En dörr har förstört vår sommar. Eller gett oss en annorlunda sommar, om man vill se det hela positivt. Vilket inte är lätt att göra just nu. Min söte Noah tog tag i ett dörrhandtag och fick hela dörren över sig. Det var ingen lätt dörr, snarare av den där rejäla ekdörrsvarianten. Han hade inte en chans att ta emot och föll som en fura. Vi får vara tacksamma att han "bara" bröt ena benet; båda benen som utgör ett underben. Så nu ligger han till sängs med ett helgipsat högerben. Skriker vid varenda flyttning som behöver göras. Får återgå till blöjstadiet ett tag. Har ingen aptit och äter han för mycket lär han väl drabbas av förstoppning...
Vi ska hämta en rullstol idag, som vi fick ringa ett antal samtal för att få tag på. Är inte det en självklarhet att man behöver en rullstol om man som barn har brutit benet? Varför kan man inte bara FÅ en jävla stol när man lämnar sjukhuset?
Nä, man ska ringa vid telefontid och man ska ha intyg och man ska INTE förvänta sig att det kan ordnas smidigt så att man slipper ringa sjuttioelva samtal!
För att inte tala om alla andra samtal till bolag hit och dit som måste göras. Jag är fan trött på att ringa myndigheter. Kan man få hoppas på ett snart tillfrisknande? Och att inte benet har hamnat fel, gipsats fel etc. så att allt måste göras om. Kan man tro på det? Snälla, snälla...
Ja, just det. "Dumma Hemmakväll" säger Noah. Det var där dörren inte var fastsatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar