Oj,

oj, vad det regnar. Det liksom öser och piskar ner. Nyss haglade det. Och yngste sonen står ute och njuter av vädret. I cykelhjälm och täckjacka samt gula stövlar med blå kronor på. Rojalist, månne?

Roligt idag.

Jag har mailkontakt med Horst Schröder. Ballt, va?

Luktfobi

Bild från NE

Jag är väldigt känslig för lukter. Just nu känner jag odören av gammal människa och den är lika äcklig varje gång. Jag får försöka tänka bort den, eller parfymera mig själv för att dölja lukten från en annan människa. Googlade fenomenet och fann en hel del lidande medmänniskor. 

Varför luktar det så satans illa?! Hela trappuppgångar stinker ju av människorna som bor innanför de stängda dörrarna. När vissa människor har hälsat på så får man vädra... 

Allt som jag fasar för i unga dagar brukar jag drabbas av. Jag borde inte skriva detta inlägg, för alla mina rädslor drabbar mig själv så småningom. Ergo, jag kommer att stinka som fan när jag blir tillräckligt gammal?! Är det den smygande döden som luktar? För de gamla jag känner är både renliga och väldigt renliga. Är det dålig andedräkt som sprider sig som svavel in i varje vrå? Förruttnelse...

Själv bor jag i ett hus utan ventilation. Vet ni hur instängt ett sådant hus blir? Vet ni hur luften blir som en vidrig vägg att gå in i? Jag kan känna alla onyttiga partiklar i luften. Hur de tränger in i mig och långsamt gör mig sjuk.

Vädra, vädra!

Vissa tycker att jag överdriver. Nähä! Vissa har inget luktsinne, så är det med det. Skönt för dem. Själv är jag rädd att förlora mitt luktsinne, för då kan jag ju helt plötsligt gå runt och lukta pensionär!

Förstår inte

Har precis lyssnat på Waris Diries bok "En blomma i Afrikas öken" och mår riktigt illa av att höra om könsstympningen hon blev utsatt för som femåring. Varje dag utsätts sextusen flickor för könsstympning runt om i världen! 
Det finns inte ord för att uttrycka sorgen över det här flertusenåriga barbariet.

Och så kommer det en konstnär, född i Stockholm, som bakar en tårta med svart marsipan och rött innehåll.

Kulturministern skär en bit i tårtans underliv och matar konstnären som sticker upp sitt huvud ur bordet. Konstnären har också skrikit och stönat innan.
Runt om står kvinnor och skrattar åt att ministern matar huvudet med "sitt eget underliv"... Vad är det som är så kul? Borde inte en normal reaktion vara illa dold avsmak? Eller är skratten av det nervösa slaget, kanske? Oj, vad ska jag tycka om det här. Jaha, andra skrattar, då gör väl jag det också...

Detta är alltså konst. Det är inte rasistiskt. Allt är prima liv. Enligt konstnären.

Men jag kan fan inte fatta vad det sänder för budskap?

Om konstnären äter upp sitt eget underliv, matad av en vit kvinna?

Om det var de vita som införde könsstympningen från början, kunde jag förstå det på nåt sätt. Men jag fattar inte hur detta kan vara ett inlägg i jobbet mot könsstympning.  Konstnären själv säger att det är ett konstverk mot rasism.

Men, som sagt var: de vita har väl inget med könsstympningen att göra? 

Det är ju t o m kvinnorna själva som utför den. Naturligtvis för att det alltid har gjorts, är en tradition, och vem vill ha en kvinna som inte blivit förstörd och ihopsydd i underlivet? Inte männen i de länder där det görs.(Generalisering, ja)

Kommer skriverierna om det inträffade att göra att fler afrikanska länder jobbar på att förbjuda könsstympning?

Kommer det att ändra någonting? Det hoppas jag verkligen!

OK. Jag skriver om det och många andra skriver och upprörs över detta. Då har konstnären lyckats. Men på vilket sätt?

Jag tycker enbart att det är motbjudande, men kan naturligtvis inte sätta mig över konstnärens förklaring till konstverket. Men jag kan däremot inte riktigt förstå vad hon säger. Och vad hon ville ha sagt.

Någon

har sugit musten ur mig.

Måste få tillbaka den!

Någon som har sett eller känt av den på senaste tiden?

Näe, jag orkar inte ens  med ett fredagscitat...

Kram och ha en härlig helg!

(Någon är skitförbannad just nu, skramlar, dammsuger och tycker synd om sig själv. Och det är inte jag...)

Jag

väntar på besök. 

En fika är kanske vad jag behöver för att komma igång idag.

Har äntligen bestämt resa till hösten!

En veckas vandringar i bergen i Kroatien. Ska bli helt underbart. Hoppas jag.

Lyssna på detta.

Jag har alltid gillat namnet April. Uttalat på engelska. Äjprill. Låter fint och påminner om våren.

Fick två söner i april. Någon sa - Aj, aj, pass opp. Vädurar är envisa barn!

Men vad kunde jag göra åt den saken? Kommer de så kommer de när de vill.

April är också en mycket fram-och.tillbakamånad. Vår ena dagen, vinter den nästa.

Fick en unge som är envis som satan. Ska alltid ha rätt även om han har SÅ fel.

Fick en unge vars humör och känslor under en dag kan vara som en aprilmånad.

Själv kallar jag mig för Arild. Vänd lite på bokstäverna och du har April... 

Jag undrar: What´s up with that?

Och här sitter jag i vinterjacka inomhus med öppen dörr. Svinkallt i luften men med en blyg sol som värmer litegrann. Och jag väntar...

MYCKET informativ och bra film om hälsa.

DU BLIR VAD DU ÄTER.

 

En dryg timmes undervisning om hur du kan undvika ohälsa.

Genom att tillföra NÄRING. Genom att när du äter låta minst 51% vara rå mat. Inte kokt, ångad, stekt eller ungnsbakad etc. utan RÅ.

Kroppen är självläkande om den får den rätta näringen. Och det är inte jag som har hittat på´t. 

 Alldeles levande kloka människor kom på detta för många, många, många år sedan. 

Hippocrates är en känd sådan (460-370 B.C.)

"Let thy food be thy medicine,

and thy medicine be the food"

Kulturtant

Ja men tjeeenare!

Nu glömde jag visst bort för ett tag att jag hade en blogg.
Nå, det var väl ändå ingen som upptäckte pausen ändå...

En vecka i Järvsö då jag t o m åkte slalom för första gången sedan år 1994.
Jag tycker kanske (?) att det räcker så, en gång vart tjugonde år.
Men utsikten var mycket fin från toppen av backen!

Men inte ett ägg eller en sillarumpa kom över mina läppar. Inte ens under påsken. Vi är inte så vassa på traditioner i min familj tydligen.

Två barn har fyllt år. Hurra! Nu är jag tonårsmorsa. Jösses, som om det inte var besvärligt redan innan. Höhöhö.

Kulturella veckan: bokklubb i onsdags. Ny bok: Korparna av Tomas Bannerhed. Sägs vara en dyster sak sprungen ur den småländska myllan. Ja, med tanke på all den sten som kryper upp ur den myllan så förstår jag om den är tung.


Teater igår kväll. Hemvägen 51. Mycket underhållande pjäs om det medelålders paret som får besök av tidigare väninna, numera framgångsrik aktris i storstan. 

Har lyssnat på en VÄLDIGT BRA bok som jag vill rekommendera varmt. "Pojken som överlevde förintelsen" av Thomas Buergenthal. Oj, så bra! Författaren är numera professor i internationell rätt och domare vid Internationella domstolen i Haag, men också en av de yngsta som överlevt Förintelsen. 

Har också läst "Avig Maria" av den förtjusande Mia Skäringer. Alltid lika bra. 

Köpt en bok som heter "Att vara jordad". Tagit med sonen på kraniosakral massage. Gjort etiketter till en kläddesigner i Järvsö. Tja, det är som vanligt i mitt liv. Helt craaazy!

Slutligen tror jag bestämt att jag ska ut och segla och vandra i Kroatien i höst. Because I´m worth it.