren, haspen trillar ner och låser dörren från utsidan. Mannen sover tungt vidare, utan att reagera.

31 juli, 2016

Konstutställning nu igen

Klockan är strax 11 på förmiddagen. Alla utom jag sover i sina sängar. 
Det är söndag, solen skiner men det blåser kallt. Blommorna från gårdagens vernissage står fräscha och fina på altantrappen. 
Vernissage?,  tänker du förvånat. Det har jag inte läst nåt om.

Nä... jag glömde visst det. Det är ju sommarlov och då går hjärnan in i dimman.
Eller: jag klarar inte av människor som upprepar sig. Jag är inte så förtjust i att följa traditioner. Jag vill inte/kan inte hålla fast vid ett sorts manér. Jag skäms vid tanken på att någon skulle tycka att jag kör gammal skåpmat på en utställning.
Merparten av tavlorna jag ställer ut denna gång är tavlor jag har ställt ut en gång tidigare och därmed känner jag att det är en upprepning. Och därför trumpetar jag inte ut att vi ska ha utställning igen. 
Onödigt kan jag själv tycka med tanke på hur oändligt få det är som såg den förra utställningen : )
Blå huset av NoahsArk
Nu hänger tavlorna på ett mycket välbesökt café vid Växjösjöns norra ände.
Där ska de hänga i en månad, med många glada turistbesök hoppas jag. 
Och (snälla!) många köp också!

På vernissagen pratade en kommunpolitiker (!), sjöng en tjej "Hello" (!) och klipptes det ett gulblått band (!!!)
Sällan har så mycket gjorts för en så okänd utställare : D

Men Noah var faktiskt på plats, åt glass och drack kaffe (sommarens nya ovana).
Tre underbara vänner kom och sällskapade med oss och gav mig blommorna som nu står och är fina utomhus. Fick en finfin bukett av IOGT/NTO också.
Utställningen och caféet drivs nämligen av nykterhetsrörelsen.
Oj, tänkte jag och hoppades att gårdagens rosé inte kändes i min andedräkt.

30 juli, 2016

Vit bikini

Tjejen i vit bikini knäböjer bredvid mannen på stranden. Han ligger på rygg och det ser ut som om hon smörjer in hans mage med solcrème. 
Stranden ligger öde, förutom paret som placerat sig centralt på den sluttande gräsmattan. Precis när händerna smeker mannens mage dyker en kvinna med sin gänglige tonårsson upp på cykel. Solen har sent omsider börjat skina denna tidigare så mulna dag. 
Paret på stranden låter sig inte störas av de nyanlända.

Kvinnan och sonen går ner i vattnet direkt och därifrån ser de tjejen resa sig upp. Hon lyser i vit bikini, vita sneakers med kilklack, vit bredbrättad stråhatt samt ljusblå solglasögon där hon tar osäkra steg i en diagonal linje nedåt vattenbrynet till. Hon utstrålar en inre dröm om Hollywood. Hon ser ut som om hon vill förföra någon med sin utstyrsel. Men effekten uteblir.
Det var ju så här hon ville leva!
Precis före promenaden; när hon reste sig upp för att ta den diagonala linjen, grep vinden tag i det breda brättet och hotade att slita av hatten.
Hon vacklade till på sina höga kilklackar och la handen på brätte och skult så att brättet tvingades tillbaka upp på huvudet. Så fort hon sen släpper taget om hatten lättar den från huvudet, så hon tvingas gå med ett krampaktigt tag om brättet som viks bakåt från pannan. 
Det får henne att se ut som en bebis med solhatt.
Hon tar sig långsamt, tveksamt, drömskt, ner till vattnet och tänder en cigarett.
Poserar liksom där hon står och blåser rök i vinden.

Vem poserar hon för?, undrar kvinnan i vattnet, försedd med sotsvarta solglasögon vilket underlättar spaningen på paret.
Förmodligen gör hon det för killen. Men ett snabbt ögonkast åt hans håll avslöjar att han har en keps placerad över ansiktet, så där anstränger sig tjejen förgäves. Kvinnan funderar vidare; det här är lite spännande... 
Hon funderar sedan om det kan vara så att tjejen röker nere vid vattnet för att killen avskyr röklukten?

När "vita bikinin" rökt färdigt vacklar hon tillbaka till killen och lägger sig bredvid utan att han, eller hon, säger något till varandra.
Mamman och tonåringen går upp ur badet och lägger sig i solen.
Några nyanlända kvinnor slår sig ner i sina solstolar och bereder sig på en härlig eftermiddag på stranden.
Efter en stunds händelselöst solande slänger kvinnan en blick mot paret.
De har båda rest sig upp, som utropstecken på den glest befolkade stranden.
Killen är definitivt en muskelbyggare av den gamla skolan. Mycket bred över axlarna och med lår som är löjligt upp-pumpade. Kvinnan som spanar intresserat åt deras håll ser killen bakifrån och ser att tjejen står framför honom. 
Men, vad håller de på med?
Aha... tjejen har återigen satt på sig kilklackarna och poserar för killen och det verkar som om han instruerar henne. Han pekar lojt på tjejens lår och hon anstränger sig för att få till posen. Det går inte att höra eller se om han säger någonting till tjejen, men hon är helt tyst. Hon kämpar dessutom hela tiden med hatten i blåsten och de ljusblå solglasögonen gör sitt till för att förstärka hennes osäkra blick och det absurda i hela situationen.

De nyanlända kvinnorna stirrar storögt på paret.
Efter några få minuter lägger sig killen på filten igen, denna gång på magen.
Han vänder ansiktet från tjejen och nu tar hon den motsatta diagonalen, återigen ner till stranden för att röka ännu en cigarett. Nu är kvinnan säker på att killen avskyr röklukt och har förbjudit sin flickvän att röka i närheten av honom!
I vit bikini, vita kilklackade sneakers och en vit stråhatt som inte alls är sådär hollywoodsk, utan bara till besvär, står hon där och röker i sin ensamhet.

Hon gör allt för att behaga sin kille. 
Han pekar på hennes brister och förbjuder henne att förpesta hans luft.

Herregud, tänker kvinnan samtidigt som hon öppnar appen för anteckningar i mobilen. Sommarens märkligaste!

24 juli, 2016

Tilda


Snygg, va? Tilda Swinton. Androgyn, omålad för det mesta.
Har fotats tillsammans med David Bowie, som en tvillingsjäl, kanske?
Och här i filmen Snowpiercer som gick på TV för några veckor sedan.
En riktigt ful, elak människa (och rolig skådis).

Och för den som är nyfiken: se filmen Orlando med Tilda. 
Extremt sevärd, märklig, mystisk och speciell. Och musiken är också bra såklart.

Och, visst vill man gärna se ut som henne? Vara sådär coooooool.

18 juli, 2016

Katstrofsommar

Det är inte mycket som kan få mig så låg som kallt, blåsigt, molnigt sommarväder. Direkt deprimerande. Sliter den lilla energin jag hade ur kroppen.
Men, en son som kissar ner sängar och soffor varje dag gör sitt till.
Och en sambo, som när semestern kommit, unnar sig att träna VARJE dag istället för varannan dag, lättar inte på huvudvärken precis.
Hur tiptop känns det inte då att få åka till Malmö och bo på hotell i två nätter?!
Humöret på topp och vädret är väl säkert lika osäkert därnere som här.
Men miljöombyte! Halleluja!

Ja, men ta och gör lite cykelutflykter då, tänker du. 
Visst, en god tanke. Men efter att sonen fått en snabb damcykel sticker han iväg ifrån oss, alternativt som igår vid affären, går han iväg och lämnar cykeln!
Så nej, det går inte att cykla iväg någonstans känns det som.
Det känns som om han har tagit oss som gisslan.
Ja, en sån här skulle ju funka! (Bild:Sprakfåle)
För övrigt får vi "nej, jag vill inte", som svar på de flesta propåer.
Han är förvisso en typisk tonåring som inte vill någonting, men som dessutom gör lite som en bebis - kissar när det behövs oavsett var han befinner sig.
Men sätt på honom blöjor då, tänker du.
Men han är ju inte dummare än att han kan ta av dem... och dessutom känns det som om man gör honom mindre än han är. Väldigt kluvet det där. Välj mellan ett nedkissat hem eller en blöjbärande 13-åring.
Än så länge kissar han ju "bara" i soffor och sängar, inte så dumt!
Det blir ju värre om han skulle drilla överallt, menar jag. 
Det finns ju alltid grader i helvetet.

Vilket fick mig att googla "grader i helvetet". Överst dyker då "Den gudomliga komedin" upp. Ja, humor hade ju onekligen hjälpt, men till slut fastnar ju skrattet i halsen. Och - visste du att "Mannen som slutade röka" av Tage Danielsson, är en fri bearbetning av ovanstående komedi?! 
Det är sånt man fattar om man har läst de gamla klassikerna; ett av mina numera borttagna livsmål. Det är liksom ingen idé att släpa på livsmål när man inte riktigt orkar med livet som det är just nu.