Den började som en spännande bok, men slingrade in sig i så många labyrinter att den till slut blev lite halvjobbig att läsa. Och ca 500 sidor lång blev lite för jobbigt för min numera krympta hjärna (?)
Att den vindlade runt i en labyrint var ju å andra sidan helt rätt då boken började i De bortglömda böckernas labyrint, där glömda och gömda böcker ligger gömda för omvärlden.
Nu har han, Carlos, visst kommit ut med en till bok om dessa Barcelona-bor.
Hm, får se om jag orkar ta tag i den någon gång. Just nu lockar det tyvärr inte.
Men. När jag läser recensionen (om du klickar på länken), så inser jag ju att det ÄR en bra bok. Absolut. Problemet är kanske att jag alltid läser innan jag somnar, och då är det ju lätt att somna med näsan i boken. Kvällen efter kommer man inte riktigt ihåg vad man läst och så får man backa några sidor. Det KAN ju vara det som gjorde det lite jobbigt...
Igår läste jag en entusiastisk "recension" (snarare ett uttalande) om boken "Den frusna trädgården" av Kristin Hannah. En bok på 400 sidor, som säkert blir mer lättläst misstänker jag då jag ser typsnittet på bokens omslag. Det ropar "kom och läs, jag handlar om romantik och är jättehärlig!"
Samma sorts omslag som Lucy Dillons böcker har begåvats med...
Bakelser med lite bittermandel i.
Jag är inte föraktfull på nåt sätt. Bara det att man ser direkt på omslaget vilken sorts bok det är, kan göra att jag tycker det blir alltför förutsägbart.
Men det är ju bakelser också.
Ja, så ni inte missförstår mig: jag cyklade idag till biblioteket (dessa himmelska tempel!) för att lämna tillbaka "Vindens skugga" (jag har lånat om den TRE gånger för att jag inte hunnit läsa ut den inom den givna månaden) och passade då på att lyfta "Den frusna trädgården" ner i min bokkasse. Så jag ska alltså läsa denna på FB så rosade bok!
Och jag medger; att sjunka in i en lättläst bok är som ett skönt bad i stearinljusens sken...
Egentligen ska jag läsa "De italienska skorna" av Henning Mankell då vi snart ska ha möte i bokklubben Dagnys,men den fanns inte på det lokala biblioteket så jag får baxa mig ner på stan. Och det är ju alltid en bedrift.
Igår kom snön, den vita. Den föll i några timmar, sen kom regnet. Och den eviga blåsten. Visst är det sorgligt att mänskligheten har ställt till det så att vi kommer att blåsa av den här planeten så småningom. Men, inte mer än rätt. Om du tar mer än du ger, så har du ingen plats här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar