Ensam vid min dator, ensam i rummet, dämpade ljud från källaren där det spelas pingis. Lätt regn utanför fönstret, ingen trafik. Fönstret på glänt så att svala vindpustar kan reglera datorvärmen mot mina händer. Jag läser om John of God och funderar på vad han kan göra en dag som denna. Han befinner sig i Brasilien, grannland till bland annat Colombia. I dessa länder, samt ett antal till närliggande, finns djungeln. Amazonas. Ett galet stort land i länderna.
Här, i djungeln bodde, vandrade, plågades och led Ingrid Betancourt i sex år som gisslan, tillfångatagen av FARC-gerillan i februari 2002. Själv avskyr jag fuktiga kläder och alltför fuktig värme. Men för henne var kanske det det lättaste att stå ut med.
En fantastiskt läsvärd bok som kan skaka om ditt liv.
Jag känner mig faktiskt rätt omskakad och får återigen känna tacksamhet över mitt bekväma liv.
Skänker även en tanke till de danskar som blivit kidnappade och sitter gisslade i Somalia just nu. Känner att jag har öppnat ögonen lite för omvärlden i och med denna bok. Kanske dags att börja bry sig lite mer om vad som händer där ute?
För ca sex år sedan började jag min egen vandring. Inte i Amazonas djungler utan i en annan sorts snårskog. Så småningom tog jag ett beslut att inte bry mig om alla andra, ja helt enkelt bli en sorts egoist. Strunta i att titta på nyheterna om världens all jävelskap, strunta i att fördjupa mig i utrikessidorna i tidningen. Och faktiskt, det har hjälpt mig tror jag. Att slippa älta allt elände i världen. Det räckte så väl med mitt eget lilla elände.
Jag kan förvisso göra något, men får jag göra det med skygglapparna på?
Jag skänker gärna pengar, bara jag slipper titta in i ögonen på de som lider och veta att det är miljoner där ute som lider lika mycket som den person jag ser på ett foto. Visst är det fegt, så jag får väl kalla mig feg då.
Jag har ju möjlighet att välja, jag.
Jag hoppas att man på nåt sätt kan komma till insikt även utan att lida jorden och helvetets alla kval.
Tror du det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar