22 oktober, 2010

I fablernas värld



En fredagssaga från den gamla tiden. Tiden som bara fanns och fanns. Den var oändlig. och barnprogrammen var moraliskt uppbyggliga, solidariska och alldeles, alldeles... underbara!

5 kommentarer:

Johannes sa...

Vaddå? Låt se! Vad menar du med de?

Men visst var tiden annorlunda förr: på den tiden man kunde fångas av illusionen i litteraturen och läsa sig in i andra världar så till den grad att det som hände runt omkring en blev mindre verkligt än det man läste om. På den tiden som man läste långsammare mot slutet av en riktigt bra bok för att den skulle räcka längre. På den tiden, på den tiden...

TUTT sa...

Mmmm, och sagorna var fulla av moral och sensmoral. På den tiden, på den tiden...

Arild sa...

Ja, på den tiden lärde de inte ut sparkar och slag. På den tiden var det något mer dämpade röster. På den var det också barnprogram ca 30 minuter per dag och tecknat var så ovanligt att Anslagstavlan var veckans höjdpunkt. På den tiden, på den tiden...

Anonym sa...

Men har du skivorna? ;D

Arild sa...

Nä, men du kan jag tro!!!