Sommarburr

Jag jobbar på att hålla mig i ständig rörelse.
Ständig. Rörelse.

Äntligen!

Jag har skickat in ansökan! Oj, det var i grevens minut, kan man lugnt säga...
Nu ska jag bara fixa en hemsida också, så är vi på banan sen. Eller...? Var det nåt mer jag skulle fixa? Jag försöker fixa och trixa allt möjligt mellan skriken som kallar på mig och förstör min koncentration. Skriken ljuder oftast "MAMMA! KOM HIT!".
Svårt att ignorera sådana ljuva ord.
(Ja, så var det dags: "Mamma, jag vill ha mera!" Värma choklad tar väl inte så många minuter, men är väldigt lätt att glömma, med risk för överkokning.)
Besökte skatteverket i förrgår och fick träffa en mycket trevlig dam. Hon var så rar och hjälpsam och inga problem fanns på himlen mer. Jag måste lära mig att inte ta allt så allvarligt och inte alltid vara så rätt och precis. Lite mer axelryckning ska jag lära mig!

En snabbis medan N är ute

Livet gick visst i stå... Med en son i rullstol blir det inte mycket tid över för något annat. Jag lyfter ben och torkar kiss och in och ut med rullstol och koka te som han inte dricker och läsa Bamse som han inte lyssnar på. Lägga mig kl 21.30 för att han kanske ska somna kl 23.00 och då är man själv trött och orkar inte kliva upp igen. Ni undrar om han har någon pappa?! Jaaa, dela på arbetet, kanske ta varannan dag så att båda hinner lite av det de vill/måste göra? Va? Nä... men HANS självpåtagna arbete är SÅ MYCKET VIKTIGARE än mitt sketna lilla tidfördriv! Ja, men jag ska ju bara starta ett företag, jag har ju bara några almanackor att läsa, jag ska ju bara skriva brev till de jävlar som har förstört vår sommar, jag ska ju bara nätverka inför hösten, JAG har väl för fan inget särskilt för mig!!!

Förlåt mig, nu eldade jag visst upp mig. Inte ska väl JAG elda upp mig. Förlåt. Så egocentrerat det blev. Fy på mig!

(Skyll inte ditt missnöje på andra, satsa på dig själv, förverkliga ditt liv, älska din nästa, planera er gemensamma semester så att ni blir nöjda båda två, lek med dina barn, skydda dig mot solen (vilken jävla sol? Jag bor ju i Växjö!!!), passa på att läsa alla de där böckerna du inte har hunnit under året, älska dig själv!)

En dörr

En dörr har förstört vår sommar. Eller gett oss en annorlunda sommar, om man vill se det hela positivt. Vilket inte är lätt att göra just nu. Min söte Noah tog tag i ett dörrhandtag och fick hela dörren över sig. Det var ingen lätt dörr, snarare av den där rejäla ekdörrsvarianten. Han hade inte en chans att ta emot och föll som en fura. Vi får vara tacksamma att han "bara" bröt ena benet; båda benen som utgör ett underben. Så nu ligger han till sängs med ett helgipsat högerben. Skriker vid varenda flyttning som behöver göras. Får återgå till blöjstadiet ett tag. Har ingen aptit och äter han för mycket lär han väl drabbas av förstoppning...
Vi ska hämta en rullstol idag, som vi fick ringa ett antal samtal för att få tag på. Är inte det en självklarhet att man behöver en rullstol om man som barn har brutit benet? Varför kan man inte bara FÅ en jävla stol när man lämnar sjukhuset?
Nä, man ska ringa vid telefontid och man ska ha intyg och man ska INTE förvänta sig att det kan ordnas smidigt så att man slipper ringa sjuttioelva samtal!
För att inte tala om alla andra samtal till bolag hit och dit som måste göras. Jag är fan trött på att ringa myndigheter. Kan man få hoppas på ett snart tillfrisknande? Och att inte benet har hamnat fel, gipsats fel etc. så att allt måste göras om. Kan man tro på det? Snälla, snälla...
Ja, just det. "Dumma Hemmakväll" säger Noah. Det var där dörren inte var fastsatt.