Kan det bli annat än ett nytt gott år med ett sånt här glassigt halsband? Fantastiskt goda, blanka pärlor jag hittade på Staples häromdagen. Ska man ha den lilla svarta till, månne? Eller vit och oskuldsfull? Och som vanligt har jag inga hela stay ups... (VARFÖR?!!)
Vill du vara glad själv får du första glädja andra. Norskt visdomsord
Ja, jag gladde några söner häromdagen. Så nu väntar jag på att jag får känna mig glad också. OK. Jag är glad. Så glad som jag brukar kunna bli.Jag blir väldigt glad att jag inte har sådana tänder som farbrorn här ovan t ex.
Hämtade några ex av den fina broschyren som Ann-Sofie på Löwex har gjort till de internationella investerarna. Och se där, där är ju min "kurbits" som jag under stor möda och lite besvär lyckades framställa på ett kartonglock.
Bakom brödbutiken bodde Basker-Bosses båda bröder, bröderna Basker. Brödernas båda brädade beundrarinnor brukade besviket begagna brödbutikens bullar. Bullarna bakade Basker-Bosses bas, Bagar-Basse. Basker-Bosse bodde bredvid brödbutikens blåa byggnad. Basker-Bosses bröders brädade beundrarinnor bodde båda bortom bergen, besynnerligt billigt bredvid Biff-Bertils bastanta baconbod. Byxbeklädd blott baktill, beslöt Basker-Bosse besöka Biff-Bertils baconbod. Bilen brummade bort bredvid Belgiska bananbolagets blå byggnad, bort bortom b-lagets bisarra basarer, bort bortom brottarnas bögiga bryggor. Betongen brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Basker-Bosse bakom bankbudets beiga buss. Bankbudet betraktade Basker-Bosse blygt. Basker-Bosse besvarade bankbudets blick. Bakom balkongbrokaden beskådade båda beundrarinnorna besöket. Basker-Bosse bar buttert bort bilen bakom Biff-Bertils baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Biff-Bertil bygga billiga bidéer. Braket blev bedövande. "Bend bort Bentleyn, bend bort Bentleyn" brölade Basker-Bosse besatt. Bankbudet bajsade baken brun. Båda beundrarinnorna bantade bort brösten. Bagar-Basse bakade bredare bullar. Basker-Bosse brottade bort bilvraken, böjde bak bidéerna, bankade Biff-Bertils brevlåda bucklig, bromsade bestört. Beskedet blottades bakom brevlådan: "Biff-Bertil bortrest". Bankbudet blev buddist. Båda beundrarinnorna började betala besynnerliga bankgiroblanketter beträffande betal-TV:s breddade basutbud. Basker-Bosses beklagliga belägenhet bekymrade blott bredvidboende Becks bortskämda bleka boxer.
Signaturen "Bara ben" har lagt in denna bedårande berättelse. Den är så busbra att den bör publiceras! Beundransvärt! Bedårande! Bedövande! Bäst! Tror visst att det är Claes Eriksson som så begåvat berättat denna b-story.
Julen närmar sig så sakteliga. Jag skriver så för att det finns en hel del som borde gjorts men som inte har gjorts ännu. Nåväl, flera timmar återstår. Man ska inte stressa. Julstress är inte positivt, så det struntar jag i. Ute är det -20, solen lyser på en halv meter snö på garagetaken och endast Jamie Oliver är naken. Fåglarna sitter stilla i björken och orkar väl inte flyga till matbordet ens. Stackars små liv. Kolla in chokladasken bakom korgen. 750 g. Fick jag häromdagen av mitt gamla jobb. Jösses! Nu kan man bjuda hela kvarteret på godis. (Undrar vad grannarna skulle säga om jag ringde på och bjöd ur asken?) Kylan gör att man hostar och näshåren fryser till men jag måste ändå ge mig ut på julgransjakt. I senaste laget kan jag tycka men i år känns allt lite segt. Trots all snö infinner sig inte julefriden i år. Inget julpynt uppe än. Men har man barn får man väl skärpa till sig och rodda lite jul ikväll efter skolavslutningen. För det är visst barnens högtid, har jag hört. Men då tycker jag att barnens ögon ska glittra och glimma, de ska ha äppelröda kinder, mjukt hår, och sitta med Mors julbrev eller lägga pussel i sina flanellpyjamasar. De ska inte vara surmulna, komma hem sent och sitta vid datorn hela kvällarna. Helst ska de också vilja titta på något annat än Mamma Mu och lyssna på något annat än Vresiga Grävlings jul (även om det är en mycket bra bok). Men å andra sidan kanske jag inte är en bullmamma heller. 50-talet är slut.
Milo fick stanna hemma hos sina förra ägare när vi träffade söta lilla Nikki i Göteborg. En smidig liten abbesinierdam som låg högt upp under taket och spanade på oss. Tyckte väl att blixten var i skarpaste laget bara.
Snön ligger tung på fur och granoch snart ska vi åka ifrån stan. Ut på vägar fulla av snöfan, jag vill ju inte dö! Stanna hemma säger polisen åk inte ut och halka på isen.
Men vad ska man göra? Vi måste ju köra idag, det är ju bestämt, nu är det allvar och inget skämt. Packa väskan och pussa katten väck familjen och greppa ratten.
Hörde att Helen Sjöholm har givit ut en skiva med låtar av Billy Joel. Hon är ju en synnerligen begåvad sångerska så jag tror säkert det låter bra. Tacksam för påminnelsen, tänker jag på 80-talet då jag lyssnade mycket på honom: Billy. Tror jag har några LP-skivor i förrådet, men de har jag inte lyssnat på på minst 10 år. Han hör mycket ihop med mitt år i USA. Jag bodde i familjen Allen och i julklapp fick jag skivan Allentown av familjen. Och som ett roligt sammanträffande ska jag nu i helgen åka till Göteborg för att träffa äldsta dottern i familjen, numera med två egna döttrar, på turné i Sverige. Får också bo hos min bror som jag knappast tror har ett gott ord att säga om Billy Joel. Men sån´t får man överse med.
Familj; vare sig de bor i utomlands eller i Sverige, ska man vara rädd om.
Börja dagen med ett leende så har du det avklarat.
W.C.Fields
Cyniska uttalanden som det här roar mig mycket. W.C. Fields var inte bara en jonglör utan även en komisk skådespelare på film och radio. Ett annat känt citat från denne man är: "Any man who hates small dogs and children can´t be all bad". Hehe, förbjudet = roligt.
Filmtajm ikväll igen! Jag bara roar mig, hela tiden. Denna kväll såg jag på "Fyra år till". Jag tyckte banne mig att den var bra! Tycker att Björn Kjellman har blivit väldigt grå och gubbig på senare år, men han är bra. Bra på att spela kär. Eric Ericsons bruna, snälla ögon var också trovärdiga. Björns mamma i filmen var också ett humoristiskt fynd! Ja, jag som aldrig såg storheten i "Brokeback mountain" tycker att den här filmen var mycket bättre! Jag bara älskar svensk film på nåt sätt. Som en varm skön yllekofta man sätter på sig när man behöver värma sig en stund.
När filmen var slut mötte vi de som precis sett Cornelis. En tjej snyftade och en gammal dam pratade med vaktmästaren om filmen, upprörd över hur han hade levt sitt liv. Film berör verkligen.
De gör reklam på TV för en svart festklänning från HM. Den är förvisso rätt kort, så det har väl inte gått åt extrema mängder tyg. Materialet ser rätt fint ut, absolut ingen halvtaskig trikå. Den är helsvart och har sydda veck eller draperingar på livet. Måste ändå ta en stund att knyppla ihop de där vecken, tänker jag. Den kostar nittionio kronor. 99:-! Kan inte låta bli att fundera över hur mycket den människan fick som sydde klänningen? Typ 50 öre styck, eller? Och hoppas att H&M lever upp till sina ord. Verkligen. Så här i juletider å allt... Jag säger inte att de inte gör det, det har jag nämligen inte en aning om.
Undrar också hur många miljaaarder svenskarna lägger på julklappar i år? För vi har ju ett så obändigt behov av nytt hela tiden, året om. Vi har ju vår skäliga levnadsstandard att leva upp till.
När julen står för dörren står krokodil och sköldpadda enade. Jul är fest och fest är röda skor, stjärndiadem och rosetter. Med mindre än så blir det ingen julstämning, låter de hälsa.
Lille Milo kaskadspydde en obeskrivlig mängd stinkande brun sörja och mådde sen inte alls bra. På 24 timmar blev han inte piggare, så han fick ta sitt pick och pack och åka till veterinären. De misstänker kattsnuva. Jag fick mig ett par rivsår och ett bett när febern skulle tas och när kanylen sattes i frambenet. Stackars lille Milo! (jag förstod honom precis) Nu får han spendera natten borta från sin favoritfamilj. Och vad denna lilla snuva kan kosta återstår att se...
fredag igen och det är fantastiskt vad tiden försvinner under mina bara fötter. Känns litegrann som att trampa kvicksand. Kämpar och kämpar utan att komma nån vart, snarare lite nedåt för varje dag som går...
Här kommer ett tänkvärt citat: Kommer du att se tillbaka på ditt liv och säga: "Jag önskar att jag hade" eller " Jag är glad att jag gjorde"?
Zig Ziglar(Hilary Hinton, is an American author, salesperson, and motivational speaker.) Han ser ju ut som en presidentkandidat på väg att värva röster. "I want you!"
